Sverige brinner och sverigdemokrater gnuggar händerna

Jag vet att jag ungefär lovade att skriva om något annat än sd här på bloggen – men efter det som hänt i Sverige på senaste tiden kan jag inte vara tyst längre.

Över 20 flyktingboenden eller tilltänkta flyktingboenden har brunnit i Sverige i år, och det kommer väl inte som en överraskning för någon (utom möjligtvis sd-politikerna själva) att de anlagda bränderna eskalerat sedan sd gick ut med att de lämnar arbetet i riksdagen för att använda sig av ‘andra metoder’ i sitt (o)demokratiska arbete. Inte konstigt om det tas som den uppmaning det antagligen är. Allt emedan sd i Lund hjälpsamt medborgarinformerar om var nya flyktingboenden planeras. Samhället och polisen verkar stå rådlösa, och migrationsverket känner sig tvingat att hemlighålla nyplanerade flyktinganläggningar.

Så, efter sju sorger och åtta bedrövelser (och en del påtryckning) tar Jimmie slutligen bladet från munnen och går ut med någon slags halvhjärtad förmaning.

”Ja, mycket i vårt land är alldeles galet. Ja, jag skriver under på att det är på väg att gå åt pipan. Jag förstår att frustrationen är påtaglig. Men: Vad tror man sig uppnå genom att sätta eld på byggnader och riskera oskyldiga människors liv?”

Som fördömande är det påtagligt lamt kan jag tycka. Mordbrand är inte ett rimligt uttryck för ‘frustration’ och ett dåligt medel för att ‘uppnå’ sina mål (vad de nu är), det är brottsligt, livsfarligt och samhällsfarligt. Det kunde man ju tycka att t.o.m. Åkesson kan skriva under på?

Allt verkar spela sd i händerna. Eller som det nyligen uttrycktes som kommentar till en sd-demonstration mot flyktingar: Nationell framtid ska agera genom att ”ta ut soporna” i det tysta medan SD agerar ”på stora scenen”. Det är väl vad vi ser nu; hur soporna tas ut – av de som Kent Ekroth ser som ”spjutspets för att ta vårt land tillbaka” – en ”motståndsrörelse” till ”etablissemanget och media”. Den media som enligt Åkesson är skyldig till att barn dör på Medelhavet – då deras fäder lockas av Sveriges fria tandvård (ja det är ingen måtta på vad han kväker ur sig i den där intervjun), när vårt stackars land i själva verket är fullt.

Sverige är ett otäckt land just nu, verkligt otäckt, och vi verkar alla stå handfallna inför det som sker. Jag har inte längre svårt att förstå hur Tyskland kunde sätta Nationalsocialisterna vid makten 1933. Det jag inte förstår är hur man hade kunnat stoppa det…

Annonser

”Ingen ska ens tänka tanken att komma hit”

Först av allt vill jag be om ursäkt för att när min långa tystnad på bloggen äntligen bryts är det med (ännu ett) inlägg om sd. Det händer andra saker också i mitt liv och mitt huvud. En del ganska roliga. Kanske lyckas jag skriva om dem också en dag 🙂

Men NU – sd (ni vet, med små bokstäver): Fyra vattenkammade smilfinkar på rad lanserade idag sin nya strategi. Tyvärr, meddelar de, fungerar inte riksdagspolitiken (och antyder därmed att det demokratiska systemet inte fungerar) och därför har de beslutat att deras riksdagsledamöter i fortsättningen ska tillbringa så lite tid som möjligt i rikstagen och istället turnera riket och sprida ‘budskap’. Om vi nu bortser från det faktum att man som riksdagsledamot har som plikt att befinna sig i riksdagen och representera den väljarkår som står bakom en när de demokratiska besluten tas (i riksdagen nämligen), och dessutom får rätt bra betalt för detta, och tillika bortser från att sd’s allmänna mål i riksdagen är att vara så trilska som möjligt – oavsett (vilket deras agerande gjort klart vid ett flertal tillfällen), och tar sd’s kritik av riksdagspolitiken på allvar – vad är det då som inte fungerar? Jo, sd har inte lyckats få de andra partierna att skriva under på deras flykting och invandringspolitik. De har ‘uttömt alla möjligheter’ på politisk väg och ger sig därför ut och gör politik där det räknas – bland folket! Det här gnället har vi hört från sd förr – ‘Vi är Sveriges tredje största parti, och ÄNDÅ får vi inte bestämma’. Stackars sd, alltså, orättvist! (Här vill jag bara påpeka att Sveriges andra största parti inte heller får bestämma. Det är så det fungerar i en demokrati nämligen – det största partiet bestämmer mest. Där är inte sd ännu -förhoppningsvis aldrig.) Men ok då, sd är Sveriges tredje största parti. De har 49 ledamöter i riksdagen där det sitter 349 ledamöter. Det betyder alltså att om 49 ledamöter tycker en sak om flyktingar och 300 ledamöter inte håller med, så kommer de 300 att bestämma vad som händer med flyktingpolitiken. Det är inte orättvist – det är lågstadiematte. Eller – om man är sd – skäl nog att lämna samarbetsrummet bakom sig och gå ut och skrika. Högst. Det är de bra på. Och det vet de om – titta bara på de självgoda smilen. De vet vad Sverige vill, tycker de, och lanserar sin nya hatkampanj.

”Ingen ska ens tänka tanken att komma hit, säger Paula Bieler, integrationspolitisk talesperson”. Och sd, ni har lyckats. Era smil, och er orimliga framgång och påverkan de senaste åren är ett av de största skälen att jag allt mer sällan tänker tanken på att komma ‘dit’. Sverige känns inte längre så lockande att flytta till. Tillbaka till. Nej, ‘dit’ vill jag nog inte mer…