Whistle som hundslav

För två veckor sen lämnade jag Whistle på ett hund-inackorderingsställe. Det var fullt med en massa skällhundar, men tomt på folk så Whistle blev helt stressad och tokig. Sen fick han gå in i sin kala cell (med pytteliten bostadsyta) och fjuttig rastgård. När jag berättade för Keith att Whistle var inackorderad sa han ”But he’s so little and cute”. Ja, det är han ju. Och inte alls van vid kala celler och skällhundar. Man blir ju lite orolig. Jag har mailat hundstället för att fråga hur det går, för en och en halv vecka sedan, men de har inte svarat, så nu tror jag att han är såld som hundslav. Och stackars Whistle kommer vara en helt värdelös hundslav, för han vill bara leka med bollar och käka upp skor, så slavägarna slår honom säkert. Eller så har han rymt och hamnat på en gård med får och en elak bonde som försöker använda honom som vallhund – och det går nog inte heller bra, för Whistle är rädd för får. Stackars Whistle. Jag ska hämta honom i eftermiddag när jag kommit tillbaks till Aberdeen, så får vi se om han är kvar, och vid sina sinnens fulla bruk…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: