Lite vinterkänsla

Förra veckan var det nästan vinter i Aberdeen – ett par dagar. Jag och Whistle tog en promenad i Seaton Park, som var frusen och fantastiskt vacker (men lite halkig att gå i). Här är några bilder från den promenaden.

IMG_7306

IMG_7309

IMG_7310

IMG_7314

IMG_7316

På vägen tillbaks träffade Whistle en ny kompis som hette Oscar. Han är också en collie – en månad äldre än Whistle, men lika stor (undrar hur stor Whistle kommer bli egentligen).

IMG_7317

De hade fasligt skoj. När det var dags att gå la sig Whistle bara platt på marken, så jag var tvungen att bära honom därifrån. Vi får väl hoppas att vi träffar på Oscar fler gånger. Henke och Ylva var på parkpromenad samtidigt som vi visade det sig, så Henke passade på att paparazzi-fota ‘the puppy meeting‘ 🙂

10849060_10152978597507856_4596405672171517292_o

70 år sedan Helvetet stängde

Idag är det 70 år sedan Auschwitz befriades, vilket uppmärksammas på flera sätt, bland annat genom en artikelserie där överlevande skriver i DN. förintelsen19 70 år sedan det symboliska slutet på Historien som Aldrig får Glömmas; förintelsen av 6 miljoner människor vars enda fel var att de var av en annan tro än de som hade makten. Två tredjedelar av Sveriges nuvarande befolkning utplånad på bara några få år – den ultimata konsekvensen av en filosofi som fastslår att människor är olika värda. Om de ens är människor. Trots att vi sitter med facit i hand är de främlingsfientliga krafterna större, mer högljudda och mer accepterade i Europa idag än vad de varit sedan andra världskrigets slut. Och trots att vi sitter med facit i hand är ett parti med nazistiska rötter idag Sveriges tredje största parti. Hur är det möjligt? förintelsen16Historien som Aldrig får Glömmas finns ännu i levande minne. Några av de ögon som stirrar på oss från andra sidan taggtrådsstänglset ser ännu, några av de röster som hördes skrika ut sin sorg när de såg sin mor skickas till gaskammaren hörs ännu, några hjärtan som brast när de skildes från sin lillasyster känner ännu… Vad händer när de inte finns med oss längre? Vad händer när alla röster tystnat, och alla minnen blivit historia? förintelsen39Det är allas vår plikt att aldrig glömma – att se till att de aldrig tystnar – att tala om för Åkesson och hans anhängare att de har fel – om och om och om igen. För det här är Historien som Aldrig får Glömmas & Aldrig bör upprepas… 4163036628031583660 Som den arkeolog jag är tycker jag att den materiella kulturen skriker ut sitt budskap nästan lika högt som alla de där människokropparna som ligger travade på varandra på samma nonchalanta sätt som högen med skor. Någon såg genom de här glasögonen för att kunna läsa sin bok – någon kände sig så fin i sina röda skor… IMG_5312cedtd_119165a Men eftersom ingen har en röst så stark som en levande människa avslutar jag med ett boktips – en bok som jag hoppas alla redan har läst, och har ni det inte, så gör det genast. Dagens boktips är skriven av nobelpristagaren och förintelseöverlevaren Imre Kertész – Mannen utan öde. Den är inte självbiografisk, men jag skulle tro att den är självupplevd, och om man vill försöka förstå det obegripliga är den oundviklig. mannen-utan-ode

Sänghund

Så här gullig är Whistle faktiskt

0

Även om han inte får vara i sängen direkt. Egentligen. (Fast han är av en annan åsikt)

5

Varför spelar det ingen roll vad sd gör?

I den senaste opinionsmätningen har sd växt – 0,5 procentenheter sedan december. Jag förstår det inte. Och när jag säger det är jag inte retorisk eller raljerande. Jag förstår inte. På riktigt. Varför spelar det ingen roll vad sd gör? Bra utspel, dåliga utspel, korkade utspel, smarta utspel, felaktiga utspel – allt leder till samma sak; partiet går framåt. Med en minst sagt tvivelaktig ideologi, faktakontroller gjorda med lilltån, den mest genomskinligt publikfriande retorik, oftast en förvrängning av sanningen och ibland rena lögner, klättrar sd på den politiska himlen likt en uppgående sol. Vilket annat parti som helst hade fallit ner som en pannkaka vid det här laget. Men sd snarare stärks än skadas av politiska skandaler och partirepresentanters felsteg. sd (de förtjänar faktiskt inte stor bokstav ens i början av en mening) är riksdagens treåring som slänger sig på hallgolvet och skriker och sparkar så stövlarna flyger precis när det är dags att gå på släktmiddag och hela familjen står och stampar i hallen i finkläder och vinterkappa, som gör små spotthögar i hörnen, och tar på sig strumpbyxorna på huvudet bara för att retas. Vanligtvis bär man tillslut helt sonika ut den skrikande ungen i bilen- i riksdagen får han ligga där och sparka. I vilket annat parti som helst skulle det här avspeglas negativt i väljarsiffrorna (ta av strumpbyxorna och bete dig som folk, liksom), men för sd betyder det mer stöd. Kommunstolarna gapar tomma och partiledaren har tagit time out, och ändå tycker folk att det här är vägen att gå. Varför? Om det inte spelar någon roll vad partiet gör eller säger, eller ens tänker, så måste det betyda att folk egentligen inte röstar på partiet eller dess representanter, utan på en idé. Det är en otäck slutsats. Verkligt otäck. För det betyder att en sjättedel av Sveriges befolkning vill leva i ett rasistiskt, exkluderande, ojämlikt, odemokratiskt och militäriserat samhälle, där ‘våld’ och ‘hårdhanskarna’ går före ‘samtal’ och ‘kompromisser’. Det samhället vill inte jag leva i. Jag hoppas att min analys är fel…

Whistle är kändis

Idag avslutade jag morgonpromenaden med Whislte på Kilau – jag band honom utanför och gick in och beställde min kaffe. Tjejen framför mig i kön kollade ut genom fönstret och sa ”Oh, is this the famous puppy everyone is talking about?”. ”Eeh?”, sa jag. Bor han (‘han’ alltså, inte ‘du’ eller ‘ni’) därborta, frågade hon och pekade i riktning mot mitt hus. Ja, just det, sa jag. Ja, då är det han, sa hon, alla på biblioteket pratar om den nya valpen som har flyttat in där…

Whistle blev i alla fall glad att se mig när jag kom hem från Sverige. Jag var lite rädd att han skulle glömt bort mig, för jag har ju inte haft honom så länge, men det hade han inte 🙂 . Han verkade väldigt nöjd med att komma hem till sitt hus också, och kurade ihop sig i min packning och sov där, så jag inte kunde packa upp.

IMG_7182

Och när han vaknade fick han sina julklappar från mamma och Lina med familj – mycket populära alltså 🙂 . Nu verkar han helt oberörd över att ha varit hemifrån i en och en halv vecka, men han var fasligt glad att se Rick (som han bodde hos halva tiden) på jobbet idag.

Ugglan får sig en omgång

Ugglan får sig en omgång

Min gris

Min gris