När man slår rekord…

Min Middle Earth-föreläsning var ”record breaking” fick jag höra igår. Det var 110 personer där och lyssnade – det är den största publik de haft sen de startade föreläsningsserien. Populärt att vara nörd 😉

Annonser

Och veckan blir bara bättre…

Nu är jag arg. En sak som jag och en stor del av mina kollegor aldrig kan komma överens kring är kommersiell arkeologi. Kort sagt har de en nedlåtande skitattityd till allt var kommersiell arkeologi heter. Vi hamnade i en diskussion kring saken ikväll. De hävdade att jag är naiv som tycker att klyftan mellan kommersiell och akademisk arkeologi måste överbryggas, och att det är vår uppgift som akademiker lika mycket som den kommersiella sektorns att se till att det sker – samt att den arkeologi som genomförs håller måttet. De tycker inte att det tjänar någonting till för kommersiell arkeologi är, och jag citerar, ”shit”.  Jag tycker de är självgoda, uppblåsta, trångsynta korkskallar. Droppen var när Jeff lämnade diskussionen med ett sammanfattande ”Lotta, I admire your idealism” – jäkla stropp!

Fröterapi

mera blomstI lördags var det jättefint vårväder. Planteringsväder helt enkelt, så mina mysterielökar fick äntligen komma i jord (tillsammans med lite annat). Nu är det bara att vänta och se vad de blir! Jag har i alla fall gott hopp att de blir något för så gott som alla hade skjutit skott i påsarna. hålFast det beror ju förstås på en viss herr ekorre. För tror ni inte att jag, mindre än tio minuter efter att jag lämnat trädgården, genom fönstret såg en grå skugga som slank fram längs trädgårdsmuren och helt fräckt hoppade ner i tujan med sikte på landet! Fast någon måtta får det ju vara på fräckheten, jag slängde på mig stövlarna sprang ut och skrämde iväg skrället. Det hjälper väl inte i längden, men han behöver ju i alla fall inte tro att jag gräver ner saker i jorden för hans höga nöjes skull. Och hur visste han att det var dags att komma skuttande? Han måste ju ha någon utkikspunkt över lägliga trädgårdar, så han vet precis när det lönar sig att komma. Fina runda hål på radFör övrigt verkar de ha gaddat ihop sig, kreaturen, för det har dykt upp en helt ny sorts hål i min trädgård. Mycket noga och jämnt runda – inte alls som James slarvhål. Den här gången misstänker jag trastarna, för på senare tiden har jag sett en ganska stor skara trastar hänga i min trädgård – och några av dem verkar vara ivrig grävare. Trasteländen! I deras fall verkar dock inte lökar vara målet – man får väl vara glad för det lilla. Glad för det lilla kan man förresten alltid vara när det kommer till frön – och om man känner sig lite nere är det faktiskt ett utmärkt sätt att komma på bättre tankar. Ikväll har jag fyllt en fönsterbänk med småkrukor – och nu kan jag inte vänta på att de ska börja gro. Livet blir faktiskt lite roligare med blomster 🙂

blommor to be :)

Året är 2013 och sexismen frodas!

Oscargalan 2013. Den mest välkända, prestigefyllda, påkostade, glamorösa filmgalan som finns tycker det är lämpligt att inleda årets spektakel med ett nummer som skulle känts sexistiskt 1950. Man vet inte om man ska skratta eller gråta (antagligen gråta).

Det enda roliga med det här klippet är den kvinnliga delen av publikens (och den största delen av den manliga också faktiskt) ansiktsuttryck som verkligen visar hur o-roligt det här ”skämtet” är. Men säg det som är äkta – till och med ilskan var vist förinspelad och del av ”satiren” kommer det fram – för att kritiken skulle förekommas får man förmoda. Men kom igen – 2013! – det är INTE roligt!

UppdateringJa, just ja, det här var visst vad det var (enligt ABCs trailer):

Synd bara att ”an Oscars that guys can enjoy” betyder att inga kvinnor kan göra detsamma. Skönt att i alla fall någon addresserar klyftan mellan män och kvinnor. Eller vaddå, menade ni att det var något som skulle kritiseras? Kvinnor är från venus vet ni väl!

Ny spännanade utställning – snart på ett museum nära mig!

Nunalleq exhibition

Mystiska lökar…

Johanna är ju inte den som låter sig besegras av ett par unkna lökar i första taget. Så efter lite efterforskningar har hon skickat mig följande:

a_bulbchart2_090205 bulbchartJag börjar därför tro att smålökarna kanske kan vara engelsk klockhyacint (bluebells alltså) och kanske möjligen pärlhyacinter. De större lökarna har Johanna redan identifierat som påskliljor – en lite mindre sort, så det är avklarad.

Bulb Planting Depth Guide

Nu återstår det väl bara att plantera dem – och så småningom se om vi hade rätt :).

Midgård – populärare än någonsin?

Archaeology of Middle Earth, visade det sig, var ett av föreläsningsseriens populäraste ämnen. Lika populärt som Recumbent Stone Circles, fast en lite annan publik. Just innan föreläsningen skulle börja kom en riktig tolkiennörd (det gick inte att ta miste) in genom dörren, klippte lite förvirrat med ögonen (han är väl inte så van vid stora folksamlingar kan jag tro, Aberdeen har ju ingen förening som kan ta hand om de små stackarna och socialisera dem till festprissar 😉 ) gick fram till Neil Curtis (museets chef) och frågade ”Is this Middle Earth?” ”Yes”, sa Neil, ”yes, it is”. Största delen av Aberdeens nördbefolkning trängdes med en hel del arkeologer i salen – som var fullsatt. Någon satt till och med på golvet. Det var inte utan att man blev nervös – nästan så händerna skakade. Men så tänkte jag ”äh, jag vet hur man underhåller nördar – nu kör vi!” Och så gjorde jag det, med filmaffischer, fina turistbilder från The Shire (tack Palle!), youtubeklipp, drakar och citat av Bilbo och Ian Hodder. Det gick hem. Att döma av skrattsalvorna, den aldrig sinande strömmen frågor efter föreläsningen (samma nörd som frågat om detta var Midgård försökte också sätta dit mig med en lite lurig fråga, men man har inte varit nörd in nästan 20 år för intet – killen gav mig tummen upp), och de intensiva applåderna i slutet. Jeff sammanfattade det fint när han gick: ”Thanks, that was brilliant. You still in character?” Jo.

I’m not a nerd, but…

Så var det dags, om en och en halv timme håller jag min uppdaterade ”Archaeology of Middle Earth”-föreläsning i museets föreläsningsserie, och har så för alltid skjutit mitt rykte som seriös arkeolog i sank. Eller, det har nog redan hänt förresten…

screen dump

Hoppsan…

Man skulle ju kunna tro att 600 kronor frö liksom räcker för en trädgård i frimärkesstorlek, men det visar ju bara att man inte förstår den fulla graden av galenskap… för om man nu råkar stå näsa mot näsa med hela torn ganska billiga frön i en järnhandel i Kirkwall – då tycker i alla fall jag att man är ganska duktig när man lämnar affären med bara en handfull av dem…

mer frön

Och ingen människa kan ju motstå lökpåsar för para 50 pence! Att man inte vet vad det egentligen är man köpt (inte ens Johanna kunde riktigt identifiera dem utifrån bilden jag skickade) gör ju bara saken mer intressant. Tänk vad spännande att se vad som kommer upp! (Även fast Scott tror att de kan vara Triffider eller andra livsfarliga blommor… eller så kanske de är hattifnattar. Det skulle väl vara något!)

mystiska lökar - bara 50 pence!

Fröfest!

600 kronor frö från Sverige damp just ner genom brevlådan. Vilken fest!

Frön!

« Older entries