Imre Kertész, 1929-2016.

Imre Kertész har avlidit. En av förintelsens starkaste berättarröster har tystnat. Men hans böcker finns kvar. Läs dem om ni inte redan har gjort det.

1024px-Imre_Kertész_(1929-)_Hungarian_writer_II._by_Csaba_Segesvári

RRS Boaty McBoatface

NERC (Natural Environment Research Council) ska bygga en båt… Hon kommer att bli Storbritanniens hitintills största och mest avancerade polarforskningsskepp – och hon ska heta… Boaty McBoatface. NERC har lanserat en kampanj, #NameOurShip, där allmänheten får rösta på vad båten ska heta – och föreslå namn. Boaty McBoatface leder nu stort (78 518 röster när jag kollade) över det näst populäraste förslaget Henry Worsley (7473 röster).

Exempel på andra förslag är Usain Boat, Ice Ice Baby, Notthetitanic, Mostly Harmless, och Science!!!. Det finns en del ‘seriösa’ förslag också, men de är definitivt i minoritet, och jag tycker det är helt underbart! Jag hoppas verkligen den får heta RSS (Royal Research Ship) Boaty McBoatface om det vinner.

Det finns andra bra förslag, Honor Frost till exempel. Här är motiveringen:

Honor Frost was a pioneer in underwater exploration and marine archaeology. Though much of her work was in the Mediterranean rather than polar, she contributed to the application of scuba for science, the advancement of underwater research in general, and through her estate, the Honor Frost Foundation to this day continues to fund marine archaeology. Then there is the play on words-the connotation of Honor for the ship’s character, and Frost…well, it is a polar vessel.

Jag tror nästan att jag skulle rösta på det – om det inte vore för Boaty McBoatface!

Här kan du gå in och rösta på namnet – eller ge ett eget förslag 🙂

Historiens dom över oss kommer att bli hård

Läkare utan gränser lämnar Lesbos i protest mot den inhumana behandling av båtflyktingar som är konsekvensen av EUs och Turkiets nya avtal. NGOs och volontärer har drivits bort från flyktingläger som nu har tagits över av grekisk militär och polis. Trots hård kritik från UNHCR och Unicef ska de flyktingar som nu kommer över Medelhavet skickas tillbaks till ett land vars största hinder för att ansluta till EU har varit brister i mänskliga rättigheter. EUs ‘lösning’ på krisen är att lassa över ansvaret på ett land som sedan länge nått kapaciteten för att ta hand om de människor som kommer dit. Tror vi att denna utagerade sticka-huvudet-i-sanden-mentalitet kommer att gå framtidens historieskrivare förbi?

Med ord från en av de volontärer som ägnat sin tid åt att ta hand om människor i verklig kris:

”Shame on the world for allowing this to be our truth” (Kel Kelly)

lakareutangranser-664x346

Bild: Will Rose/Läkare utan gränser

Karen’s Baby Shower

Förra lördagen ordnade vi (Kate och jag) en baby shower för Karens och Oskars baby som ska komma i april. Kate gjorde tårta och gurksnittar enligt recept från Buckingham Palace, och jag tog på mig att baka kakor. Barn-tema = djurkakor tänkte jag. Jag hade nämligen sett bild på såna hemskt söta igelkottekakor som jag ville passa på att göra. Och där gick det överstyr. För jag kom på att jag ju måste använda mina pepparkaksformar – så då gjorde jag sugar cookies, och sen hittade jag en bild på cupcakes som var så himla supersöta, och i slutändan kunde jag inte bestämma mig för vilken slags igelkottar jag skulle göra så det blev både finska pinnar och short bread, och det var så det begav sig när jag bakade halva natten…

Finska pinnar, kan man konstatera så här i efterhand, blir betydligt bättre igelkottar än short bread. Short breaden flöt ut i ugnen så igelkottarna blev jätteplatta…

Men de blev ju rätt söta ändå (fast de såg lite överkörda ut).

