Tack och lov att 80-talet är över!

Jag har just gått igenom min mest traumatiska klädvecka någonsin. 80-talet är gräsligt! Det finns inget annat ord för det. Till och med saker som är fina i sig själv kombineras på sådant sätt att resultatet blir gräsligt. Jag kan faktiskt inte komma på en enda fin sak med 80-talet. Mer än att det var inne att le på foton, till och med om man var modell. Jonas skrev i ett mail att ‘det måste vara en svår balansgång mellan att vara utklädd och bara illa klädd’. Just så var det, och jag lyckades inte balansera vidare bra. De flesta på inst har nog kommit på mig nu, för dagens outfit kunde bara inte passera obemärkt. Men jag går händelserna i förväg – här kommer min vecka, en exposé i dålig smak:

Måndag: Eftersom jag inte hade varit och second hand-shoppat fick jag klara mig med vad jag hade i garderoben. Jag försökte kombinera ihop en slags madonna/pretty in pink look. Kate tyckte att jag såg ut som Kylie Minogue och Gordon hävdade att det var på tiden att den där looken kom tillbaks.

IMG_7358

Tisdag (också baserat på vad garderoben kunde bjuda på): Den  här gången tänkte mig Kylie Minougue, men Kate tyckte att jag såg ut som PJ Harvey. Julie Timms (vår ekonomi-admin-person) tyckte jag var ‘kind of punk’ och undrade vad som var på gång, så hon blev invigd i saken. Gordon tittade misstänksamt på mig.

IMG_7364 IMG_7365

Onsdag: Kate och jag gjorde en snabbtripp till second hand affärerna på fredagskvällen, så saken var biff. Jag skämdes lite när jag gick ner längs gatan i onsdagsoutfiten. Kate’s omdömen var ‘cute’ och ‘ridiculous’ – ni får välja själva. Gordon fortsatte att titta misstänksamt.

IMG_7368

Mest stolt är jag över hårsnodden – eller scrunchy’n(!) som vi hittade på Primark (som tydligen tyckte att 80-talet var mycket hippt. Kommer ni ihåg när man sydde dem på syslöjden?

IMG_7373

Torsdag: Lite mer vuxet 80-tal. Männen på institutionen tyckte att jag hade ‘glammat up’ mig. Jag tyckte jag var väldigt 80-tal.

IMG_7376

Fredag: Jag är avslöjad! Linus undrade om det var 1982, Laura tyckte jag var ‘rockin the 80’s‘, och Keith hävdade att jag ‘made his day‘ och tyckte att jag såg ut som jag kommit direkt från Desperatly Seeking Susan – om ni kommer ihåg den 80-talspärlan. Gordon upplyste herrarna om att jag gjorde en 80-talsgrej – jag visste att han hade listat ut det. Det värsta – eller bästa – med den här outfiten är att hela stassen – från benvärmare till scrunchy – inhandlades på Primark. Det är alltså såhär de tycker att man ska se ut nuförtiden. Jag är obenägen att hålla med…

IMG_7378

Annonser

1 kommentar

  1. Nageldraken said,

    februari 6, 2015 den 9:49 e m

    Jag tycker du var ganska diskret för att vara 80-tal ändå. 😉 Jag saknade de extrema axelvaddarna, de neoniga blockmönstren och de där tjogvisen med billiga armband man hade. 😛 (Fast jag förstår att du inte ville ha det på dig på jobbet.)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: