Just ja, terminsstart…

Tredje veckan i januari, en vecka innan terminen börjar (och första dagen hemma efter två veckor på avvägar) – och jag känner mig redan utarbetad och överstressad (nästan som att terminen redan är slut och jag inte hunnit göra något). Jag har en konstig ambivalent känsla gentemot mitt jobb – jag tycker att jag nästan jobbar ihjäl mig samtidigt som jag känner att jag nästan inte jobbar alls. Hur hänger det ihop egentligen? Om man ska bena ut det kan man ta de senaste två veckorna som exempel – först en vecka workshop i Grekland, jätteintensiv och med jättemycket jobb och ganska mycket resultat – sen en vecka konferens i Jordanien, jätteintensiv och fullspäckad som knöt nya kontakter och födde massa ny idéer och en full (redan igångsatt) plan att jobba vidare efter. Ändå känns det nästan som att jag skolkat, fast det har varit superintensivt, fast det är just det här mitt jobb går ut på och fast det genererat massa bra resultat (produkter som man säger om man är brittisk pk-politikerakademiker och ska sälja in sig till rätt snubbe=den som bedömer en och ger en pengar). Det är ju helt uppenbart något som är jätteskevt här, och det grundar sig väl i att trots att det enligt jobbeskrivningen är 20% forskning för en lektor är alla utvärderingar och de resultat som ”räknas” fokuserade på publikationer och anslag (som pengar). Det känns som vi på dessa 20% förväntas producera 100%. Men jag måste lära mig att tänka annorlunda, och att få hjärnan att förstå att allt jobb är mitt jobb – och lika mycket värt. Och att när man presenterar på en konferens, eller för den delen går på sessioner är det faktiskt inte ”fritid”, utan del av mitt jobb. Och att jag nog inte jobbar så lite som jag tror. Det här mailet fick jag från Jeff som svar på ett kursrelaterat mail jag skickade ut i början av januari (med dåligt samvete för att jag låg så efter med allt som vanligt):

”surely you still had a hang over when you wrote this….(at her computer Jan 2nd!!!). You deserve a raise!”

Så kanske jag inte är så osedvanligt slö då i alla fall…

Annonser

2 kommentarer

  1. januari 22, 2013 den 8:30 f m

    Kanske det är att jobba på universitet relaterat? Jag känner exakt samma sak, som att jag inte gör något, men ändå har jag alltid mycket att göra… Och så blir jag stressad, fast jag jobbar så känns det ändå inte som att jag jobbar…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: