Only in the UK…

Här har ni två kandidater som kämpade om en plats i parlamentet mot Theresa May och Tim Farron, partiledare för Liberal Democrats; Lord Buckethead and Mr Fishfinger.

Lord Buckethead med de andra kandidaterna

Mr Fishfinger fick 309 röster

Brittisk politik…

Annonser

Hängt parlament…

Så är valet genomfört och Storbritannien förvirrat… Tories är det största partiet, men har inte majoritet i parlamentet. De har förlorat 12 platser, och Theresa May ses som den största orsaken till detta. Trots att de fortfarande är störst anses det vara ett katastrofval för de konservativa. Labour har gått framåt stort, stöttade av många yngre väljare, SNP (Scottish Nationalist Party) har förlorat stort, och UKIP är helt ute (yay!). Så vad händer då? Theresa May har vänt sig till Nordirland och Democratic Unionist Party (superkonservativa, och på alla möjliga vis inte vidare trevliga) som med sina 10 platser i parlamentet ger May den majoritet hon behöver. Många tvivlar på ett detta blir en stabil regering, och frågetecken har rests kring brexit och förhandlingarna som ska inledas om bara 10 dagar. Somliga hävdar att Jeremy Corbyn och hans Labour borde få ta över ratten… Skottland då? Nicola Sturgeon säger att resultatet pekar på att folk inte vill ha en ny omröstning om självständighet, så ett nytt val är inte längre aktuellt.

uk election

Idag går Storbritannien till val efter den väldigt korta kampanj som utspelat sig sedan May utlyste valet. Då såg det ut som Tories skulle vinna lika stort som på Thatchers tid, men senaste veckorna har det politiska landskapet ändrats rejält och Labour har hämtat in. Detta till trots verkar det i de senaste opinionsmätningarna som det blir ännu en Tory-seger, om än inte lika stor. Theresa May har gjort sig mäkta impopulär under kampanjen, bland annat genom sin vägran att delta i TV-sända debatter. Bara dagar före valet skakas så landet av ännu ett terrordåd i London. Hur detta egentligen påverkar valet är svårt att säga, men det gav Theresa May en sista möjlighet att visa sig som en stark och rak ledare, en som till och med inte drar sig för att formulera om mänskliga rättigheter för att bekämpa terrorn. (Givetvis har hon också mött kritik i detta uttalande.) Brexit och terror har varit ledande teman in den politiska pajkastningen, och förmågan att vara en stark ledare i tider av kris har tagit orimligt stort utrymme i ljuset av nedgången sjukvård och skola… Men det är väl så världen ser ut idag. Om en tio-tolv timmar vet vi.

The Utter UK Madness II*

*Klicka här för att läsa I

Förra tisdagen gick Theresa May helt oväntat ut med att det ska hållas val redan den 8e juni. Detta efter att hon upprepade gånger sagt att valet inte kommer att tidigareläggas. Anledningen är Brexit, och att oppositionspartierna bråkar (tack oppositionspartier!), och inte verkar vilja följa Mays hårda linje. Den andra anledningen är att opinionsmätningar visar att Tories skulle vinna (?!) jordskredsseger, efter att luften helt gått ur labour. Knappt innan denna chocknyhet landat gick Theresa May sen ut och sa att inga TV-sända partiledardebatter kommer att hållas innan valet (!!), vilket ju givetvis minskar oppositionspartiernas möjligheter att på knappa två månader nå ut med sitt budskap.

Det otrevligaste av allt är dock stämningen i retoriken. I söndagens The Telegraph (The Sunday Telegraph 23 April) kunde man läsa hur Torys kampanjchef gått ut och sagt att Lavourledaren Jeremy Corbyn utgör ett hot mot rikets säkerhet, eftersom han inte är kapabel att ta de ‘svåra beslut’ som är nödvändiga efter en potentiell terrorattack. Sir Patrick McLoughlin hävdar att det är ”blindlingly obvious” att befolkningen skulle vara bättre skyddad under Theresa May. Corbyn är inte en lämplig ledare i tider av krig (är vi i krig?), eftersom han bland annat är emot kärnvapen, och sagt att han inte skulle ‘trycka på knappen’ om han var premiärminister. Theresa May, å andra sidan, är ‘stark och stabil’. En riktig järnlady alltså… (Torys verkar också gå mot sin största seger sedan Margaret Thatchers dagar…).

Så, nu lever vi i en värld där en försäkran att inte använda kärnvapen ses som ett tecken på svaghet. Jag känner mig inte trygg i den världen 😦

 

Brexit means Brexit

Så Theresa May har satt igång ‘article 50‘ och Brexit är en realitet.

Med shortbread i kappsäcken…

Jag i Vancouver för SAAs (Society of American Archaeologists) årliga konferens, och framför allt för att göra reklam för vår masterskurs, och förhoppningsvis få en massa nya amerikanska masterstudenter som kan se till att vi inte blir nedlagda… Så med nio kilo (!) shortbread i kappsäcken drog jag till Kanada för att sälja Skottland med så många stereotyper som möjligt (skottskrutig klänning och allt).

2017 - 1
2017 - 1 (1)Eftersom jag inte hade någon väska lämplig för nio kg shortbread (ryggsäck och shortbread kändes som en lätt usel kombo) knasstressade jag ner på stan mellan avlämnandet av Whistle och Mara i fängelse och taxin till flygplatsen och panik-köpte en resväska som jag blev oväntat nöjd med – Tulpanmönstrad för 29 pund på rea och med 5 års garanti! Vilket fynd! Kanske borde man panikshoppa jämt?

Superförkyld och jetlagged känner jag mig långt ifrån lämpad att sälja masterskurser, men efter en promenad i Vancouver känns det bättre (jag vill tillbaks hit på semester, finns hur mycket som helst att se och Vancouver som stad är precis så som en nordamerikansk stad borde vara, men sällan är. Förra gången jag var på SAA var den i San Francisco som är precis lika bra, den här konferensen verkar förstå hur man ska välja platser…). Fast vädret lämnar onekligen lite övrigt att önska…

2017 - 1 (2)

Typiskt omysigt!

Ett steg närmare ett självständigt Skottland

Det skotska parlamentet stödjer en andra omröstning, så nu är det ‘bara’ Westminster som står i vägen

Ett självständigt Skottland?

I måndags kungjorde Nicola Sturgeon att hon kommer att be det skotska parlamentet att godkänna ett förslag om en ny folkomröstning om att lämna unionen – den brittiska. Den brittiska regeringens hårda linje gentemot brexit, och Theresa Mays fullkomliga ovilja att diskutera, eller ens lyssna på, Skottlands behov har tvingat fram beslutet, menar hon, och i vad man sett av förhandlingarna hitintills har  hon helt rätt. Skottland röstade med överväldigande (68-32) majoritet för att stanna i EU, men Theresa May har genomgående ignorerat Skottlands, och även Nordirlands, ställningstagande med sin hårda linje gentemot ett EU utträde. May driver UK mot ett fullt utanförskap – utanför EUs inre marknad, och utan några överenskommelser, och har inte brytt sig om att konsultera de andra nationernas regeringar. Det finns ingen enighet i det förenade kungadömet, och det finns heller inga garantier att det bästa beslutet är att stanna i union. Mays nedlåtande attityd (hon har bland annat i en debatt sagt till Sturgeon att politik ”is not a game”) understryker alla argument som underbygger självständighetsdebatten; Westminsters fullkomliga ointresse för Skottlands behov och ställningstaganden, och även fullkomliga överlägsenhet gentemot dess politiker och åsikter visar tydligt att regeringen inte har Skottlands bästa för ögonen (eller ens placerat det på kartan). Det är inte utan att man måste ge Sturgeon rätt – Theresa May har beseglat unionens öde.

4865

Uppdatering: Diskussionerna fortsätter efter May’s avslag (This is not the time). 

Mitt liv som trumfkort…

Igår röstade parlamentet för att garantier måste utfärdas för att de EU-medborgare som bor i Storbritannien ska få stanna i landet efter brexit… Theresa May har inte velat garantera detta innan ‘article 50’ aktualiseras, eftersom hon tror att det kan skada UKs förhandlingsläge kring utträdet. Samtidigt har hon lovat att regeringen ska göra ‘allt de kan’ för att se till EU-britternas intressen. Ett löfte som ringer  mer än tomt när det, ett drygt halvår efter att britterna röstat för utträde, inte gått ut någon som helst information till oss bofasta EU-medborgare, och inga som helst garantier utfärdats. Vi är brickor i Theresa Mays EU-spel, inte människor.

Ingen vet vad som kommer att hända eller vad som gäller, inte ens de som tar besluten, och det verkar som att det är så regeringen vill ha det. Enligt rådande regelverk har vi (alltså jag och JC, jag är nu helt självisk) ‘permanent residency’ i UK, eftersom vi varit bofasta här i över tre år. Man kan dock ansöka om det, på samma sätt som icke-EU-utlänningar, med resultatet att man får ett dokument som fastslår samma sak. Rekommendationerna går isär om man bör göra det eller inte. Ingen vet egentligen om det där dokumentet kommer vara värt något i slutändan, för i realiteten får man bara vad man redan har. Processen är dessutom väldigt krånglig och ganska kostsam, och många av de EU-medborgare som gått igenom dem har felaktigt nekats uppehållstillstånd, ofta på teknikaliteter. Flera personer har uppmärksammats i media för att de nu väljer att flytta från UK, av oro för framtiden, och en undersökning föreslår att det är en vanlig fundering bland högutbildade EU-britter.

Även de brittiska universiteten har uttryckt stor oro för konsekvenserna av en hård brexit, och att oron är berättigad verkar redan ha bekräftats av sjunkande antal ansökningar från EU-studenter. För den akademiska världen utgör brexit ett reellt hot, inte bara i minskade antal studenter, men också i form av minskade stipendieanslag, och inte minst det stora antal EU-medborgare som arbetar på brittiska universitet. University of Aberdeen har gått ut och sagt att de ska göra ‘allt i sin makt’ för att stödja sin EU-personal, men just nu är deras makt obefintlig, och de vet inte ens vad de har att kämpa mot. Osäkerheten är förmodligen Theresa Mays effektivaste vapen just nu, för den gör också att inga ordentliga protester kan organiseras. Vi akademiker är hennes trumfkort – den ‘kvalificerade’ arbetskraften som det är lika viktigt för Storbritannien att behålla, som det är för EU-länderna att behålla den brittiska. Och May ska se brexit genomföras till vilket pris som helst.

Vår bästa garanti just nu är att vi bor i Skottland.

Det kom ett brev…

IMG_2248

Tack Skottland 🙂

« Older entries