Dagens o-boktips: North and South

Om det inte var lag på att Stolthet och Fördom är den bästa BBC-period drama filmatiseringen någonsin, skulle jag utan tvekan hävda att filmatiseringen av Elizabeth Gaskells North and South är det bästa de någonsin gjort. Bra historia, bra skådespelare, bra miljöer, bra kostymer – och ingen kan som Richard Armitage avslöja en värld av känslor bara genom en ryckning i ett ögonlock…. Äh, se den bara! Och jag utmanar dig att försöka se slutet bara en gång 😉

N&S5

The Utter UK Madness II*

*Klicka här för att läsa I

Förra tisdagen gick Theresa May helt oväntat ut med att det ska hållas val redan den 8e juni. Detta efter att hon upprepade gånger sagt att valet inte kommer att tidigareläggas. Anledningen är Brexit, och att oppositionspartierna bråkar (tack oppositionspartier!), och inte verkar vilja följa Mays hårda linje. Den andra anledningen är att opinionsmätningar visar att Tories skulle vinna (?!) jordskredsseger, efter att luften helt gått ur labour. Knappt innan denna chocknyhet landat gick Theresa May sen ut och sa att inga TV-sända partiledardebatter kommer att hållas innan valet (!!), vilket ju givetvis minskar oppositionspartiernas möjligheter att på knappa två månader nå ut med sitt budskap.

Det otrevligaste av allt är dock stämningen i retoriken. I söndagens The Telegraph (The Sunday Telegraph 23 April) kunde man läsa hur Torys kampanjchef gått ut och sagt att Lavourledaren Jeremy Corbyn utgör ett hot mot rikets säkerhet, eftersom han inte är kapabel att ta de ‘svåra beslut’ som är nödvändiga efter en potentiell terrorattack. Sir Patrick McLoughlin hävdar att det är ”blindlingly obvious” att befolkningen skulle vara bättre skyddad under Theresa May. Corbyn är inte en lämplig ledare i tider av krig (är vi i krig?), eftersom han bland annat är emot kärnvapen, och sagt att han inte skulle ‘trycka på knappen’ om han var premiärminister. Theresa May, å andra sidan, är ‘stark och stabil’. En riktig järnlady alltså… (Torys verkar också gå mot sin största seger sedan Margaret Thatchers dagar…).

Så, nu lever vi i en värld där en försäkran att inte använda kärnvapen ses som ett tecken på svaghet. Jag känner mig inte trygg i den världen 😦

 

En filt till Theo…

Senaste året eller så har jag klippt och sytt ihop lappar… Quiltar tar tid… De ligger halvfärdiga i ett hörn i evigheter… Men lagom till Theos dop fick jag i alla fall färdigt hans quilt. Quilt no 2. (Babyfiltar är bäst, de är små!)

Den har mest en massa djur på sig. Massa olika på framsidan och gulliga rävar på  baksidan.

Av någon anledning blev den väldigt gammeldags i sin framtoning. Den ser ut som den skulle vara från 50-talet eller nåt tycker jag. Jag tror att det är på grund av de röda bina jag satte som ram runt rutorna, för själva djurtygen är inte alls gammeldags. Men jag gillar att den blev 50-tal. Hoppas Theo gillar det med 🙂

2017 - 1 (18)

2017 - 1 (23)

Dagens Boktips: A Handmaid’s Tale av Margaret Atwood

Jag har just avslutat The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood (Hur jag kan ha missat Margaret Atwoods böcker övergår mitt förstånd!!! De är helt otroligt bra, och hennes språk och sätt att skriva är fullkomligt briljant. Men det är ju tur att man fortfarande har upptäckter kvar att göra vid fullvuxen ålder, och har du som jag avfärdad Atwood av dunkla (och fullkomligt ogrundade) skäl, måste du genast sätta tänderna i henne du med!!!), och måste genast rekommendera den. Men mår lite dåligt efter att ha lagt ifrån sig den, men åh vad bra den är! Varför mår man dåligt då? För att den är så hemsk, sann och aktuell – trots att den skrevs 1985.

