Om kyrkofrid

sd (inte ens i början på en mening förtjänar de stora bokstäver) gjorde något av en flopp i kyrkovalet. Skönt – men det är inte vad det här inlägget ska handla om – utan kyrkofrid.

Jag läste en debattartikel – efter polisens ingripande mot – och bortförande av 16 papperslösa flyktingar från – ett läger anordnat av svenska kyrkan. Kritiken som detta möttes av fick Alice Teodorescu känna sig tvungen att kommentera, och peka ut att kyrkan faktiskt inte står över lagen. Om det nu var någon som trodde det. Detta hävdas också av Csaba Perlenberg, som också kommer med det någorlunda bakvända (men inte alltför ovanliga) argumentet att det faktiskt är mer humant att skicka tillbaks personer som fått avslag på sin asylansökan än att på andra sätt försöka stödja dem i Sverige – för deras egen skull. Gränspolisen försvarar sig med att det inte finns några fredade zoner i Sverige (no-go zoner däremot finns det gott om som alla vet). Ja, den där sista parantesen kanske var barnslig, men jag tycker på något vis att hela debattklimatet i Sverige just nu sammanfattas när man gör så (se Carl-Henric Grenholms, professor emeritus i etik, inlägg i debatten). Det är så kallt, så hjärtlöst, så inhumant i Sverige. Det är klart som korvspad att det enligt lagen inte finns några fredade zoner i Sverige, det har vi alltid vetat. Det var väl ingen som på riktigt trodde att kyrkofrid är en lagstiftad term? Vi vet att nunnorna på Alsike kloster egentligen bryter mot lagen när de skyddar flyktingfamiljerna som bor där. Men det är ju också på något vis poängen – vi, som samhälle, låter dem göra det, för att det på något plan är moraliskt rätt – även om det är lagligt fel. En liten bubbla av moraliskt mod och humanitet som litegrann lyser upp vår annars så mörka politiska vardag. För mig, som inte alls är troende, har det väldigt lite med kyrkans presumtiva makt att göra, men desto mer med humanism. 50 000 papperslösa finns det i Sverige skriver Perlenberg – systemkollaps (minst!) om goda samariter (även detta är något av ett skällsord nuförtiden) ser till alla dessa göms undan lagens långa arm! Men är det verkligen ett seriöst argument för att inte respektera kyrkofriden? Hur många flyktingar skyddas av svenska kyrkan och andra kyrkliga institutioner? Några hundra kanske. Är några hundra flyktingar verkligen ett så stort problem för vår utlänningslagstiftning? Kan det inte få finnas några skyddade platser? Andrum även för de som lever med ständig ångest och rädsla, inte bara för svenska statenÄr det verkligen värt att bryta mot något som varit praktisk, om inte laglig, rätt i generationer? Vad säger det om vår samtid? Att polisen – i praktiken, men i förlängningen är det samhället – inte längre accepterar detta ser jag som ett mycket större problem för vårt samhälle i stort, än att några få personer i kris (tillfälligt) kommer undan lagen.

Annonser

Jag skäms över mitt land

Ja, så är det. Jag skäms över Sverige och över att vara svensk – och det finns inga tendenser som tyder på att jag kan få släppa skammen. Det sätt vi som land nu behandlar flyktingar på är ovärdigt för ett rikt välfungerande samhälle. Vad som gör det ännu värre är att det på något vis försvaras i demokrati – svenska folket står bakom vad som nu händer, hävdas det, vi hade kommit till en ohållbar punkt – systemkollaps…. Låt oss vara tydliga. Systemet har inte kollapsat – hade aldrig kollapsat. Det var lite ansträngt där när regeringen gick in med sin nya linje – men kollapsat hade det inte… Men varför var Sverige tvunget att gå från det bästa landet i Europa till att bli det sämsta landet i Europa??? Varför har landet lagom helt plötsligt blivit extremist? För övrigt – i vilken demokratisk process beslutade vi gemensamt att bli Europas sämsta land? SD vann inte valet!!! Det parti jag röstade på vann förvisso inte valet, men ett annat parti gjorde det, ett parti som inte alls gått till vals på hårda linjer mot flyktingar och deportering av barn till krigshärjade länder. Inte bara så – TVÅ partier som INTE gick till vals på de linjerna blev ENSAMMA (inte tillsammans, ensamma) större än det parti som gjorde det. Så varför har hela Sveriges politik plötsligt lagt sig platt för de som gapar högst? De som inte sticker under stol med att de föraktar demokrati och ser framemot när de själva kan kontrollera polismakten och pressen. DE SOM TROTS SIN EGEN FÖRNEKELSE HAR RÖTTER RÄTT NER I EN IDEOLOGI SOM DÖDADE ÖVER SEX MILJONER MÄNNISKOR OCH STÅR FÖR DET. Jag står inte bakom dem. Jag står inte bakom beslut att skicka tillbaks människor till krig. Jag står inte bakom att använda rättsosäkra processer baserade på, ENLIGT EXPERTER, vetenskapligt dubiösa metoder för att kunna bli av med tidigt utvecklade ungdomar. Och jag är inte ensam. I alla fall var jag det inte i senaste valet. Faktiskt stod en majoritet av svenska folket med mig. Jag önskar att våra rön för vinden till politiker kunde komma ihåg det.