Sen bakade jag 30 miljoner sugar cookies. Jag hade varken gjort short bread eller sugar cookies förut – men slogs av hur likartade recepten var. I stort sett bara ett ägg som skiljer…

Cup cakes har aldrig varit en favorit, men eftersom de här regnbågskakorna var så söta… Första gången jag gjort cup cakes också och inte förrän nu har jag insett HUR onyttiga de är. Den där frostingen är alltså BARA smör och socker. Det visste ni väl antagligen redan, men för mig var det lite av en chock…

IMG_4886

Så gjorde jag en vikingababy till tårtan som Kate hade lagat. (Karen forskar på vikingar och Oskar är islänning , så vikingatema var givet (Karen pratar till och med om sin baby som Viking-baby).

IMG_4906

Ja, och kaninbröd.

IMG_4888

Och sen var det fest 🙂

IMG_4887

IMG_4896

Karen, babyn och Stella

Läs hela inlägget här »

ce58bb8d-c49b-41c6-ad5d-3861ea50a142_500

Hus!?!

Ett hus är på väg att säljas…

Screen Shot 2016-03-13 at 21.19.00

Novell

Kerstin hade svårt att få skrivandet att lossna igår. Skriv nåt annat då, sa jag, skriv om en fjäril som är allergisk mot pollen. Så då gjorde hon det 🙂

Mössföljetong

På senaste tiden har jag stickat vuxenmössor som omväxling. Eller ja, kanske inte så stor omväxling eftersom de fortfarande har djur på sig. Den enda skillnaden från tidigare mössor är egentligen storleken och grovleken på garnet. Först i raddan stickade jag en mössa till Jean-Christophe. En mössa med border collies – och speciellt en speciell border collie. Så här såg den ut när den var klar:

IMG_1823

Rävarna har jag designat själv och var mäkta stolt över.

IMG_1867

Snygg alltså!

Fast sen fick Whistle tag på mössan…

IMG_2167Stackars mössan. Det var Whistle-hunden han hade gnagt på också… ironiskt nog. Så fick jag göra om Whistle-mössan. Jag tyckte jag gjorde den andra mössan precis likadan (och av samma garn – upprepat), men av någon anledning blev den alldeles för lång – så jag var tvungen att repa upp igen och ta bort mina fina rävar som jag var så stolt över. Tredje gången gillt!

IMG_3530

Men rävarna då, som var så fina? Tja de fick en egen mössa helt enkelt 🙂IMG_3696

Den fick systern i julklapp.

IMG_3716

Snygg alltså!

IMG_3718

Snygga möss-kompisar

 

En dröm

Härom natten drömde jag en dröm som liksom jagat mig sen dess. Den dyker upp som små minnesglimtar här och var i verkligheten, så nu gör jag mig av med den – här.

Det var kris. Jag tror det var översvämmningskris, och människor var på flykt – fattiga, utsvultna och sjuka. Jag hade ett stort gods, eller hus, och hade visst upplåtit delar av det till människor på flykt – men jag gav dem ingenting, ingen mat, ingen medicin, ingen omtanke. Jag tror jag tyckte att jag hade gjort mitt. Jag gick in i ett rum där de fanns. Jag stod vid ett räcke och tittade ner – som i isbjörnsgropen på zoo ungefär. Det var en gräsmatta och en slags kanal och en stor hög vit betongmur längst bak. Gräsmattan var full av människor i trasor, några bara låg, andra satt, lutade sig, gick runt, levde sitt liv – så det nu var. Längs kanalen låg en räcka små barn utsträckta och uppradade. De var döda. En ung kvinna eller flicka satt på gräset och jämrade sig och grät över ett barn som låg framför henne i gräset. Barnet var sjukt, tydligen döende. Jag stod där och tittade ner på dem och kände mig… rädd. Rädd och lite äcklad. Bakom mig hade någon kommit in, jag vet inte om det var någon av mina systrar eller någon annan, men anledningen att jag stod där och tittade ner var att jag skulle visa min ‘gärning’ för den där personen. Hon stannade inte vid räcket – för henne fanns det visst inget räcke, och ingen grop heller, för hon gick rätt fram till det sjuka barnet och lyfte upp det. ‘Nej’, tänkte jag, ‘akta du blir sjuk, det är farligt’. Men jag sa inget, utan stod kvar där vid räcket och tittade ner i min isbjörnsgrop och kände mig olustig. Jag tror jag skämdes lite. Jag tänkte att så där skulle man nog vilja göra. Men jag var rädd. Jag gick ut ur rummet och stängde dörren bakom mig…