Sagan om våren som försvann

våren kom av sig...

I söndags morse när man tittade ut genom fönstret fick man en chock. Flera Thom's placeAberdeen University snöplogcentimeter snö täckte marken och snöflingorna yrde utanför fönstret. Vilken svikare våren är! Vagga in en i falsk trygghet med krokusar och blommande rhododendron, och så när man minst anar det – bara smita. Det är ju värsta svenska attityden! Olles Gumman Tö
vackert men felskidfärd i skotsk tappning. Dessutom har den återanlända vintern hållit i sig. Igår morse var det riktig julkortsstämning ute. Stora fluffiga flingor seglade genom luften och lade sig sött tillrätta bland murgröna och rödhakar och betedde sig mycket pittoreskt. Om det inte varit för att det är mars. Och Kristin, Rick och jag skulle åka till Edinburgh med en hel busslast full av studenter. När jag stod där och beundrade julkortet tänkte jag att vi nog inte skulle komma iväg. julkortFör det här är ju Skottland. grannenBussen skulle nog inte komma fram, och studenterna skulle nog inte dyka upp. Men jag hade fel. Bussen kom som beställt, bara lite sent, och nästan alla studenter var där (även fast det var en del gnäll över hur ansvarslösa vi var som for. Men med två skandinaver (ja, men Estland är ju på sätt och vis Skandinavien, Kristin) och en alaskan som bestämmer, vad förväntar de sig?). Efter att vi hållit på att krångla oss ut ut Aberdeen en timme försvann trafiken, och ett par kilometer senare försvann snön. I Edinburgh var det strålande sol och blå himmel. Ingen snö. Hela vägen tillbaks från Edinburgh efter museibesöket var det klar himmel. Ända tills vi passerat Stonehaven och närmade oss Aberdeens utkanter. Då slog blötsnön till med full kraft, och påminde en om varför man egentligen skulle bo i Edinburgh… Ni ser, jag börjar redan prata som en skotte (som ser snö som en personlig fiende).

Dagens tidning - det hämndlystna vädret slår till igen!

Dagens tidning – det hämndlystna vädret slår till igen!

snöliljormammas tofs i ett blommande trädMen nu är jag ju svensk – så jag inser att snön inte är min personliga fiende. Och jag vet att våren egentligen gömmer sig därunder det envisa snötäcket. Jag bara hoppas att den kunde skynda att skaka sig av det. Och för att uppmärksamma detta faktum (eller vad det nu var jag gjorde, jag missade liksom symboliken här) så hängde jag idag upp mammas bulgariska tofs (som Vicki gjort åt henne) i det (antagligen) första blommande träd hon såg när hon var här i måndags. Ok, våren – bring it on!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: