WAC 7 i bilder

ca. 05...Så där lagom (läs inte alls) pigg 😉 på att stiga upp 04.00 för andra gången på en vecka släpade man på söndagmorgonen sitt halvsovande lekamen till solnedgång från ovanAberdeens flygplats för att flyga iväg till Amman. Jag är ytterligt tacksamt gentemot det ljushuvud som någon gång i tidernas begynnelse kom på den inspirerade idéen att slänga in några gamla bönor i brasan (och lockad av deras förföriska doft sedan slängde ned dem i sin soppskål) – stunder som denna skulle varit mycket svårare utan detta. Efter ett halvt dygn (och en fantastisk solnedgång från ovan) landade jag i alla fall i Amman, och kunde tillsammans med en hel hoper andra arkeologer och vanliga turister ställa mig i visakön – och ytterligare väntan på andra sidan passkontrollen stoppade de äntligen in oss i en WAC-buss och körde oss till Dead Sea (där busschauffören var så snäll att han släppte av mig vid Holiday Inn trots att jag var den enda som skulle dit). WACAnna och C-G väntar på prinsenEfter en alltför kort natt sömn, ha hittat Anna på hotellet, hoppat över frukosten och väntat en halvtimma på bussen som skulle ta oss till konferenscentrat – fick vi tag på C-G och skyndade in till öppningsceremonin… där vi fick sitta i två timmar och vänta på att prinsen skulle behaga dyka upp. Utan prins inget konferensöppnande tydligen – och eftersom prinsen kom när han kom ställdes förmiddagskaffet in och hela konferensen försköts en timme. Ställa in kaffet är sällan poppis – särskilt inte när folk hoppat över frukosten för att hinna i tid. Under the gracious patronage of His Majesty King Abdullah II Ibn Al Hussein och med nådigt godkännande av hans brorsa prinsen kunde så tillslut konferensen börja. Anna invigerNöjd sessionsledare (i draktopp)Så slutligen startade första dagens sista session – en timme senare än det stod i programmet – Archaeologies of ”Us” and ”Them” – Debating the Ethics and Politics of Ethnicity and Indigeniety in Archaeology and Heritage Discourse”, och dess dåligt utsövda arrangörer fick glömma bort att gäspa och börja jobba istället. Sessionen blev riktigt bra – och diskussionen fortsatte ända till åtta, fast alla nog var rätt trötta vid det laget. Det var sannerligen vi också – men jag och Anna tog i alla fall en coctail när vi kom tillbaks till hotellet – för att fira framgången.

januari 382-blg

Dagen efter tyckte vi att vi hade gjort oss förtjänta av både sovmorgon, frukost och ett här flyter vi omkringTvå små troll...dopp i Döda Havet. Det drog ut så långe på tiden (det gick som inte att snabbdoppa sig i Döda Havet – och dessutom ville vi inte det heller) att vi missade Kristian Kristiansens key note address – men vi överlevde även denna missräkning ;). tio år yngre?paparazzibildTokiga turister som badar på vintermorgnar verkade det inte finnas alltför många av, och hotellets badvakt blev överlycklig över att ha något att göra när vi kom ner till stranden – och ägnade oss därför full uppmärksamhet – kletade in oss i föryngrande lera (Annas tjusiga tuppkamsfrisyr är hans förtjänst), försåg oss med intressant lektyr och visade sig vara en fullfjädrad paparazzi  när han lade vantarna på en kamera…

spännande läsning?

Kamel och Dött HavHär planeras workshopSålunda vederkvickta kunde vi ta oss an ännu en konferensdag – och efter fullgjort dagsverke gick vi vidare till C-Gs hotell och fortsatte workshopslaneringen över en flaska dyrt och gott (och sällsynt) jordanskt vin.

Någon som har sett den här svansens åsna?fiskkrock i jordanflodenOnsdagen var ledig dag, så den började jag och Anna med att jobba med lite ”riktigt” jobb (efter dyr frukost) – för att ägna eftermiddagen åt gratisresa till Madaba. (C-G hade åkt iväg till Petra, jag var bara lite avundsjuk på honom). Madaba – mosaikstaden. Jag hade ju varit här en gång förr – med Lina och pappa MadabaMadabaförra våren – men då tittade vi ”bara” på den berömda mosaikkartan över det heliga landet på golvet i den ortodoxa (eller en gång bysantinska) kyrkan. Den dateras till 500-talet, och ska vara den äldsta geografiska återgivningen av det heliga landet. Under den islamiska tiden har återgivningen av människor byggts bort från kartan – och många tidiga mosaiker har råkat ut för samma sak. Det är ju en fiffig sak med mosaiker – att man kan flytta om bitarna så det blir något annat. BlomkålsbilBarbieEfter arkeologisk trädgård, mosaikkarta och ett mycket meningslöst arkeologiskt museum hade vi tröttnat på historia och gav oss ut i folkvimlet (folkvimlet består av män i olika åldrar som står och hänger – utanför affärer eller på gatan. Kvinnor ser man också, men de hänger inte utan verkar alltid vara på väg – med ett tydligt mål). Fruktbilpå kaffehakVåra fåfänga försök att hitta piroger slutade med arabiskt kaffe på ett  kaffehak – befolkat bara av gubbar (i olika ålder). En Anna och en Lotta var så ovanlig syn på detta café att ägaren ville bjuda oss på kaffet – men svenska som vi är prackade vi på honom en dinar och sprang iväg till den väntande bussen – som prompt körde oss till en obligatorisk januari 557-blgturistfällamosaikmakare in action. Jag funderade länge på att köpa ett (eller ett par) mosaikbord för 40 000 – men bestämde mig istället för en kamel med korkad uppsyn. Tack vare Annas eminenta övertalningsförmåga släppte busschauffören av oss direkt på hotellet – och vi kunde gå direkt till en av hotellrestaurangerna – där det fantastiska polska husbandet ”Alive” underhöll oss (och bara oss) med stor inlevelse. Vi funderade på om de uppträdde även de kvällar restaurangen var helt tom – men kom fram till att det nog var bäst att inte veta…

husbandet

Torsdagen var vi som duktiga konferensdeltagare på sessioner från morgon till kväll – alla med den intrikata spionuppgiften att spana in folk som kanske skulle vara intressanta att ha med i vår workshop (vid konferensen slut hade vi hittat två, samt ett antal reserver). fördrink med utsikt över ett dött havAnna njuter av kvällenMen torsdagen var också dagen för den storslagna konferensmiddagen (och den var faktiskt ganska storslagen). Jag och Anna fördrinkade så långa på hotellet att vi missade bussen och var tvungna att ta en dyr taxi – men det var det värt. C-Gs hotell var middagsvärden, och där hade man dukat upp på hotellgården med lyktor och kameler, festfestligheteröppen eld, beduiner och magdansöser – och sjuttiorättersmiddag (ungefär). Som ni kanske har hört någon gång har jag problem med bufféer – och hade därför ett pinsamt matberg på min tallrik när jag tagit för mig. (Ännu mer pinsamt var det när tallriken dukades av, jag har nog aldrig lyckats sätta i mig ett helt matberg…) Maten var dock fantastiskt god, underhållningen underhållande och prinsessans (ja för så klart måste prinsessan avslutningstala på konferensen förstår ni väl) engelska mycket imponerande. När en del kallar Kristiansen för gubbebeduinorkester - med säckpipaMin största prestation, förutom att ta och sen inte äta upp ett berg av mat, var att jag lyckades kalla Kristian Kristiansen gubbe (till hans rygg, men ändå). (Egentligen sa jag bara att man inte såg magdansen för alla gubbar – och det var faktiskt sant). Han såg inte så glad ut, men C-G var helnöjd. Det var helt enkelt ett mycket bra party. Fem i elva tittade vi på klockan och insåg att vi hade missat bussen tillbaks till Holiday Inn, men tänkte att det var det värt för partyt hade just kommit igång ordentligt. Det var förstås innan vi visste att klockan elva skulle de komma att sluta spela, släcka lyktorna och slita borddukarna av bordet. Partajet stendog – och jag och Anna blev tvungen att ta en svindyr taxi (eftersom de påstod att alla sov) tillbaks till hotellet.

