Kall vår

Våren är en månad sen i Storbritannien, och ännu mer i Skottland kan man tro, för på nyheterna igår hotade de med snö senare i veckan. Men alla är inte ledsna för det. Blommor och andra blir visst glada och kommer att gå in i en explosion av färg och form när värmen kommer igång. Trots snöhotet tror jag nog att explosionen kanske har börjat – för det var helt fantastiskt vackert i Princess Gardens idag. (Fast i Aberdeen står bluebellsen fortfarande i knopp) Och tänk vad fint det kommer att vara senare i maj…

World Penguin Day

Idag är det världspingvindagen! Ni har väl firat 😉

pingvin!

Sommarkänningar…

På morgonens joggingtur såg jag årets första bluebells och blommande körsbärsträd – underbart! Det har blivit varmt också – så där så man inte har någon lagom jacka att ha på sig eftersom ens älskade sammetskavaj är så nött och missfärgad av ålder  att den bara ser bedrövlig ut. Värdet i Skottland har varit tokot 2013. I februari var det vår. Sen var det inte vår hela mars och halva april och vädret som inte kunde bestämma sig resten. Nu är det försommar. Vart våren tog vägen vet ingen…

Alla sätt är bra…

Jag måste korta min artikel med 2000 ord innan de kan överväga den för publicering, men jag har inte lyckats få överblick över testen på dataskärmen, så idag tog jag till dagismetoden:

Redigering på hög nivå

Klipp och klistra. Scott hävdar att han aldrig sett någon redigera på det viset förut – men jag tror metoden kan tilltala folk med pysselgen 😉 Fortsättning följer…

Jag har just hållit min mest deprimerande föreläsning ”Issues in Indigenous Archaeology”. Issues – det är sånt där som ethnic stereotyping och folkmord i Rwanda. Därför är jag nu i upprört tillstånd och har stora koncentrationssvårigheter. Synd att man inte är så opåverkningsbar som de studenter som halvsover sig igenom föreläsningar och himlar med ögonen åt folkmord… Jag måste nog ta en promenad i det vackra vårvädret och lugna ner mig lite.

Påskägg

Drakägg :)

Drakägg 🙂

Uppdatering:

Nej det var fusk ;)

Söndag…

…den där dagen i veckan då man borde ta igen allt det som man inte gjorde under veckan som gick.

Vad jag har gjort idag:

  • sytt ihop en drake
  • virkat dalek
  • repat upp dalek eftersom jag virkat den fel
  • putsat fönster
  • planterat frön
  • satt hundra lökar som jag inte vet vad de är på ställen där de antagligen inte gror
  • planterat ännu mera frön
  • lagat onödigt avancerad mat
  • sett massa avsnitt New Girl på nätet

Vad jag inte gjort idag:

  • fixat det sista på en (i princip) färdig artikel så den kan skickas till tidskrift (imorgon)
  • förberett veckans föreläsningar
  • skrivit på artikel jag jag ombetts skriva av en redaktör
  • städat
  • diskat
  • dammsugit
  • skurat badkaret
  • lagt undan nytvättad tvätt i garderoben
  • tvättat smutstvättberg
  • sprungit

oops…

Ding Dong…

Säga vad man vill om saken som sådan, men man kan inte låta bli att tycka att britterna är ett ovanligt underhållande släkte. Det stående diskussionsämnet på nyheterna de senaste dagarna är en sång från 1939. 2007 startades en kampanj med målet att göra ”Ding Dong the Witch is Dead” ur Trollkarlen från Oz till nummer ett på nedladdningslistorna den veckan Margaret Thatcher dog. I veckan dog Tatcher och sedan dess har Ding Dong statigt klättrat på listan. Igår var den nummer tre tack vare de tiotusental personer som laddat ner den sedan i måndags. Det är så typiskt brittiskt på något vis. Långt ifrån plumpa nidvisor eller aggressiva hatverser seglar nu den välkända barnfilmssången (som alla britter kan utantill åtminstone bitvis) in i den politiska propagandan med en lite elak glimt i ögonvrån. Jag tror inte det skulle hända någon annanstans. Det stora samtalsämnet nu är om BBC radio 1 faktiskt kommer att spela den imorgon, eller om de av hänsyn till familj och Thatcherförespråkare kommer att låta bli. Men som de sa på nyheterna häromdagen, sången i sig är ”hardly offencive”. Senaste budet är visst att den ska spelas, för listan byggs upp av nedladdningsstatistiken, och så var det med den saken. Lilliputtarna firar 😉

Lina & Pär i Aberdeen

scotland in marchDen kallaste mars sedan 1962. Det var då jag lurade min syster och svåger till Skottland, med historier hur fantastiskt fint det är i Skottland i mars. Fullt med blommor och så varmt så man kan gå runt i linne. Ja det var 2012 det. Mars 2013 ville annorlunda. Fredag veckan innan påsk landade Lina och Pär i Einburgh i yrsnö och hoppade på tåget till Aberdeen. Enligt planen skulle vi hyra en bil och åka runt i högländerna, men på lördagen var det i princip storm, så vi bestämde oss för att gå på strandpromenad istället. (Man kan ju kanske undra på vilket sätt storm är mer lämpligt för strandpromenader än bilturer – men så är det 😉 ). LinaoPär vid River DonEfter att ha provianterat croissant och kaffe på Kilau började vi äventyret i Seaton Park. jahajaVanligtvis är det fullt av blommande påskliljor i Seaton Park i slutet av mars, men i år hade de inte ens knoppar. De var på god väg i slutet av fabruari, men sen dess har det i det närmaste stått still. Våren är en månad sen. Det var ju inte så det skulle vara när Lina & Pär kom till Mysigt värreSkottland 😦 . Strålande sol, blå himmel och blommande ängar var planen. Nåja, grått är ju också en färg, och stormar kan ju vara ganska intressanta. På sitt sätt. Måsarna verkade i alla fall njuta av det där de seglade runt på de vilda vindarna i jakt på… spänning i livet? Konstigt nog var vi inte de enda stormflanörerna på Aberdeens strandpromenad. Vi mötte till och med en strormjoggare. I shorts. Själva var vi ganska glada åt våra långkalsonger…

havet! Lina flyger storm

fota havet Linan och havet Aberdeen skyline

coolingar måsar stormfågel

inne!

Orkney idag: