Mer om asyllagen…

Per Gudmonson skrev en trevlig liten ledare i Svenska Dagbladet. Här får ni några av höjdpunkterna återgivna.

‘Lagen antogs med bred majoritet i riksdagen, men möter ändå omfattande kritik baserad på påståendena att lagstiftningen är inhuman och skadlig för integrationen. Kritiken är onyanserad’

Förvisso antogs lagen med bred majoritet i riksdagen, men utan stöd av någon av de remissinstanser som sett över den. Liksom Storbritannien verkar Sverige fått nog av experter.

‘Men det är inte Sverige som splittrar familjer. Det gör familjeöverhuvudena i de samhällen där det anses som rimligt att offra en son eller två för en aldrig så liten chans till ett högre välstånd’

Här skulle jag vilja illustrera Gudmonsons artikel med några bilder:

Det här är det ‘lägre välstånd’ flyktingarna aspirerar på att lämna. Vad förmätet av dem!

Att familjerna är beredda att offra ‘en son eller två’ är bara en så nedlåtande, osmaklig och empatilös formulering att jag inte ens orkar bemöta den. Ibland i historien har de kallats pionjärer, de unga männen som har modet och styrkan att bryta upp och söka ny mark.

‘Om det blir svårare att få familjeåterförening i Sverige kommer färre att vilja ta risken att offra liv på resan. Den nya lagen kommer att leda till att färre familjer splittras.’ 

Den nya lagen är alltså egentligen human. Sverige gör dessa människor en tjänst genom att uppmuntra dem att stanna kvar. I kriget.

‘Sverige kommer att behöva fatta ytterligare svåra beslut i framtiden. Det vore tacknämligt om kritikerna kunde skruva ner tonläget en smula tills dess.’

Tacknämligt alltså. Tänk på det UNHCR, Rädda Barnen, Röda Korset, Amnesty International, Läkare Utan Gränser, Svenska Kyrkans Biskopar och alla ni andra humanitärer som tror att ni gör världen en tjänst genom att ta hand om alla dessa lidande, skadade, svältande människor som försöker ta för sig av vårt överflöd!

Annonser

Nya asyllagen träder i kraft

Idag träder Sveriges nya asyllag i kraft. Den som har blivit sågad av alla remissinstanser, inklusive UNHCR, och som hävdas bryta mot barnkonventionen. Människor på flykt som befinner sig i Sverige ser redan konsekvenserna av den nya lagstiftningen. Barn skiljs från sina föräldrar, gamla mormor får stanna i sitt vittrande hus i Afganistan, och Ahmed blir ‘hemskickad’ därför att han bara har lyckats hitta ett halvtidsjobb på ICA efter 13 månader i Sverige. Det är verkligheten i dag i ett av världens rikaste länder. Idag skäms jag över att vara svensk!

Dagens Boktips: Oryx and Crake av Margret Atwood

Eftersom jag nu slog et slag för läsning igår kanske det kan vara på sin plats med ett litet boktips, eller snarare tre så här i högsommarvärmen; Margret Atwoods dystopiska trilogi – första boken ut är Oryx and Crake. Mänskligheten har utrotats av ett syntetiskt framställt virus (det är verklighet förresten). Bara Snowman är kvar, han bor i ett träd, har klätt sig i ett lakan och sin röda baseballkeps, och förklarar världen för ‘the crackers’ – en ny människo(liknande) ras, som saknar aggressivitet och romantisk kärlek, och som ska ta över där människorna misslyckades. Historien bakom undergången, och möjligen några glimtar av hur framtiden skulle kunna vara, rullas långsamt upp genom böckernas gång… Ok, min beskrivning låter kanske lite konstig, men strunt i det! Läs dem istället, det är såna där böcker som man inte kan lägga ifrån sig. Tur att det är en trilogi, så man inte behöver det förrän efter nummer tre 🙂

Om läsning…

Jag snubblade just över en debattartikel i DN: ”Skönlitteratur hjälper inte unga till framgång i livet”,  skriven av Lars Melin docent i svenska. Poängen med artikeln verkar vara att läskunnighet är viktigt, men skönlitteratur kan man egentligen ha och vara utan, för det är förmågan att ta till sig en informativ text som är den verkliga livskunskapen. Alltså. Först av allt måste jag fråga mig om Lars Melin verkligen är allvarlig, eller om hans debattartikel är någon slags misslyckad ironi eller satir. För om han är allvarlig skriver han så här:

Det är just faktalitteratur som är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och till framgång i alla något så när kvalificerade jobb. Det är bra om de unga läser våra klassiker, men det är förmågan att tillgodogöra sig en rapport eller ett pm som ger dem framgång i livet. Det är också denna förmåga som Pisa mäter.

