Highland Fing

Highland Fling

 

I lördags lockade jag med mig Karen och Oskar (eller egentligen lockade jag nog med mig Karen, Oskar hade nog inte vidare mycket val efter det) till His Majesty’s Theatre och baletten Highland Fling – Scottish Ballet igen. Som ni kanske har förstått vid det här laget har Scottish Ballet blivit ett av mina favoritkompanier. Jag älskar deras fullkomliga respektlöshet när det kommer till klassikerna och det klassiska – och de fantastiska, knasiga, lekfulla koreografier som denna respektlöshet leder till. Den här gången var det  La Sylphide som fick se sig omtolkad. Highland Fling är inte en Scottish Ballet orginalbalett, den  koreograferades 1994 av Matthew Bourne för hans kompani New Adventures. Jag kan inte annat än tro att Scottish Ballet förvaltar den väl. Sylphide_-Marie_Taglioni_-1832_-2La Sylphide är den mest klassiska av alla klassiska baletter – och en av de äldsta. Den sätts inte upp så ofta, kanske för att den är lite väl klassisk. La Sylphide utspelar sig i Skottland. En sylfid – en slags skogsälva förälskar sig i en sovande ung man dagen innan hans bröllop. Mannen (James) blir störtförälskad i sylfiden, lämnar sin brud vid altaret och springer ut i skogen för att hitta sin älva. Som alla äkta romantiska historier slutar det dock illa. James får en magisk sjal av en svartsjuk häxa. Sjalen, hävdar häxan, ska binda sylfiden vid James så hon inte kan flyga ihjäl. I själva verket är sjalen förgiftad. Älvan förlorar sina vingar, men i och med det dör hon också – i sin mänsklige älskades armar (eller älskares armar i Highland Fling -versionen). Under tiden har fästmön hunnit gifta sig med en annan (hon var sur) så James är kvar ensam och olycklig. Highland Fling är lite mer jordnära (om man nu kan säga det om något som handlar om skogsälvor). Som Bourne säger i programmet: ”Highland Fling begins in a gents toilet – not many ballets can say that”. Och på den vägen fortsätter det sen. Fullkomligt respektlöst (aldrig förut har jag sett någon moona i en balett), och väldigt humoristiskt. Istället för de övereteriska romantiska varelser man är van att se sylfider som är den här sylfiden en slags lilla my-isk gothälva. Istället för ett stort hus i högländernas vildmark, och den omgivande skogen, utspelar sig Highland Fling i en rutig lägenhet i Glasgow – och andra akten i en slags skräpig dunge under höghusen. Men på slutet blir det allvarligt. Istället för att bli pålurad en förgiftad sjal, klipper James själv vingarna av sylfiden – efter att ha tvingat henne att lämna sina sylfidvänner och älvavanor. Han vill äga henne helt och fullt – ha henne under sin kontroll utan fladder och konstigheter. Det går inte. Utan vingar kan inte älvor leva.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: