Närkontakt med Nordsjön

Ikväll var det äntligen dags! Kvart över fem satte jag mig på tåget till Stonehaven, där Integrate Paddling har sin bas (båthus), för att vara med på min första havskajakstur på Nordsjön. Ja, eller tur kan man väl inte riktigt kalla det – eftersom vi aldrig rörde oss utanför hamnens vågbrytare. Men likafullt! Jag kan ju inte paddla kajak – jag har aldrig gjord det ens – bara drakbåtar och OC6or och andra tokigheter. Så jag såg jättemycket fram emot att äntligen få lära mig – och dessutom ÄNTLIGEN vara ute på vattnet igen. Eftersom de andra i gruppen redan varit med på en träning åkte de iväg i grupp med huvudinstruktören medan jag fick inte bara en, utan två privatlärare – Rebecca och Andrew. Det var hur bra som helst. I ungefär två timmar ägnade de sig åt bara mig – och jag måste säga att jag är mycket bättre på att paddla kajak nu än vad jag var för några timmar sen. Fortfarande usel – men kanske möjligen inte uslast. Eftersom jag varken hade torrdräkt eller våtdräkt grävdes det fram en kortärmad våtdräkt med hål i sidan ur botten på en låda till mig, och hur fint väder det än var kan det ju inte hjälpas att jag kände mig som en halvfryst sparris i slutet av timmarna. Och inte blev det bättre av att jag det sista jag gjorde var att välta ner mig själv i Nordsjön när jag klev ur kajaken. I såna stunder är man glad att det finns ett badkar som väntar på en därhemma. Om två veckor är det förhoppningsvis dags för nästa träning – och om några gånger till får jag börja följa med på deras långpaddelturer – verkar som att sommaren kommer att arta sig 😉

Drakbåt är bästa sortens båt

Tänk att jag lyckades pricka in den, drakbåtspremiären! Annars har det ju bara körts outrigger den här säsongen, men eftersom ett gäng ska iväg och tävla i Hanover om några veckor har drakbåten dammats av lagom till min Sverigeturné 😉 Det är ju nästan för bra för att vara sant. Som tur är finns alltid sj där för att ta ner en på jorden. Tåget till Stockholm var inställt  (utan given anledning), så jag fick ta nästa och kom försent till paddlingen. Tåget hem hade lokfel och kom iväg en halvtimme försenat. Tåget innan hade också haft lokfel och kom inte iväg alls, så 21.11-tåget var fullproppat av en massa uppgivna 20.11-resenärer. Man fick stå.

Årets första (och enda) drakbåtspaddling (och troligen sista paddling alla kategorier eftersom kanotklubben jag varit i kontakt med i Skottland tycker att det blivit för mörkt(!) på kvällarna och avslutat säsongen) var ändå värt besväret. Den avslutades med årets sista dopp i Mälaren och därefter bastu. Dessutom känner jag mig nöjd med att lyckats rekrytera syster Carin till örnsbergsgänget. Hon kommer att föra den Hillerdalska paddeln vidare med bravur, och med största sannolikhet bättre än jag har gjort, då hon är betydligt mindre räkigt lagd än en del av sina storasystrar…

Kvällssol på bävernos

Nyss hemkommen från Stockholm och paddling i härlig kvällssol. I Mörtviken simmade det runt en bäver i godan ro, och lyfte knappt på morrhåren åt outriggern och dess dambesättning. ”Jösses”, tänkte han väl, ”Vad är det nu för åbäke som kommer och stör mig mitt i kvällsbadet? Nåja om jag tar hand om mitt så sköter de sitt…”

Bäver mitt i Stockholm! Man måste ändå älska en sån huvudstad!

Paddelpremiär!

Äntligen tillbaks på Reimersholme! Det var säkert ett år sen sist. Det blev ju knappt något paddlat förra sommaren pga den där avhandlingssaken. Men nu är den överstånden, så man tycker ju att jag borde lyckats sätta min rumpa i ett flytetyg något tidigare, men så har det nu inte blivit. Desto härligare att äntligen göra det ikväll! För att hinna var jag tvungen att ta fyra-tåget, så skrivandet fick återigen stryka på foten, fast det känns som en helt riktig prioritering likafullt ;).  Det var lite sämre väder i Stockholm än i Uppsala märkte men när man kom fram, men det gjorde detsamma – det kan inte vara solsken jämt och det regnade inte förrän vi lagt till vid bryggan efter turen. Drakbåten ligger näranog nere den här säsongen, istället är det outrigger som gäller. Årets jungfrutur (för mig) till ära fick jag mig tilldelad en tjusig rosa paddel. Inte visste jag att det tillverkades rosa paddlar ens.

Men rosa paddlor gör sig bra mot mörka Mälarvatten i alla fall…

Först blev det en lite tung uppvärmningsrunda runt Reimers, tung eftersom vi var två man (kvinnor) kort i outriggern, men när vi klarat hela varvet stod Anna och vinkade på bryggan, och förstärkta av henne gav tog vi en sväng i Årstaviken.

Anna, Alexandra och oc6

Paddelpasset avslutades på sedvanligt sätt med joggingtur till Hornstull, och till all lycka hann jag med åtta-tåget. Det är så där lagom skoj att sitta och mögla på Stockholms centralstation en timme i väntan på nästa tåg… Nu är jag tillbaks framför datorn med en kopp the, och känner mig härligt uppiggad i min blöta själ.