I fredags var det så dags för (den numera årliga) Archaeology of Middle Earth-föreläsningen. Något uppdaterad och förbättrad. Jag var rejält nervös innan, trots att jag redan hållit föreläsningen två gånger tidigare – och senast som öppen föreläsning inför storpublik. Jag tror att det var det där att föreläsa i dräkt. Två delar av ens liv som inte borde mötas liksom. Ja, nu är det i alla fall för sent. Jag har helt blottat min extrema nördighet sedan jag klädd i ‘Galadrieldräkt’, för att leva upp till affischen, diskuterat begravningsseder i Cardolan och tingens makt över människan.

Fem minuter innan det skulle börja anslöt sig också institutionen till studenterna i samlad tropp; professorer, lektorer, postdokar och gästande forskare. Och en Lotta i alvklänning. Nå, jag är i alla fall seriöst oseriös, ingen kan anklaga mig för något annat…
Och så här galen ser jag tydligen ut när jag föreläser:


Föreläsningen skulle ju följas av en fest på Tolkientema. Studentföreningen hade blandat ‘Gröna drakens hembrygd’ och bakat lembas, men som den visa alv jag var stannade jag bara ett par timmar innan jag gick hem och åt middag. Det känns nästan som att man lämnat studentfesttiden bakom sig faktiskt 😉 . Några, men inte alls så många som jag hade väntat mig, studenter var också i dräkt. En drös hobbitar närmare bestämt.
(Så där lång är jag inte, jag stod ett steg högre än de andra…)
Och för en gångs skull har Keith inte sparkat mig (det händer annars relativt regelbundet 🙂 ). Jag vet inte om det är ett gott eller ett dåligt tecken… Här är han i alla fall på en komprometterande bild, om jag skulle behöva hävda mig i framtiden 😉 .

Lotta & Professor Dobney