Om kyrkofrid

sd (inte ens i början på en mening förtjänar de stora bokstäver) gjorde något av en flopp i kyrkovalet. Skönt – men det är inte vad det här inlägget ska handla om – utan kyrkofrid.

Jag läste en debattartikel – efter polisens ingripande mot – och bortförande av 16 papperslösa flyktingar från – ett läger anordnat av svenska kyrkan. Kritiken som detta möttes av fick Alice Teodorescu känna sig tvungen att kommentera, och peka ut att kyrkan faktiskt inte står över lagen. Om det nu var någon som trodde det. Detta hävdas också av Csaba Perlenberg, som också kommer med det någorlunda bakvända (men inte alltför ovanliga) argumentet att det faktiskt är mer humant att skicka tillbaks personer som fått avslag på sin asylansökan än att på andra sätt försöka stödja dem i Sverige – för deras egen skull. Gränspolisen försvarar sig med att det inte finns några fredade zoner i Sverige (no-go zoner däremot finns det gott om som alla vet). Ja, den där sista parantesen kanske var barnslig, men jag tycker på något vis att hela debattklimatet i Sverige just nu sammanfattas när man gör så (se Carl-Henric Grenholms, professor emeritus i etik, inlägg i debatten). Det är så kallt, så hjärtlöst, så inhumant i Sverige. Det är klart som korvspad att det enligt lagen inte finns några fredade zoner i Sverige, det har vi alltid vetat. Det var väl ingen som på riktigt trodde att kyrkofrid är en lagstiftad term? Vi vet att nunnorna på Alsike kloster egentligen bryter mot lagen när de skyddar flyktingfamiljerna som bor där. Men det är ju också på något vis poängen – vi, som samhälle, låter dem göra det, för att det på något plan är moraliskt rätt – även om det är lagligt fel. En liten bubbla av moraliskt mod och humanitet som litegrann lyser upp vår annars så mörka politiska vardag. För mig, som inte alls är troende, har det väldigt lite med kyrkans presumtiva makt att göra, men desto mer med humanism. 50 000 papperslösa finns det i Sverige skriver Perlenberg – systemkollaps (minst!) om goda samariter (även detta är något av ett skällsord nuförtiden) ser till alla dessa göms undan lagens långa arm! Men är det verkligen ett seriöst argument för att inte respektera kyrkofriden? Hur många flyktingar skyddas av svenska kyrkan och andra kyrkliga institutioner? Några hundra kanske. Är några hundra flyktingar verkligen ett så stort problem för vår utlänningslagstiftning? Kan det inte få finnas några skyddade platser? Andrum även för de som lever med ständig ångest och rädsla, inte bara för svenska statenÄr det verkligen värt att bryta mot något som varit praktisk, om inte laglig, rätt i generationer? Vad säger det om vår samtid? Att polisen – i praktiken, men i förlängningen är det samhället – inte längre accepterar detta ser jag som ett mycket större problem för vårt samhälle i stort, än att några få personer i kris (tillfälligt) kommer undan lagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: