Så här såg det ut när man kom hem till Aberdeen. Men Whistle var inte såld som hundslav i alla fall. Det var ju tur.
Whistle som hundslav
april 26, 2015 den 12:55 e m (Whistle)
För två veckor sen lämnade jag Whistle på ett hund-inackorderingsställe. Det var fullt med en massa skällhundar, men tomt på folk så Whistle blev helt stressad och tokig. Sen fick han gå in i sin kala cell (med pytteliten bostadsyta) och fjuttig rastgård. När jag berättade för Keith att Whistle var inackorderad sa han ”But he’s so little and cute”. Ja, det är han ju. Och inte alls van vid kala celler och skällhundar. Man blir ju lite orolig. Jag har mailat hundstället för att fråga hur det går, för en och en halv vecka sedan, men de har inte svarat, så nu tror jag att han är såld som hundslav. Och stackars Whistle kommer vara en helt värdelös hundslav, för han vill bara leka med bollar och käka upp skor, så slavägarna slår honom säkert. Eller så har han rymt och hamnat på en gård med får och en elak bonde som försöker använda honom som vallhund – och det går nog inte heller bra, för Whistle är rädd för får. Stackars Whistle. Jag ska hämta honom i eftermiddag när jag kommit tillbaks till Aberdeen, så får vi se om han är kvar, och vid sina sinnens fulla bruk…
Sov i ro
april 26, 2015 den 11:59 f m (Svensk jord under fötterna)
I måndags tog vi ett sista farväl av vår fina lilla mormor. Det var en väldigt fin begravning, fast sorglig förstås. Mitt under griftetalet kom en humla flygande in i kyrkan. Den flög från blomma till blomma på och omkring kistan, och hade ingen brådska alls därifrån. Det kändes som en hälsning från mormor. För några år sedan slog jag mormors gräsmatta, men jag sparade några tuvor med kråkvicker där det flög runt så mycket humlor. För humlornas skull, sa jag till mormor när hon frågade om det skulle vara så där. De där humletuvorna lät hon mig inte glömma – hon skrattade mycket åt dem (och mig) varje gång de kom på tal. Därför var det på något vis extra fint med den där kyrkhumlan som flög mellan ros och lilja kring hennes kista.
Två veckor innan mormor gick bort var jag hemma och hälsade på henne, och då var hon så glad – och vi hade vår lilla fest och drack vin. Det är också fint att minnas att hon var vid så gott mod så nära slutet. Vid gott mod var hon förresten på hospice också, på sätt och vis, även om hon hade ont och var jättetrött, så dirigerade hon hur blommorna skulle stå, och lyssnade och pratade med oss när vi kom dit. När hon flyttade in på hospice valde hon tavlor som skulle passa med inredningen i rummet. Det var mormor det 🙂 Vad hon kommer att vara saknad!
Mormor skrev hela sitt liv – poesi och annat. Här är en dikt som hon skrev när hon var ung, och som jag läste på begravningen.
Den Platonska Snöflingan
En flinga föll med tusen andra,
Från himlens ljusa värld
Och måste börja sen sin färd
Att ned till jordens mörker vandra –
Brutalt utur sin himlavandring
I rymden sparkad ut
Hon såg en väg förutan slut
Men tiggde fåfängt om förskoning.
O All makt, vad har hon förbrutit,
Den arma, vad blir hennes lott?
Ack, vilket stort, förfärligt, brott
Har himlahemmets parter slutit?
Hon bävande sjönk ned till jorden,
Och jorden var så svart och kall.
“Oändligt stort var hennes fall!”
från mun till så ljöd de orden.
Nu är den fallna dömd att ila
Beständigt utan rast och ro.
Ack, får den stackarn aldrig tro
Ett slut på färden hundramila?
Hon längtar till sitt ursprung åter,
Hur häftigt himmelen hon trår,
Och smälter i en regnbågstår,
När hon sin heta längtan gråter.
Men hopplöst skall du icke lida,
Ditt jordeliv tar slut en gång.
Då hälsar stjärnorna med sång
Din vandring genom rymden vida.
Och i en sky med tusen andra
Försonad till urbilds bröst
Du sjunker ned, från bannet löst
Att ständigt längta, ständigt vandra
1910-tal
april 12, 2015 den 8:26 e m (Dressing the Decades)
1910-talet, min sista vecka, har ju saknats. Här kommer det 🙂
Måndag: Fin suffragette-outfit tyckte jag själv. Kände mig mycket bekväm – i Johannas kläder 🙂
Tisdag: Mary Poppins. Det är allt. Mary Poppins,
Onsdag: Det här var min ‘My Fair Lady meets Titanic-Garden Party-outfit‘. Tyckte jag själv. ‘Nice suffragette-outfit’ tyckte Kate. Referensramarna är olika tydligen.
Torsdag: Tidigt och romantiskt 10-tal
Med Titanic-frisyr 🙂
Fredag: La Grande Finale – Johannas finaste
Och med det är århundradet avslutat. Jag känner mig dock ganska inspirerad att fortsätta vara lite mer vintage än vanligt, även om 10-talet kanske är lite väl… Kate tyckte dock att det passade mig bäst – det och 20-talet. Jahaja. Man är uppenbarligen född i fel era
Förresten så är 30-talet numera uppdaterat med fredagsdressen 🙂
Konferensförberedelser…
april 12, 2015 den 5:26 e m (Akademiskt)
I morgon bitti klockan fem tar jag taxi till flygplatsen för att åka på konferens till San Francisco.
Vad jag inte har gjort idag:
- Städat huset
- Tvättat
- Packat
- Skrivit konferenspresentation
- Skrivit ut biljetter
- Bokat taxi
Vad jag har gjort idag:
- Fikat
- Flanerat i bokaffär
- Tittat på antikviteter
- Fikat igen
- Ritat blommor
Hmmm…. kanske dags att sätta igång med den där första listan då…
The road goes ever on…
april 2, 2015 den 11:35 f m (Akademiskt, Att vara lektor)
I tisdags höll jag Middle Earth – föreläsningen igen, efter förfrågan från studentföreningen. Fast inte klädd som Galadriel den här gången – utan mer som Mary Poppins (men det är en annan historia 😉 ). Verkar vara ett stående inslag på vårterminen nu – Middle Earth menar jag. Förresten ska den bli en bok. Min enda chans till en best seller ju, jag måste ta den 🙂