April i Aberdeen

Så här såg det ut när man kom hem till Aberdeen. Men Whistle var inte såld som hundslav i alla fall. Det var ju tur.

IMG_8329

Annonser

Whistle som hundslav

För två veckor sen lämnade jag Whistle på ett hund-inackorderingsställe. Det var fullt med en massa skällhundar, men tomt på folk så Whistle blev helt stressad och tokig. Sen fick han gå in i sin kala cell (med pytteliten bostadsyta) och fjuttig rastgård. När jag berättade för Keith att Whistle var inackorderad sa han ”But he’s so little and cute”. Ja, det är han ju. Och inte alls van vid kala celler och skällhundar. Man blir ju lite orolig. Jag har mailat hundstället för att fråga hur det går, för en och en halv vecka sedan, men de har inte svarat, så nu tror jag att han är såld som hundslav. Och stackars Whistle kommer vara en helt värdelös hundslav, för han vill bara leka med bollar och käka upp skor, så slavägarna slår honom säkert. Eller så har han rymt och hamnat på en gård med får och en elak bonde som försöker använda honom som vallhund – och det går nog inte heller bra, för Whistle är rädd för får. Stackars Whistle. Jag ska hämta honom i eftermiddag när jag kommit tillbaks till Aberdeen, så får vi se om han är kvar, och vid sina sinnens fulla bruk…

Sov i ro

10264687_10153140103610460_586939107610460253_n

I måndags tog vi ett sista farväl av vår fina lilla mormor. Det var en väldigt fin begravning, fast sorglig förstås. Mitt under griftetalet kom en humla flygande in i kyrkan. Den flög från blomma till blomma på och omkring kistan, och hade ingen brådska alls därifrån. Det kändes som en hälsning från mormor. För några år sedan slog jag mormors gräsmatta, men jag sparade några tuvor med kråkvicker där det flög runt så mycket humlor. För humlornas skull, sa jag till mormor när hon frågade om det skulle vara så där. De där humletuvorna lät hon mig inte glömma – hon skrattade mycket åt dem (och mig) varje gång de kom på tal. Därför var det på något vis extra fint med den där kyrkhumlan som flög mellan ros och lilja kring hennes kista.

Två veckor innan mormor gick bort var jag hemma och hälsade på henne, och då var hon så glad – och vi hade vår lilla fest och drack vin. Det är också fint att minnas att hon var vid så gott mod så nära slutet. Vid gott mod var hon förresten på hospice också, på sätt och vis, även om hon hade ont och var jättetrött, så dirigerade hon hur blommorna skulle stå, och lyssnade och pratade med oss när vi kom dit. När hon flyttade in på hospice valde hon tavlor som skulle passa med inredningen i rummet. Det var mormor det 🙂 Vad hon kommer att vara saknad!

Mormor och jag under kalashelgen

Mormor och jag under kalashelgen

Mormor skrev hela sitt liv – poesi och annat. Här är en dikt som hon skrev när hon var ung, och som jag läste på begravningen.

Den Platonska Snöflingan 

En flinga föll med tusen andra,

Från himlens ljusa värld

Och måste börja sen sin färd

Att ned till jordens mörker vandra –

Brutalt utur sin himlavandring

I rymden sparkad ut

Hon såg en väg förutan slut

Men tiggde fåfängt om förskoning.

 

O All makt, vad har hon förbrutit,

Den arma, vad blir hennes lott?

Ack, vilket stort, förfärligt, brott

Har himlahemmets parter slutit?

Hon bävande sjönk ned till jorden,

Och jorden var så svart och kall.

“Oändligt stort var hennes fall!”

från mun till så ljöd de orden.

 

Nu är den fallna dömd att ila

Beständigt utan rast och ro.

Ack, får den stackarn aldrig tro

Ett slut på färden hundramila?

Hon längtar till sitt ursprung åter,

Hur häftigt himmelen hon trår,

Och smälter i en regnbågstår,

När hon sin heta längtan gråter.

 

Men hopplöst skall du icke lida,

Ditt jordeliv tar slut en gång.

Då hälsar stjärnorna med sång

Din vandring genom rymden vida.

Och i en sky med tusen andra

Försonad till urbilds bröst

Du sjunker ned, från bannet löst

Att ständigt längta, ständigt vandra

1910-tal

1910-talet, min sista vecka, har ju saknats. Här kommer det 🙂

Måndag: Fin suffragette-outfit tyckte jag själv. Kände mig mycket bekväm – i Johannas kläder 🙂

IMG_7949

Tisdag: Mary Poppins. Det är allt. Mary Poppins,

IMG_7951

Onsdag: Det här var min ‘My Fair Lady meets Titanic-Garden Party-outfit‘. Tyckte jag själv. ‘Nice suffragette-outfit’ tyckte Kate. Referensramarna är olika tydligen.

IMG_7953

Torsdag: Tidigt och romantiskt 10-tal

IMG_7956

Med Titanic-frisyr 🙂

IMG_7957

Fredag: La Grande Finale – Johannas finaste

IMG_7962

Och med det är århundradet avslutat. Jag känner mig dock ganska inspirerad att fortsätta vara lite mer vintage än vanligt, även om 10-talet kanske är lite väl… Kate tyckte dock att det passade mig bäst – det och 20-talet. Jahaja. Man är uppenbarligen född i fel era

Greetings from Old Aberdeen

Greetings from Old Aberdeen

Förresten så är 30-talet numera uppdaterat med fredagsdressen 🙂

Annie_Kenney_and_Christabel_Pankhurst

Konferensförberedelser…

I morgon bitti klockan fem tar jag taxi till flygplatsen för att åka på konferens till San Francisco.

Vad jag inte har gjort idag:

  • Städat huset
  • Tvättat
  • Packat
  • Skrivit konferenspresentation
  • Skrivit ut biljetter
  • Bokat taxi

Vad jag har gjort idag:

  • Fikat
  • Flanerat i bokaffär
  • Tittat på antikviteter
  • Fikat igen
  • Ritat blommor

Hmmm…. kanske dags att sätta igång med den där första listan då…

The road goes ever on…

I tisdags höll jag Middle Earth – föreläsningen igen, efter förfrågan från studentföreningen. Fast inte klädd som Galadriel den här gången – utan mer som Mary Poppins (men det är en annan historia 😉 ). Verkar vara ett stående inslag på vårterminen nu – Middle Earth menar jag. Förresten ska den bli en bok. Min enda chans till en best seller ju, jag måste ta den 🙂