Eskapism

Livet går upp och ner. För min del har det gått ganska mycket ner de senaste två veckorna – bakslag efter den fantastiska energi-injektion jag fick av konferensen i Jordanien kanske, eller så är det bara så det är. De flesta av oss har sådana här perioder – när man bara vill fly – bort, bort, bort. Därför har vi också våra flyktplaner klara. Kristin ska flytta ut i skogen med en massa får, Kate ska bo på landet med en massa katter (fast hennes alternativa värld känns mindre övertygande), och jag har, som några av er redan vet, en välplanerad framtida äppelgård att fly till. (Med gamla knotiga äppelträd och hallonbuskar. Där ska jag och Johanna ha ett äppelcafé, och kanske tillverka cider i en gammal lada – i alla fall äppelmust. Vi ska ha fina rutiga förkläden och sälja onödiga men fantastiskt trevliga plåtburkar och blommiga anteckningsböcker. Skrivarstuga finns färdiginredd när lusten faller på – om den någonsin gör det. Skratta ni – under årens lopp har jag till och med hittat flera gårdar till salu som skulle kunnat uppfylla drömmen…). Nu kräver ju den lite mod för att genomföras. Det är nog därför jag kommit på mig själv med att på senaste tiden iscensätta alternativa eskapismer. De tar sig uttryck i fixa idéer – eller projekt. Förutom de där blommorna, som till och med jag inser har börjat utvecklas till någon slags beroende (jag kan numera nästan inte lämna en affär utan att ha köpt en fröpåse, planta eller åtminstone en liten bukett påskliljor – trots att jag har fler frön att plantera än vad någonsin kan få plats i mina fönstersmygar (för att inte tala om trädgården)) – Lite mera Tudors - den här gången av en riktig historikervirka alltsåoch en något osund fixering vid tudoreran, samt ett ganska omotiverat anförskaffande av virkböcker, virknålar och sju sorters garn, fick jag häromveckan för mig att jag måste bli lite mer artistisk och därför skulle börja måla och beställde hem akvarellfärger (i ohemul mängd) och penslar (av dyr kvalitet). Den här trevliga planen har bara ett fel – jag kan ju inte måla. Det är liksom inte en av mina uppenbara talanger.

Hur tänkte jag?

Hur tänkte jag?

Men Johanna tyckte att jag skulle kolla in Edith Holden för lite inspiration om det nu är akvarell jag tänker hålla på med. Country DiarySå då gjorde jag det, titta penseln - inspiration!och insåg att de där bilderna har jag redan suttit och bläddrat bland – i The Country Diary of an Edwardian Lady (och råkade genast beställa en bok för att kunna fortsätta bläddra. Men den var ju så billig). Inte så dum inspiration heller – för om det är något jag faktiskt kan rita lite bättre än annat så är det blommor. Dessutom – varför inte slå ihop två fixa idéer till en om man har chansen? Alltså – mitt nya projekt: The City-Garden Diary of an Untalented Lunatic tar härmed sin början. Kanske får ni se varthän det bär…

Annonser

3 kommentarer

  1. Johanna said,

    mars 15, 2013 den 3:35 e m

    Detta ser jag MYCKET fram emot!!!

  2. Sara said,

    mars 15, 2013 den 6:21 e m

    När ni öppnat er fina gård kommer jag gärna på besök och blommiga anteckningsböcker kan man ju aldrig ha för många av. Räknar även med att ni kommer sälja vackra skira linneklänningar som man kan känna sig så där romantiskt snygg i.

  3. Johanna said,

    mars 17, 2013 den 7:22 e m

    kan du ge dig på att vi ska Sara! Och du kommer att vara snyggast!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: