Lottahiller's Blog

Jag fick ju äppelträd av mamma i 40-årspresent. Step over apples ska de bli – eller kanske snarare äppelhäck, för jag vill ha dem lite högre än att man kan kliva över dem. I vinter är det dags att börja klippa och böja. I våras såg de ut så här:

Och när jag kom hem från Alaska hade två träd kart – ett har mindre äpplen och det andra såg ut så här:

Ett äpple råkade bli plockat för tidigt, och ett trillade av av sig själv, men det sista äpplet har blivit rödare och rödare under hösten.

Det fick sitta tills det föll ner av sig själv, och sen åt vi upp det 🙂 Gott var det! Jag ser fram emot en ännu större äppelskörd nästa år 🙂

Och så slutligen en liten tripp ner i barndomens minnesarkiv – den här läste pappa ofta för oss när jag var liten:

Den här våren har vi fixat och fixat i trädgården. Det största projektet vara att bli av med all sten(betong)läggning framför huset. Planen har funnits sen begynnelsen 😉

Tillslut insåg vi att det var ett alldeles för stort projekt för oss att göra själva, i alla fall om vi ville se gräs de närmaste två åren, och så pratade jag med en tjej som höll på att jobba i en trädgård längre ner på gatan, och vips hade jag kontrakterat Marie, och saker började hända. Här följer en bilddokumentation av utvecklingen… Det började i mars.

Före:

Jag ritade min idéträdgård med krita så jag och JC kunde komma överens innan Marie satte igång…

Och sen var det igång. Först försvann all betong förvånansvärt kvickt.

Sen lyckades Marie hitta fins stenplattor till trädgårdsgångar jättebilligt.

Så efter att hon, och hennes pappa, grävt, forslat sand, och lagt på jord…

…lade de trädgårdsgångar med de nya stenplattorna och våra stora granitblock som vi tagit bort från terasseringen på baksidan. Snyggt blev det!

Sen gjorde de ett bastant betongsäkrad stenlagt hörn för soptunnorna.

Och så sist av allt planterade Marie gräs, som tog tre veckor på sig att börja växa eftersom det var så kallt…

Men nu växer det mer och mer, och vi har snart en riktig gräsmatta, även fast den har kala fläckar här och var (mer frön är av nöden).

Jag planterade kamelian mamma köpte till mig från botaniska i Edinburgh förra året bredvid vår blivande uteplats.

Och i torsdags hade jag och Kate årets första grillkväll.

Och idag planterade jag början på det som ska bli en gavel (English)Scottish Cottage Garden 🙂 Mestadels plantor uppgrävda från Thom’s Place, jag skulle tro att de är glada att komma i riktig jord efter ett år på pytteliten bostadsyta…

Det ser inte mycket ut för världen nu, men det kan ju bara bli bättre tänker jag 🙂 Fortsättning följer…

Det bästa med hus är trädgård. Jo, så är det. Jag har alltid velat ha en egen trädgård, och trädgården var anledningen att jag bestämde mig för Thom’s Place när jag flyttade till Aberdeen, och anledningen att jag var bara tvungen att köpa lägenheten på Frodegatan. Trädgården (eller avsaknaden därav) var också anledningen till att vi nästan inte köpte vårt fina skotska hus – till vi kom på att grus och sten(betong)läggning kan man faktiskt göra sig av med… Planerna för vår lilla plätt jord är storslagna, och kommer säkert inte att bli detsamma i verkligheten, men poängen med att ha en trädgård måste ju vara att drömma stort 🙂

Äpplen står i centrum för drömmar (om ni inte vet det ska jag och Johanna skaffa oss en äppelträdgård när alla andra livsplaner gått i putten…), och har därför en given plats i vår trädgård. Jag fick mina äppelträd av mamma i 40-årspresent 🙂 (och ett större bidrag till allmän trädgård).

Födelsedagskort från mamma 🙂

Så för en månad sen eller så började projekt äppelträd. I viktorianska trädgårdar hade man step-over apples – äpplen som spaljerats så lågt att man kan kliva över dem – som avdelare mellan olika planteringar. Mina äpplen ska bli ett slags mellanting mellan step-over och spaljerade äpplen har jag tänkt. En liten äppelskärm mot grannens hus :).

Före

Man är tvungen att ha ettåriga träd på småväxt rotstock om man ska få träden dit man vill, så jag beställde fyra olika sorter, tog bort plattor och började gräva hål.

Plattläggarna har gjort ett mycket digert jobb kring vårt hus. Vi grävde och grävde, ett lager sand och ett lager hårdpackad sandblandad grusmassa senare kom vi fram till någon slags jord.

Hål är större än man tror. Vi var tvugna att åka och köpa mer jord två gånger innan vi hade fyllt igen äppelhålet, men efter två helger, ett antal kvällar och jag vet inte hur många säckar jord stod fyra små träd på plats.

Vilket firades med en välförtjänt öl 🙂

Med vårblommor runt fötterna hade de bara att vänja sig vid sitt nya hem 🙂

Efter

Och nu, några veckor senare är de på gång… Och om en tio år eller så kanske vi till och med har äpplen 🙂

Hej bladen!

Varje helg senaste månaden har jag (ibland vi) jobbat i trädgården, men jag ligger lite efter med uppdateringarna. Men jag kan försäkra er om att det händer grejer! Det här är bland de minsta, men känns ändå som en stor framgång 🙂

På Johannas förslag har jag grävt ner en stor sten (grundad med grus) ovanför vivorna i ett försök att få en lite mer naturlig terrassering. Den är som ett isberg, största delen under jord 😉 . Jag hoppas och tror att julrosorna var ganska glada över att komma ner i lite riktig jord efter att ha spenderad över ett halvår på en pytteliten bostadsyta…

Jean-Christ har satt upp lite mer staket, så nu kan inte Whistle smita längre när han får tråkigt… Ha, ha!

Och så en närbild på min härliga maskjord (maskkompostjord alltså). Känner mig himla nöjd med mina små husdjurs jobb 🙂

Och så avslutar hag med en fråga till Johanna – vad sjuttsiken är det här? Ser ut som pyttesmå gladioliuslökar ungefär – fast i torn (asknas). Det är den enda växt som inte såg ut som ett ogräs i hela backen so far, så jag har grävt ner den igen. Men vad kommer det att bli???

I Aberdeen är det vår på riktigt – och har varit det ett tag (i själva verket blev det aldrig riktigt vinter i år, så man kan dra strecket mellan höst och vår lite var man vill, säg 1a februari…), så de senaste helgerna har jag trädgårdsarbetat. Mitt första projekt var den lilla stripan vresros och kirskål-odling, som är längst ner i vår trädgård. Jag gick hårt ut med jättehacka och grova handskar, så både vresrosor och kirskål insåg nog snabbt att de sett sina bästa dagar… Nu är den där lilla remsan jord bra mycket brantare än vad det ser ut på de här före-och-efter-bilderna, och antagligen var det just vresrosorna och kirskålen som häll jorden på plats, men man ska väl inte behöva leva med ett kirskålsland bara för det…

Jag har planterat vivor och grävt ner en hel hoper lökar som jag grävde upp från Thom’s Place innan vi flyttade, och hoppas på det bästa…

Fortsättning följer helt enkelt….

Whistle hjälper till på sitt sätt…

Båda två faktiskt. Heja rebellrosorna! Må ni klara vintern.

Idag har jag tjuvplanterat två klätterrosor i botten av trädgården. Och när jag säger botten av trädgården menar jag utanför muren – alltså inte helt i vår trädgård. Eller inte alls i vår trädgård. (Därav tjuvplantering) Men jag tänker mig att eftersom de ska klättra på vår mur är det i princip vår trädgård. Om de klarar sig. Det är ju helt fel tid på året att både klippa ner och flytta rosor, men flyttar man så gör man. Det var dessutom långt ifrån ideal jord för rosor, så de har egentligen allt emot sig. Om de tar sig kan man därför anse att de är rebeller i kamp mot övermakten, och som sådana har de i princip planterat sig själva vid vår mur… Tänker jag.

I alla fall blir det fint OM de överlever. Mycket finare än om jag hade lämnat dem i universitets trädgård!

Whistle och Mara håller utkik efter ordningsmakten…