solnedgång

en bättre använd eftermiddagvid Döda HavetFredagsmorgon inleddes med tidiga sessioner – följt av interna ryggdunk och prisutdelningar inom WACs innersta krets – under beskådan av dess yttre… Efter lunch smet jag för att tillbringa eftermiddagen på bättre sätt. Anna hade redan smitit iväg till Petra – men C-G var en god WAC-medlem och gick på eftermiddagsmöte. Det hade varit helt meningslöst visade det sig, så jag ångrar inte mitt beslut att smita. viktiga wac-are visar varandra aktningPå kvällen var det – världens sämsta konferensparty. Jag åkte in och träffade C-G en aning tidigare, men snart insåg man att hela hotellet myllrade av WACare som letade efter festen. Den var nämligen inte vidare lätt att hitta – undangömd i ett brunt rum i källaren. Gratisfest var det – eller ja, den ingick väl i konferenspriset. På gratisfesten fick man apelsinjuice eller coca cola. Ingen mat, inga snacks – inte ens lite salta pinnar. Dött kan man beskriva det som. I alla fall de första två timmarna. allmän danshysteriSen gav folk sig den på att det skulle bli fest i alla fall och började hoppa runt som galningar på dansgolvet. Själv tyckte jag motivationen saknades (speciellt i den jättekontrast som uppstod gentemot gårdagens festligheter) och var inte jättebesviken när bussen for hem redan halv elva.

Holiday Innuppsats (och mojito)Eftersom det enda flyget till överkomligt pris lämnade Amman 02.40 hade jag en ganska meninglös sista dag i Dead Sea. Anna och C-G var båda på utflykter, så jag ägnade dagen åt att ligga på en solstol och läsa studentuppsatser, när jag inte guppade lite i döda havet, eller tog en liten simtur i den uppvärmda poolen. (De ouppvärmda poolerna hade stuganvärme, så dem kunde man knappt doppa fötterna i.

flytetyg

Så efter en hel dag av såsande stoppades vi in i en buss och skeppades iväg till flygplatsen, där vi fick sitta en Amman flygplats - mitt i nattentimme och vänta innan de släppte in oss till incheckningen. 02.40 är en riktigt äcklig tid att flyga på – man går in i någon slags zombiestadie. Antagligen var det därför jag inte märkte förrän i Paris att mitt boardingkort för Paris-Aberdeenflyget sa 15.30 och inte 10.20.fransk snö Det var snökaos i Paris nämligen. Tio timmar på Charles de Gaulle med start klockan 05.30 är inte riktigt vad man längtar efter sex timmars flygtur. Det blir inte heller bättre av att databatteriet är dött Här flygs det inte!och den enda boken man har med sig är utläst. Jag investerade sålunda i en adapter och en bok. Travels in the Scriptorium av Paul Auster visade sig vara för kort för tio timmar flygplats – trots adapter och flygplatsshoppar (Charles de Gaulle måste för övrigt vara den utan konkurrens dyraste flygplatsen i världen. En liten ynklig macka kostar 90 spänn – och då snackar vi inte ens baguette. Dessutom är den nog en av de kallaste – i alla fall när det är snö(storm om man är fransman). Inte riktigt Max Nalle - men med smurfer i alla fallNå, tänkte jag, vilket utmärkt tillfälle att försöka uppliva franskan, och gick och köpte mig Le Petit Prince. Ett par rader in insåg jag hur mycket min franska egentligen förfallit. Jag befinner mig på Max Nalle-nivå, snarare än Lille prinsen nivå – men jag framhärdade. Tillslut var klockan ändå tre, och ändå till halv fyra hävdade skyltarna att jamen här går vi ju till planet - äntligenflyget skulle avgå i tid (fast vid det laget hade man ju för länge sedan redan förstått att så inte var fallet). Nu blev det kvällerTill slut – efter att vi sett Edinburghflyget bli framflyttat på obestämd tid – bussade de i all fall ut oss till flygplanet – där vi fick sitta i över två timmar och väta på att få flyga medan skymningen föll över oss. Men tillslut fick vi i alla fall det – tack och lov, för Edinburghflyget ställdes visst in helt. Så – efter över tretton timmar på Charles de Gaulles och mer än åtta timmar senare än planerat landade vi äntligen i Aberdeen – där jag hoppade rätt in i en taxi och for hem – till mitt åtta (!) grader varma hus eftersom pannan visst slutat samarbeta. Välkommen hem! Ibland är man gladare än annars för att man föll till föga och köpte sig en varmvattenflaska – för utan den hade jag antagligen frusit ihjäl. Det är inte varje dag man går och lägger sig med mössa (och flanellpyjamas, sockar, tjocktröja och en extra yllefilt ovanpå duntäcket), och tur är väl det. Men det är ändå skönt att vara hemma!

Skottland - hur mysigt som helst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: