Theodor Charles dop

2017 - 1 (18)

I lördags döptes Theo – eller Theodor Charles om man skriver ut hela hans namn, min yngsta brorson, och min fjärde gudson (jag samlar på dem 😉 )

17862378_10154800287016622_1395442418004590244_n

Loffe och Theo

Theo och Kai delar samma gudföräldrar – Lotta, Antonia och Manoj…

17834078_1629914023704504_3880869910726844884_o

17861671_10154800286131622_5468525577984094302_n

Sen var det storkalas hemma hos föräldrarna.

2017 - 1 (21)

2017 - 1 (20)

Theo med morfar

2017 - 1 (22)

Hela familjen

2017 - 1 (19)

Kusinerna busloppa och busloppan

Annonser

Sov i ro

10264687_10153140103610460_586939107610460253_n

I måndags tog vi ett sista farväl av vår fina lilla mormor. Det var en väldigt fin begravning, fast sorglig förstås. Mitt under griftetalet kom en humla flygande in i kyrkan. Den flög från blomma till blomma på och omkring kistan, och hade ingen brådska alls därifrån. Det kändes som en hälsning från mormor. För några år sedan slog jag mormors gräsmatta, men jag sparade några tuvor med kråkvicker där det flög runt så mycket humlor. För humlornas skull, sa jag till mormor när hon frågade om det skulle vara så där. De där humletuvorna lät hon mig inte glömma – hon skrattade mycket åt dem (och mig) varje gång de kom på tal. Därför var det på något vis extra fint med den där kyrkhumlan som flög mellan ros och lilja kring hennes kista.

Två veckor innan mormor gick bort var jag hemma och hälsade på henne, och då var hon så glad – och vi hade vår lilla fest och drack vin. Det är också fint att minnas att hon var vid så gott mod så nära slutet. Vid gott mod var hon förresten på hospice också, på sätt och vis, även om hon hade ont och var jättetrött, så dirigerade hon hur blommorna skulle stå, och lyssnade och pratade med oss när vi kom dit. När hon flyttade in på hospice valde hon tavlor som skulle passa med inredningen i rummet. Det var mormor det 🙂 Vad hon kommer att vara saknad!

Mormor och jag under kalashelgen

Mormor och jag under kalashelgen

Mormor skrev hela sitt liv – poesi och annat. Här är en dikt som hon skrev när hon var ung, och som jag läste på begravningen.

Den Platonska Snöflingan 

En flinga föll med tusen andra,

Från himlens ljusa värld

Och måste börja sen sin färd

Att ned till jordens mörker vandra –

Brutalt utur sin himlavandring

I rymden sparkad ut

Hon såg en väg förutan slut

Men tiggde fåfängt om förskoning.

 

O All makt, vad har hon förbrutit,

Den arma, vad blir hennes lott?

Ack, vilket stort, förfärligt, brott

Har himlahemmets parter slutit?

Hon bävande sjönk ned till jorden,

Och jorden var så svart och kall.

“Oändligt stort var hennes fall!”

från mun till så ljöd de orden.

 

Nu är den fallna dömd att ila

Beständigt utan rast och ro.

Ack, får den stackarn aldrig tro

Ett slut på färden hundramila?

Hon längtar till sitt ursprung åter,

Hur häftigt himmelen hon trår,

Och smälter i en regnbågstår,

När hon sin heta längtan gråter.

 

Men hopplöst skall du icke lida,

Ditt jordeliv tar slut en gång.

Då hälsar stjärnorna med sång

Din vandring genom rymden vida.

Och i en sky med tusen andra

Försonad till urbilds bröst

Du sjunker ned, från bannet löst

Att ständigt längta, ständigt vandra

Snabbvisit i Sverige

IMG_7460Jag for hem en sväng över helgen, för att hälsa på mormor och de andra. Det blev lite snuttigt onekligen, men jag hann ändå med mycket på mina två-och-lite-till dagar tycker jag. Istället för att åka direkt till Uppsala efter att jag landat på Arlanda sent på fredagskvällen tog jag pendeln söderut och hamnade tillslut (efter att ha klantat till det på löpande band) hos Lina, Pär och Vera där en madrass väntade på mitt trötta lekamen. På sånt vis lyckades jag hinna med att umgås lite med syster och familj på lördagsförmiddagen – innan jag fortsatte mot resans mål. Frukost och fika – och det som kommer dessemellan i Stockholm, och sen middag i Uppsala. Jag och mormor hade kalas – med trerätters – löjromstoast, oxfilé och skogshallonsylt (det var det närmsta jag kom åkerbär som är mormors bästa efterrätt – och det är milsvitt emellan dem är jag rädd) – och ett glas rödvin eller två till det. Riktigt kalas alltså 🙂 Av mormor fick jag en bok – Allt om hunden – som hon letat fram ur sina gömmor. Den boken var till hjälp och ledning när mormor och morfar fick sin hund Prisse – som de hade när mamma var liten – och Prisse var världens mest väluppfostrade hund (till exempel gick han runt mattorna – istället för på dem), så den kan nog komma till god nytta i mitt hem, eftersom Whistle på sistone utvecklat sig till en riktig illbatting. Istället för att gå runt mattorna, såsom man kan förvänta sig av en bildad hund, skuttar han runt från fåtölj till fåtölj som en studsboll (eller ekorre). Nej, han får inte det, men det gör ju bara saken desto roligare.

IMG_7471

IMG_7478Efter kalaset hälsade jag på hos familjen Burström – och fick med mig en hel resväska full med kläder därifrån, IMG_7489men det är en annan historia. Hem gick jag i snöfall, vilket gjorde mig på osedvanligt gott humör, och sen snöade det hela natten. Söndag gjorde jag och Tina lunchvisit hos mormor, byggde jag en snögubbe med Signe och Idun av den lilla snö som fanns kvar på eftermiddagen (eller snötroll som Signe sakligt konstaterade – eftersom det på grund av snöbrist och allmänt dålig snögubbssnö blev en osedvanligt ful gubbe), och åt middag med mamma, Loffe, Vicky och bustrollet Kai. På måndag morgon bar det så av till Aberdeen igen – med en väska mer än vad jag haft på utvägen. Men det är en annan historia 🙂

Mormor 90 år!

Igår fyllde finaste mormor 90 år. Vi var och gratulerade henne med tårta och champagne på sängen. (Det är inte mer än rätt att man ska skåla i champagne den morgonen man fyller 90!)

Grattis mormor!

Lina och mormor framför det blivande landetmormor övervakar grävandetTill födelsedagspresent fick hon ett blomsterland med mormorsblommor – pioner, brudslöja, aklejor och astrar, på altanen på baksidan där hon brukar sitta. (Carin och Lina grävde landet medan jag smet iväg för att luncha med Veronika), samt en Orkney-scarf som kommit i paket på posten. På lördag ska vi fira henne ordentligt med trädgårdsarbete och trerättersmiddag!

Grattis på 90-årsdagen mormor!

Grattis på 90-årsdagen mormor!

I Sverige…

Har jag blivit förskottad?

  • Tittar åt fel håll när jag ska gå över vägen.
  • Tycker att det känns för varmt att vara ute och jogga när det är 20 grader.
  • Småpratar obehindrat och överdrivet länge med expediter när jag ska betala, utan att notera att det höjs på ögonbrynen.
  • Tänker att det är så rent och fint överallt när man går genom staden.
  • 35 spänn för en cappuccino to go?!? Aldrig i livet!

Uppdatering:

  • Får soleksem (har jag aldrig haft förut i mitt liv!)

?

Familjen Hillbilly skjuter skarpt

I söndags kom bror och fru på middag hos föräldrarna (där jag bor alltså), och efter middagen gick vi ut i trädgården för att inviga brorsans födelsedagspresent.

Loffe med sitt tryckluftsgevär :)

Loffe med sitt tryckluftsgevär 🙂

Med tjocka mattor bakom målet hade vi skyddat grannskapet mot vådaskott (och med tanke på åtminstone min träffsäkerhet var det nog klokt), men jag var ändå nervös att vi skulle skjuta grannens bil (som var långt utanför målområdet).

Den gravida kvinnan (i blomsterkrans) coachas

Den gravida kvinnan (i blomsterkrans) coachas

...och ger järnet

…och ger järnet

Carin tar sikte på nära håll

Carin tar sikte på nära håll

Tina visade sig vara en naturbegåvning med sin krypskyttestil

Tina visade sig vara en naturbegåvning med sin krypskyttestil

 

Vicky

Vicky

Svenska sommarnyheter…

Igår kunde man i en av Sveriges största morgontidningar ta del av följande högintressanta nyhet:

get på rymmen

 

Men frukta inte. I morse väckte vi till det glada budskapet att (den snälla) geten kommit tillrätta:

geten hemma!

 

Skönt!

Skiddagbok December 2012

natturnattspåretNär man (äntligen) har snö framför fötterna måste man ju passa på – alltså snörde jag och Lina på oss pjäxorna för lite kvällsåkning, medan julgranen tinade. I mörkret blev stadsskogsspåret nästan lite magiskt (fast inte för gubben som for förbi med strålkastare på huvudet kanske), men för oss var det som ett litet Narnia-spår in i storskogen. Skogen var alldeles tyst och stilla, träden svarta och himlen orange! Verkligt fantastisk vinternatt.

Vinternatt

Årets första skidtur!

Redo för första skidturen!dum fot :(Hemma i Sverige igen, och den jättefina vintern! Mitt mål var att åka skidor varje dag. Det gick åt skogen redan första dagen (i torsdags). Dessutom lyckades jag trampa snett i torsdagskväll, så hela projektet var hotat redan innan det s(j)nösatts. Så kan man ju inte ha det, så när Lina dök upp i går förmiddag hasade jag runt stadsskogsspåret i alla fall. Det gick. På sätt och vis. Och åh vad härligt att stå på ett par skidor igen äntligen. Det är så vackert i skogen just nu så det inte är klokt! Det är värt lite smärtande fötter 🙂

december 316-blg snöskog! skidlina december 312-blg

I’m gonna remember Upala

Hemma i Uppsala en sväng med syfte att föreläsa på Daniels GIS-kurs (who would have thought) på måndag. Och vara med på Urban Minds styrgruppsmöte (som jag tydligen också är del av) samma dag. Men har man undervisningsfri vecka får man ju passa på. Att åka hem lite tidigare menar jag :P. Mamma drog genast iväg med mig på gospelkonsert med Mavis Staples på musikens hus. Det var proffsigt, gospligt och personligt opersonligt (eller amerikanskt som man säger). Heelllooo, Sweden, we’re so happy to be here in…, what’s this city called again, Oppala? Men det är klart, har man turnerat i 62 år kanske man tappar intresset för resandet. Lite andlighet fick man i alla fall – och det kan jag ju behöva 🙂

« Older entries