Post-Brexit Britain

Kanske är det dags att skriva något om Brexit då, och den lamslagna panik som brutit ut i dess kölvatten. Efterkrigstidens mest ohederligt hanterade folkomrösting, kanske. Inte ens Leave-kampanjens företrädare ville, eller förväntade sig, att UK skulle rösta för utträde. Kampanjen har vunnits med lögner och misinformation, och vad värre är, Remain-kampanjen tog aldrig Leave på tillräckligt stort allvar för att motsäga dem med någon större ansträngning.

Det är inte förvånande att frågor som ‘What is EU’ och ‘What will happen if UK leaves EU’ toppade googlesökningarna på fredagen, även om det är deprimerande att många röstade utan att veta vad de röstade mot. Informationen från båda sidor har varit minst sagt bristfällig. Ville man ha information fick man leta efter den själv, om man inte lyssnade på alla de ekonomer, statsvetare och andra som entydigt hävdat att ett Leave skulle följas av ekonomisk och politisk kris, men som Michael Gove sa ‘the people in this country have had enough of experts´.

Redan på morgonen då det stod klart att Leave hade vunnit tog Nigel Farange tillbaks sina löften:

¨Misstaget¨ han talar om såg ut så här (men för övrigt är NHS dödsdömt i alla fall):

531210424-the-vote-leave-battle-bus-stops-in-portsmouth-on-may-13_1.jpg.CROP.promo-xlarge2Folk känner sig med rätta grundlurade. Trots detta hade Farange inga problem att hävda att ”this a victory for decent, for honest, real ordinary people”, och antyder då förstås de som röstade mot inte omfattas av dessa egenskaper.

De flesta som röstade Leave förstod nog inte vilka enorma konsekvenser ett sånt beslut skulle få. Pundet gjorde bomben ner i valuta-dammen (även om Farange hävdar att ekonomin skulle krashat i vilket fall), och politikerna lämnar som råttor på ett sjunkande skepp, och ingen vet vad det innebär eller har ens en plan för hur det ska hanteras. Eftertankens kranka blekhet har gjort sig kännande.

Ett historiskt beslut har tagits med liten marginal, och med relativt lågt valdeltagande. Vad mer är, landet står långt ifrån enat i beslutet. Skottland röstade övertygande för att stanna, och även Nordirland valde att stanna i EU.Skottland och Nordirland känner sig allt svagare länkade till England, och unionen knakar i fogarna när skotska politiker lovar att göra sitt yttersta för att landet ska kunna stanna kvar i EU, och Sinn Féin efterlyser ett enat Irland. Splittringen av unionen startade redan innan omröstningen, då Leave-kampanjen antydde att Skottland (och London) inte tillhör ‘the heartlands of UK‘.

Men Trump kan man alltid lita på:

13439044_1359364594074515_1856711828343602222_nMen det otäckaste med hela kampanjen är att det nog inte var löftena om NHS, eller idéen om ett starkt självständigt UK som vann valet, utan det xenofobiska tilltalet hos Leave-kampanjen.

brexit propaganda

Ovanstående affisch var ett led i Brexits sista-dagarna-kampanj, och trots massiv kritik stod Farange fast vid den. Att den var rasistisk kunde han alls inte se.

Jag är tvungen att lägga upp en till bild där man kan se hur stolt han är över sin poster.

ukip_brexit_xenephobia.jpg_1026485750

Sedan omröstningen har anmälda hatbrott ökat med 43%. Otaliga incidenter har rapporterats i media senaste veckan. Leave-rösten har fått rasister och xenofober att känns sig styrkta, det verkar plötsligt legitimt att ge sig på någon som har en anna färg eller brytning. En skadeglad våg av hat, som det uttrycktes i The Guardian, drar fram över landet; celebratory racism.

4628

Det är en allomfattande rasism som omfamnar alla som framstår som det minsta annorlunda; Fuck off to your own country! Människor som har levt i UK i decennier känner sig inte längre välkomna.

539

Jag kan inte hjälpa att jag tycker UKs röst känns som ett svek. När världen mer än någonsin behöver samarbeta och hitta lösningar över gränserna, när den största flyktingströmmen sen andra världskriget står vid våra gränser, när vi står på tröskeln till omfattande klimatkatastrofer, när xenofobi och hatretorik växer sig starkare från alla håll – då väljer UK nationalism och isolationism, drar sig tillbaks som en snigel i sitt skal. Visst, EU är långt ifrån perfekt, men det är det bästa samarbetsorgan vi har. Se till att stärka det istället. Se till att göra det bättre! Själv är ALDRIG bäste dräng!

13466362_10153704105501616_6883462042321815009_n

Rädslan är också helt självisk, vad händer med oss – Europeiska akademiker, när Brexit genomförs, vad händer med våra utländska studenter, EU-anslagen…?

Jag hoppas att jag har fel, och att de som röstade för att lämna EU får rätt. Jag hoppas att fest-rasismen lägger sig igen, att splittringen mellan folk och folk läker, att oroligheterna inte återuppväcks på Nordirland, att ekonomin stabiliserar sig, och att UK och EU kommer fram till en lösning som skyddar universiteten och den fria rörligheten över gränser. Jag hoppas, men jag tror det inte… Jag är i alla fall mycket glad att vi bor i Skottland!

View story at Medium.com

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: