Dagens o-boktips: North and South

Om det inte var lag på att Stolthet och Fördom är den bästa BBC-period drama filmatiseringen någonsin, skulle jag utan tvekan hävda att filmatiseringen av Elizabeth Gaskells North and South är det bästa de någonsin gjort. Bra historia, bra skådespelare, bra miljöer, bra kostymer – och ingen kan som Richard Armitage avslöja en värld av känslor bara genom en ryckning i ett ögonlock…. Äh, se den bara! Och jag utmanar dig att försöka se slutet bara en gång 😉

N&S5

Annonser

Dagens Boktips: A Handmaid’s Tale av Margaret Atwood

Jag har just avslutat The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood (Hur jag kan ha missat Margaret Atwoods böcker övergår mitt förstånd!!! De är helt otroligt bra, och hennes språk och sätt att skriva är fullkomligt briljant. Men det är ju tur att man fortfarande har upptäckter kvar att göra vid fullvuxen ålder, och har du som jag avfärdad Atwood av dunkla (och fullkomligt ogrundade) skäl, måste du genast sätta tänderna i henne du med!!!), och måste genast rekommendera den. Men mår lite dåligt efter att ha lagt ifrån sig den, men åh vad bra den är! Varför mår man dåligt då? För att den är så hemsk, sann och aktuell – trots att den skrevs 1985.

Den utspelar sig i ett framtida USA där fundamentalistiska kristna (män) har skapat ett samhälle som reducerat kvinnor till kropp och funktion. Bokens berätterska, Offred, är handmaid (i den svenska översättningen tjänarinna, men jag tycker inte det fångar in betydelsen helt) i en hög kommendant (någon slags regeringsrepresentant)s hushåll. Hennes roll är att bli befruktad och föda fram ett barn till den banlösa mannen och hans hustru. Hon är ett käril för deras barn, inget mer.

Image result for the handmaid's tale

Det absolut mest otäcka är att historien känns så sann, som en slags skev spegel till vår tid, bara två steg framåt från det värsta politiska scenariot. Det börjar med ‘ja till livet’-lagar och porrförbud, för att värna liv och respektera kvinnor, och slutar med en militärkupp för att ‘skydda befolkningen från terror’. Vägen till den totalitära staten läggs av inbillade hot utifrån och folks rädsla. Ingen protesterar.

Related image

Parallellerna till utvecklingen i dagens USA, där abortförbud och konservativa värderingar vinner mark, och till och med blir slagord för en lyhörd populistisk president har dragits från flera håll, och den känns inte långsökt i ljuset av ja-till-livet-lagstiftningens konsekvenser, och den skrämselretorik som växer sig allt starkare i amerikansk såväl som Europeisk politik. Och i Sverige ekar de konservativa tankebanorna i Ellinor Grimmarks kamp för att religiös övertygelse ska väga tyngre än kvinnliga rättigheter.

Atwoods roman har gestaltats i teater, film, opera, balett… och imorgon har det första avsnittet av The Handmaids Tale premiär på Hulu(??). Recensionen i New York Times beskriver den som ”unflinching, vital and scary as hell”, och det sammanfattar också boken väldigt väl tycker jag. Jag ser fram emot att se serien, läs boken först för all del! Det är den värd!

Degens o-boktips: Pride and Prejudice and Zombies

Så här i mörkrets tider kan man behöva lite underhållning – därav dagens o-boktips Pride and Prejudice and Zombies… Jag får nog medge att jag föredrar historien utan zombies, men underhållande är den. Om du vill se Lizzy kick some arse bokstavligt såväl som verbalt är det här filmen för dig 🙂

Dagens Boktips: Oryx and Crake av Margret Atwood

Eftersom jag nu slog et slag för läsning igår kanske det kan vara på sin plats med ett litet boktips, eller snarare tre så här i högsommarvärmen; Margret Atwoods dystopiska trilogi – första boken ut är Oryx and Crake. Mänskligheten har utrotats av ett syntetiskt framställt virus (det är verklighet förresten). Bara Snowman är kvar, han bor i ett träd, har klätt sig i ett lakan och sin röda baseballkeps, och förklarar världen för ‘the crackers’ – en ny människo(liknande) ras, som saknar aggressivitet och romantisk kärlek, och som ska ta över där människorna misslyckades. Historien bakom undergången, och möjligen några glimtar av hur framtiden skulle kunna vara, rullas långsamt upp genom böckernas gång… Ok, min beskrivning låter kanske lite konstig, men strunt i det! Läs dem istället, det är såna där böcker som man inte kan lägga ifrån sig. Tur att det är en trilogi, så man inte behöver det förrän efter nummer tre 🙂

Dagens o-boktips: Poldark

Nyss hemkommen från Alaska har jag kämpat mig igenom jet-lagen med hjälp av BBCs Poldark från förra året.

ITVS_GE_Banner_

Streck-tittat alltså. Hur bra som helst. Så se den. Har du redan sett den kan du se den igen, det skadar inte. Den slutar så sorgligt och upprörande att man inte kan låta bli att lipa lite – fast man redan sett det förut. (I alla fall inte om man har streck-tittat och är under jet lags inflytande.) Jag ska inte komma med några spoilers om du nu mot förmodan inte vet… Tur i alla fall att det inte är långt kvar till säsong två visas – september har de lovat. En anledning att se fram emot hösten i alla fall 😉

Äsch, jag måste säga det – att Aidan Turners Poldark är så sjukt (hjärtekrossande) snygg gör inte serien sämre. Demelza är inte dåligt castad hon heller. Jag kommer ihåg att jag såg 70-talsPoldark när jag var liten. Jag var ju 1700-talsbesatt, så den var bra bara därför – men alltså, som hjälte är 70-talsPoldark knappt jämförbar.

Poldark, Robin Ellis, Angharad Rees

70-talsPoldark och Demelza

Poldark-2015-embrace475x255

I rest my case

Lady Susan

Igår kväll efter att jag tittat på Becoming Jane surfade jag runt på nätet och tyckte oerhört synd om mig själv för att Jane Austen skrivit så få böcker, och att de alla redan filmatiserats på bästa sätt, så det verkligen inte behövs några nya versioner*. Så plötsligt snubblade jag över den här:

Love & Friendship

Ofilmatiserad Austenbok! (hon skrev Lady Susan i sin ungdom och publicerade den inte själv) Med Kate Beckinsale dessutom – den kan ju bara bli bra!

*Här kommer listan på de bästa filmatiseringarna:

Förnuft och känsla: Filmatiseringen med Emma Tompson, Kate Winslet och Alan Rickman(!!!) från 1995, men BBC-versionen från 2008 med Charity Wakefield & Hattie Morhan är inte dum den heller.

Stolthet & Fördom: ”if you cannot guess [which one], I shall think you a simpleton, for there is but one…” 1995 – Jennifer Ehle, Colin Firth – ingen behöver någonsin göra film av den här boken igen. 

Mansfield Park: Filmatiseringen med Frances O’Connor från 1999.

Emma: Bästa Emma är Kate Beckinsale i filmen från 1996, men Gwyneth Paltrow från samma år går an hon med. Miniserien från 2009 med Ramola Garai är definitivt sevärd den med – men bäst är Kate!

Övertalning: Sally Hawkins spelar Anne Elliot i den här filmen från 2007. BBC så klart. 

Northanger Abbey: Felicity Jones & JJ Field i filmatiseringen från 2007. 

Dagens boktips: Nineteen eighty-four av George Orwell

Meh, tänker ni säkert nu, 1984, vad är det för himla boktips? Den har ju alla läst. Kanske alla har ja, kontrar jag med då, jag med, men hur länge sen var det då? Och HAR du verkligen läst den – eller slöbläddrade du bara igenom den så pass att du kunde klara svenskauppgiften? Jag är faktikst inte säker på att jag faktiskt läste den TROTS att jag var en sån övertygad klassikerläsare i min späda ungdom, för om jag faktisk läste den borde jag ha kommit ihåg att den är SÅ HÄR BRA! Jag behöver väl inte berätta vad den handlar om? DET vet väl alla, även de som inte läst den – Landing Strip One är ett inte så trevligt land i den lika inte trevliga storstaten Oceania, där Storebror ser dig, och alla ska vara samma och helst inte tänka alls. Och där den största visdomen är att om historien inte finns – i alla fall inte som konstant – och därmed finns ingen framtid heller. Det enda som finns är nu, och nu ska alltid, och kommer alltid, att vara detsamma. Det är en tillvaro Winston inte är nöjd… Äsch läs den bara! Även om du tror att du har läst den min inte riktigt kommer ihåg. Läs den. Det finns en anledning till att den fått sin status som ikonisk dystopi. Och den är relevant. Betydligt mer relevant än vad man kan tro med tanke på hur uråldrig den är (det är ju liksom själva kriteriet för att bli klassiker). Äsch, ta mig nu bara på orden – läs 1984!

img_8587569_0

Imre Kertész, 1929-2016.

Imre Kertész har avlidit. En av förintelsens starkaste berättarröster har tystnat. Men hans böcker finns kvar. Läs dem om ni inte redan har gjort det.

1024px-Imre_Kertész_(1929-)_Hungarian_writer_II._by_Csaba_Segesvári

Dagens boktips: Hard-boild Wonderland and the End of the World av Haruki Murakmi

Jag har massor av halvskrivna bloggar om både det ena och det andra som jag har planer på att publicera endera dagen, men jag får liksom inte ändan ur… Så istället sticker jag emellan med ett boktips: Hard-Boiled Wonderland and the End of the World av Haruki Murakami. Allt jag läst av Murakami hitintills har jag tyckt om, så det kanske är ett lite förutsägbart boktips, men det här är en ovanlig bok. Jag tror inte den är översatt till svenska, konstigt nog. Det är två parallella – eller kanske sammanflätade -historier i en slags postmodern, dystopisk anda. Knasig, bisarr, omskakande, oförutsägbar och väldigt, väldigt fängslande. Den har beskrivts (omskrivits) som en framtids-utopisk roman, men det kan jag inte alls hålla med om! Eller ja, kanske…. beroende på utgångspunkten. Jag inte hur jag ska beskriva den tillräckligt mycket för att ni ska förstå den utan att avslöja för mycket av handlingen, så jag säger bara – Läs den!

41elXs8ZaIL._SX326_BO1,204,203,200_

Dagens boktips: Jonathan Strange and Mr Norrell

Här kommer ett inlägg i sann prokrastineringsanda 🙂 Dagens boktips – En bok som alla redan har läst; Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Johanna har ju tjatat om den här boken i åratal och nu har jag äntligen läst den, och förstår som vanligt till fullo vad Johanna tjatat om. Den här boken är helt enkelt otroligt bra. Jag har hållit på och läst den ganska länge – för den är ganska tjock, och jag är tyvärr inte i bokslukaråldern längre, men det är verkligen inte bokens fel! Jag har till och med läst ett par böcker emellan att jag läst den här boken, men det är inte heller bokens fel. I själva verket är det bra att den här boken är tjock, för även om man vill veta hur det går vill man inte att den ska ta slut. Och ju närmare slutet man kommer desto mindre vill man sluta läsa. Efter att boken tragiskt nog hade tagit slut upplevde jag ett märkligt fenomen – jag gick runt, runt i lovar på bokhandeln och hittade inte en enda bok jag ville läsa (unheard of!). Jag kan vanligtvis inte gå igenom en bokhandel utan att komma ut med en bok (om jag sen läser den är en annan sak), och den här gången gick jag in till stan enkom för att hitta en ny bok eftersom ingen av de olästa böcker jag hade i hyllan såg tilltalande ut och jag verkligen ville läsa något. Problemet försvann tyvärr inte av omlokalisering till bokhandeln – ingen av böckerna jag gick förbi såg tilltalande ut – oavsett hur många varv jag tog och hur många pärmar jag pillade på. Tillslut gav jag upp och gick hem. Utan bok. Saken är nämligen den att jag inte ville läsa någon annan bok än Jonathan Strange och Mr Norrell. Eller, jag ville läsa en annan bok – fast en samma och likadan. Den närmaste man kommer då är The Ladies of Grace Adieu, och den har jag tyvärr redan läst.

jonathan-strange-and-mr-norrell-201x300

Samtidigt som jag alltså varmt rekommenderar den här boken vill jag höja en varningsflagg för den. Efter att den tagit slut måste man gå igenom en sorgeperiod när inget annat duger att ens plocka upp, och sedan en avvänjningsperiod när man läser saker och känner sig besviken. Efter det kanske man klarar av att läsa normalt igen – om än med en vag kvardröjande känsla av saknad. Men eftersom du readan läst den här boken, antar jag att du redan vet…

« Older entries