Det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning inte hjälper att bygga denna textkompetens. Den prototypiska romanen intresserar sig för händelser, sakprosa för saker och strukturer. Skönlitteratur fokuserar på det mänskliga, ofta relationella medan sakprosan fokuserar på det sakliga och på orsak-verkansamband. I  skönlitteratur är det outsagda eller det antydda ett plusvärde, men i sakprosa är klarhet och precision de stora dygderna. I skönlitteraturen är detaljerna dekorativa eller symboliska, i fackprosan är de led i resonemang. Det handlar om olika slags läskompetens. Det är inte bara skönlitteraturen som kan ge ett rikt språk, men det är bara faktalitteraturen som kan ge ett användbart språk.

Och det är bara jättedumt!

Alltså. Jag måste bara ta det dummaste en gång till, så ni verkligen ser det: Det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning inte hjälper att bygga denna textkompetens. Va?! Ok, nu är jag inte språkforskare, utan talar bara av egen empirisk erfarenhet, men det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning bygger textkompetens! Ju mer man läser desto bättre förstår man de skrivna orden; ordförråd, meningsbygnadsförmåga, sambandsförståelse, you name it, ökar. Att hävda något annat verkar ju inte riktigt riktigt.

Dessutom är Melins uppdelning av skönlitteratur och sakprosa minst sagt tveksam – har han missat hela postmodernismen, eller? (Och ämnen som filosofi, psykologi, språkvetenskap (spåkvetare och allt), historia… kvalar bara instruktionsmanualer in i facklitteratur eller?) Och vad har han läst för skönlitteratur egentligen? Inte Dostojevskij i alla fall, för där är orsak-verkansamband rätt centrala.

För att inte tala om det där oanvändbara språket som Astrid Lindgren, Strindberg och Shakespeare slänger sig med.

Ursäkta Lars Melin, men om din debattartikel är på riktigt (vilket du trots allt inte övertygat mig om), då är du bara dum. Så docent du är.

(Och här var en replik)

Uppdatering: Det visar sig att Lars Melin är helt seriös i sin kritik. Vilket knas!

Mara…

Precis lagom stor kattsäng för Mara tycker Mara.

IMG_2269 (1)

(gästsäng tycker vi)

IMG_2273 (1)

-Ja, vaddå då?

Det kom ett brev…

IMG_2248

Tack Skottland 🙂

Kit is it!

Först av allt vill jag säga att jag tar tillbaks allt jag sa om Game of Thrones efter avsnitt tre. Det var förvisso det sämsta avsnitt som gjorts (och förhoppningsvis kommer att göras), men det var inte vad det hotade vara – utan bara ett tillfälligt bottennapp. Tur att jag inte slutade titta!

Och efter att sålunda ha gjort avbön (och sagt förlåt till GRR Martin) går jag nu vidare till det egentliga ämnet för den här posten – nämligen att Kit Harrington (Jon Snow alltså) är lite av en hjälte i verkliga världen med. Eller verkliga teatervärlden i alla fall, när han förvarade sin (tydligen ohyfsade) publik gentemot gubbgrinig teatersnobbism. Ju fler som går på teatern desto bättre tycker han – även om de äter chicken nuggets under föreställningen 🙂 Yay!

 

The Utter UK Madness…

Så, Theresa May är Storbritanniens nya premiärminister – sen några timmar – och det första hon gör är att utnämna Boris Johnson till utrikesminister… Den Boris Johnson:

13725038_1364684826892981_6317466607206078597_o

Den Boris Johnson: ”The problem is not that we were once in charge, but that we are not in charge any more… Consider Uganda, pearl of Africa, as an example of the British record. … the British planted coffee and cotton and tobacco, and they were broadly right… If left to their own devices, the natives would rely on nothing but the instant carbohydrate gratification of the plantain. You never saw a place so abounding in bananas: great green barrel-sized bunches, off to be turned into matooke. Though this dish (basically fried banana) was greatly relished by Idi Amin, the colonists correctly saw that the export market was limited… The best fate for Africa would be if the old colonial powers, or their citizens, scrambled once again in her direction; on the understanding that this time they will not be asked to feel guilty” (The Spectator 2 February 2002)

Eller sagt om Demokratiska republiken Kongo: ”It is said that the Queen has come to love the Commonwealth, partly because it supplies her with regular cheering crowds of flag-waving picaninnies; and one can imagine that Blair, twice victor abroad but enmired at home, is similarly seduced by foreign politeness. They say he is shortly off to the Congo. No doubt the AK47s will fall silent, and the pangas will stop their hacking of human flesh, and the tribal warriors will all break out in Watermelon smiles to see the big white chief touch down in his big white British taxpayer-funded bird.”
(Daily Telegraph 10 January 2002)

Eller de Nya Guinealiknande orgierna: ”For 10 years we in the Tory Party have become used to Papua New Guinea-style orgies of cannibalism and chief-killing, and so it is with a happy amazement that we watch as the madness engulfs the Labour Party.”(2006)

För att inte tala om den där Obama: “Some said it was a snub to Britain. Some said it was a symbol of the part-Kenyan President’s ancestral dislike of the British empire – of which Churchill had been such a fervent defender,” (2016)

Och någonting om en get

BORIS JOHNSON???? Rule Britannia liksom. (Eller är det ett skämt?) Words fail – här får ni läsa några tweets istället.

Dagens o-boktips: Poldark

Nyss hemkommen från Alaska har jag kämpat mig igenom jet-lagen med hjälp av BBCs Poldark från förra året.

ITVS_GE_Banner_

Streck-tittat alltså. Hur bra som helst. Så se den. Har du redan sett den kan du se den igen, det skadar inte. Den slutar så sorgligt och upprörande att man inte kan låta bli att lipa lite – fast man redan sett det förut. (I alla fall inte om man har streck-tittat och är under jet lags inflytande.) Jag ska inte komma med några spoilers om du nu mot förmodan inte vet… Tur i alla fall att det inte är långt kvar till säsong två visas – september har de lovat. En anledning att se fram emot hösten i alla fall 😉

Äsch, jag måste säga det – att Aidan Turners Poldark är så sjukt (hjärtekrossande) snygg gör inte serien sämre. Demelza är inte dåligt castad hon heller. Jag kommer ihåg att jag såg 70-talsPoldark när jag var liten. Jag var ju 1700-talsbesatt, så den var bra bara därför – men alltså, som hjälte är 70-talsPoldark knappt jämförbar.

Poldark, Robin Ellis, Angharad Rees

70-talsPoldark och Demelza

Poldark-2015-embrace475x255

I rest my case

Post-Brexit Britain

Kanske är det dags att skriva något om Brexit då, och den lamslagna panik som brutit ut i dess kölvatten. Efterkrigstidens mest ohederligt hanterade folkomrösting, kanske. Inte ens Leave-kampanjens företrädare ville, eller förväntade sig, att UK skulle rösta för utträde. Kampanjen har vunnits med lögner och misinformation, och vad värre är, Remain-kampanjen tog aldrig Leave på tillräckligt stort allvar för att motsäga dem med någon större ansträngning.

Det är inte förvånande att frågor som ‘What is EU’ och ‘What will happen if UK leaves EU’ toppade googlesökningarna på fredagen, även om det är deprimerande att många röstade utan att veta vad de röstade mot. Informationen från båda sidor har varit minst sagt bristfällig. Ville man ha information fick man leta efter den själv, om man inte lyssnade på alla de ekonomer, statsvetare och andra som entydigt hävdat att ett Leave skulle följas av ekonomisk och politisk kris, men som Michael Gove sa ‘the people in this country have had enough of experts´.

Redan på morgonen då det stod klart att Leave hade vunnit tog Nigel Farange tillbaks sina löften:

¨Misstaget¨ han talar om såg ut så här (men för övrigt är NHS dödsdömt i alla fall):

531210424-the-vote-leave-battle-bus-stops-in-portsmouth-on-may-13_1.jpg.CROP.promo-xlarge2Folk känner sig med rätta grundlurade. Trots detta hade Farange inga problem att hävda att ”this a victory for decent, for honest, real ordinary people”, och antyder då förstås de som röstade mot inte omfattas av dessa egenskaper.

De flesta som röstade Leave förstod nog inte vilka enorma konsekvenser ett sånt beslut skulle få. Pundet gjorde bomben ner i valuta-dammen (även om Farange hävdar att ekonomin skulle krashat i vilket fall), och politikerna lämnar som råttor på ett sjunkande skepp, och ingen vet vad det innebär eller har ens en plan för hur det ska hanteras. Eftertankens kranka blekhet har gjort sig kännande.

Ett historiskt beslut har tagits med liten marginal, och med relativt lågt valdeltagande. Vad mer är, landet står långt ifrån enat i beslutet. Skottland röstade övertygande för att stanna, och även Nordirland valde att stanna i EU.Skottland och Nordirland känner sig allt svagare länkade till England, och unionen knakar i fogarna när skotska politiker lovar att göra sitt yttersta för att landet ska kunna stanna kvar i EU, och Sinn Féin efterlyser ett enat Irland. Splittringen av unionen startade redan innan omröstningen, då Leave-kampanjen antydde att Skottland (och London) inte tillhör ‘the heartlands of UK‘.

Men Trump kan man alltid lita på:

13439044_1359364594074515_1856711828343602222_nMen det otäckaste med hela kampanjen är att det nog inte var löftena om NHS, eller idéen om ett starkt självständigt UK som vann valet, utan det xenofobiska tilltalet hos Leave-kampanjen.

brexit propaganda

Ovanstående affisch var ett led i Brexits sista-dagarna-kampanj, och trots massiv kritik stod Farange fast vid den. Att den var rasistisk kunde han alls inte se.

Jag är tvungen att lägga upp en till bild där man kan se hur stolt han är över sin poster.

ukip_brexit_xenephobia.jpg_1026485750

Sedan omröstningen har anmälda hatbrott ökat med 43%. Otaliga incidenter har rapporterats i media senaste veckan. Leave-rösten har fått rasister och xenofober att känns sig styrkta, det verkar plötsligt legitimt att ge sig på någon som har en anna färg eller brytning. En skadeglad våg av hat, som det uttrycktes i The Guardian, drar fram över landet; celebratory racism.

4628

Det är en allomfattande rasism som omfamnar alla som framstår som det minsta annorlunda; Fuck off to your own country! Människor som har levt i UK i decennier känner sig inte längre välkomna.

539

Jag kan inte hjälpa att jag tycker UKs röst känns som ett svek. När världen mer än någonsin behöver samarbeta och hitta lösningar över gränserna, när den största flyktingströmmen sen andra världskriget står vid våra gränser, när vi står på tröskeln till omfattande klimatkatastrofer, när xenofobi och hatretorik växer sig starkare från alla håll – då väljer UK nationalism och isolationism, drar sig tillbaks som en snigel i sitt skal. Visst, EU är långt ifrån perfekt, men det är det bästa samarbetsorgan vi har. Se till att stärka det istället. Se till att göra det bättre! Själv är ALDRIG bäste dräng!

13466362_10153704105501616_6883462042321815009_n

Rädslan är också helt självisk, vad händer med oss – Europeiska akademiker, när Brexit genomförs, vad händer med våra utländska studenter, EU-anslagen…?

Jag hoppas att jag har fel, och att de som röstade för att lämna EU får rätt. Jag hoppas att fest-rasismen lägger sig igen, att splittringen mellan folk och folk läker, att oroligheterna inte återuppväcks på Nordirland, att ekonomin stabiliserar sig, och att UK och EU kommer fram till en lösning som skyddar universiteten och den fria rörligheten över gränser. Jag hoppas, men jag tror det inte… Jag är i alla fall mycket glad att vi bor i Skottland!

View story at Medium.com