Den utspelar sig i ett framtida USA där fundamentalistiska kristna (män) har skapat ett samhälle som reducerat kvinnor till kropp och funktion. Bokens berätterska, Offred, är handmaid (i den svenska översättningen tjänarinna, men jag tycker inte det fångar in betydelsen helt) i en hög kommendant (någon slags regeringsrepresentant)s hushåll. Hennes roll är att bli befruktad och föda fram ett barn till den banlösa mannen och hans hustru. Hon är ett käril för deras barn, inget mer.

Image result for the handmaid's tale

Det absolut mest otäcka är att historien känns så sann, som en slags skev spegel till vår tid, bara två steg framåt från det värsta politiska scenariot. Det börjar med ‘ja till livet’-lagar och porrförbud, för att värna liv och respektera kvinnor, och slutar med en militärkupp för att ‘skydda befolkningen från terror’. Vägen till den totalitära staten läggs av inbillade hot utifrån och folks rädsla. Ingen protesterar.

Related image

Parallellerna till utvecklingen i dagens USA, där abortförbud och konservativa värderingar vinner mark, och till och med blir slagord för en lyhörd populistisk president har dragits från flera håll, och den känns inte långsökt i ljuset av ja-till-livet-lagstiftningens konsekvenser, och den skrämselretorik som växer sig allt starkare i amerikansk såväl som Europeisk politik. Och i Sverige ekar de konservativa tankebanorna i Ellinor Grimmarks kamp för att religiös övertygelse ska väga tyngre än kvinnliga rättigheter.

Atwoods roman har gestaltats i teater, film, opera, balett… och imorgon har det första avsnittet av The Handmaids Tale premiär på Hulu(??). Recensionen i New York Times beskriver den som ”unflinching, vital and scary as hell”, och det sammanfattar också boken väldigt väl tycker jag. Jag ser fram emot att se serien, läs boken först för all del! Det är den värd!

Theodor Charles dop

2017 - 1 (18)

I lördags döptes Theo – eller Theodor Charles om man skriver ut hela hans namn, min yngsta brorson, och min fjärde gudson (jag samlar på dem 😉 )

17862378_10154800287016622_1395442418004590244_n

Loffe och Theo

Theo och Kai delar samma gudföräldrar – Lotta, Antonia och Manoj…

17834078_1629914023704504_3880869910726844884_o

17861671_10154800286131622_5468525577984094302_n

Sen var det storkalas hemma hos föräldrarna.

2017 - 1 (21)

2017 - 1 (20)

Theo med morfar

2017 - 1 (22)

Hela familjen

2017 - 1 (19)

Kusinerna busloppa och busloppan

Legs-it

Härom veckan slängde Daily Mail up en härlig förstasides-rubrik där de lite lättsamt rapporterade från mötet mellan Teresa May och Nicola Sturgeon, Storbritanniens två mäktigaste politiker, där Brexit och Skottlands framtid diskuterades. Daily Mail valde att fokusera på väsentligheterna: “Never mind Brexit, who won Legs-it!”. Daily Mail är nu inte direkt känd för att vara den mest seriösa av blaskor, men den här gången gick de till sin egen förvåning för långt och fick ta emot massiv kritik från alla håll. ”Sexistiskt!” skrek kritikerna, ”Inte alls”, tyckte Daily Mail och la till den kvinnliga reporterns namn under rubriken, för ingenting skrivet av en kvinna kan ju vara sexistiskt (dessutom kan man passa på att låta den kvinnliga reportern bära oket för sitt dåliga omdöme). När kritiken trots detta inte tystnade menade Daily Mail att folk skulle skaffa sig ett liv, dessutom har det hänt att de kommenterat manliga politikers ben, och dessutom har folk ingen humor. The Pool publicerade en utmärkt kommentar till detta.

Nå, så är det att vara en kvinna i offentlighetens ljus. Man får tåla lite sexism helt enkelt, även om man, som May och Sturgeon, uppträder och klär sig helt korrekt. Tänk vilket ramaskri det blivit om May kommit till mötet i jeans… Så här är det också att vara kvinna utanför offentlighetens ljus – och om man av misstag skulle träda in i ljuset är det fritt fram att kommentera. Min upplevelse av detsamma är från när jag 2014 hamnade på framsidan av British Archaeology. Just den där dagen då jag hittade masken hade jag på mig en Manchester City (fotbollslaget alltså)-t-shirt. Av den anledningen blev jag en ‘tråd’ på Man Citys fanclubs diskussionsforum, Bluemoon:

Screen Shot 2017-04-07 at 13.46.56

Efter ungefär fyra kommentarer dyker den förste humorpellen upp:

Screen Shot 2017-04-07 at 14.27.36

Skoj alltså. Humor. Det fortsätter:

Screen Shot 2017-04-07 at 14.25.45.png

Hahahaha, skoj ju, jag håller ju en mask ju, och är blond (även om man inte kan vara riktigt säker på vilket kön jag tillhör), ni fattar….

Men sen är det någon som tycker de andra är lite väl taskiga, så han (ja jag förutsätter att alla de här pellarna identifierar sig som han) googlar lite och hittar mitt twitterkonto. Screenshot, och sen får tjejen lite manligt stöd.

Screen Shot 2017-04-07 at 14.06.32

Skönt, eller hur:

Screen Shot 2017-04-07 at 14.22.16

Rakt på sak:

Screen Shot 2017-04-07 at 14.09.41

Hurra! Mitt självförtroende som kvinna är återställt!

Men sen är det en del som säger ifrån på riktigt också:

Screen Shot 2017-04-07 at 14.11.34

Och en och annan som faktiskt svarar på det vis den som skapade posten hade tänkt sig:

Screen Shot 2017-04-07 at 14.24.07

Det här är nu en västanfläkt i jämförelse med vad många får utstå, men trots detta blev jag rätt skakad när jag av misstag råkade hitta den här tråden 2014. Jag kände mig väldigt obehagligt berörd, som att mitt privata jag hade blivit invaderat, kränkt. Den där framsidan var något som jag var stolt över, att jag i mitt yrke, gjort ett litet, litet avtryck medierna… men efter den där tråden kändes det liksom lite sunkigt, och förment.

Det är inte humor, och det är inte skoj, att det här är sånt man måste räkna med om man som kvinna råkar synas lite för mycket!

Äppelträd

Det bästa med hus är trädgård. Jo, så är det. Jag har alltid velat ha en egen trädgård, och trädgården var anledningen att jag bestämde mig för Thom’s Place när jag flyttade till Aberdeen, och anledningen att jag var bara tvungen att köpa lägenheten på Frodegatan. Trädgården (eller avsaknaden därav) var också anledningen till att vi nästan inte köpte vårt fina skotska hus – till vi kom på att grus och sten(betong)läggning kan man faktiskt göra sig av med… Planerna för vår lilla plätt jord är storslagna, och kommer säkert inte att bli detsamma i verkligheten, men poängen med att ha en trädgård måste ju vara att drömma stort 🙂

Äpplen står i centrum för drömmar (om ni inte vet det ska jag och Johanna skaffa oss en äppelträdgård när alla andra livsplaner gått i putten…), och har därför en given plats i vår trädgård. Jag fick mina äppelträd av mamma i 40-årspresent 🙂 (och ett större bidrag till allmän trädgård).

vinteräpple

Födelsedagskort från mamma 🙂

Så för en månad sen eller så började projekt äppelträd. I viktorianska trädgårdar hade man step-over apples – äpplen som spaljerats så lågt att man kan kliva över dem – som avdelare mellan olika planteringar. Mina äpplen ska bli ett slags mellanting mellan step-over och spaljerade äpplen har jag tänkt. En liten äppelskärm mot grannens hus :).

2017 - 1 (5)

Före

Man är tvungen att ha ettåriga träd på småväxt rotstock om man ska få träden dit man vill, så jag beställde fyra olika sorter, tog bort plattor och började gräva hål.

2017 - 1 (6)Plattläggarna har gjort ett mycket digert jobb kring vårt hus. Vi grävde och grävde, ett lager sand och ett lager hårdpackad sandblandad grusmassa senare kom vi fram till någon slags jord.

Hål är större än man tror. Vi var tvugna att åka och köpa mer jord två gånger innan vi hade fyllt igen äppelhålet, men efter två helger, ett antal kvällar och jag vet inte hur många säckar jord stod fyra små träd på plats.

Vilket firades med en välförtjänt öl 🙂

2017 - 1 (10)Med vårblommor runt fötterna hade de bara att vänja sig vid sitt nya hem 🙂

2017 - 1 (11)

Efter

Och nu, några veckor senare är de på gång… Och om en tio år eller så kanske vi till och med har äpplen 🙂

Hej bladen!