Brors bulgariska bröllop

Nu är det två månader sedan min lille bror gängade sig i Bulgarien (andra bröllopet samma sommar för honom – med samma brud vill jag bara förtydliga ;)). (Inte klokt vad fort den här hösten har gått, hur går det till??) Att gifta sig två gånger är lite av en trend bland Hillerdalingar just nu, på grund av att de är så många internationella familjer, och Vicky är ju från Bulgarien. Det är nog där hennes drömbröllop planerats sen hon var liten också, för där det svenska bröllopet var lite småskaligt naturromantiskt – på en halvsjunken brygga i en svensk skogssjö – var det bulgariska lite mer… Glamour ;). Stackars Loffe (nej inte stackars, han verkade ganska nöjd med den rollen faktiskt) verkade lite mer som rekvisita också – det rådde inte mycket tvekan att det mesta av planeringen legat i händerna på bruden och hennes mor. (Brodern hade inte ens fått välja kostym själv, och bara ungefär hälften av det man kunde välja på i hotellets bröllopspaket hade översatts från bulgariska – enligt Loffes egen utsago). Men om man tycker det viktigaste med ens bulgariska bröllop är att alla är glada spelar det väl inte så stor roll att man inte får vara med och bestämma detaljerna. En stor samling kusiner, fastrar och farbröder hade liksom föräldrar och systrar flugit ner till Bulgarien för att fira brudparet, så ceremonin (och hela festen) var därför tvåspråkig. Det verkliga giftermålet hade ju redan skett i Sverige, så ceremonin var en bekräftelse av löftena. Kanske var det därför den var mer underhållning än högtid (eller så är ens förväntningar för präglade av ortodoxa bröllop i Draculafilmer), men när man vant sig vid mikrofoner, applåder och Elvis i högtalarna var den fin ändå – och brudparet verkade lika lyckliga den här gången. Ceremonin innehöll också en del bulgariska seder – som att brudens och brudgummens mor gav sina speciella välsignelser. Även den från Sverige specialiflugne bestmannen skötte sina ceremoniella skyldigheter med bravur (även fast han oroade sig mest för den bulgariska dansen) – han vek knappt från brudgummens sida på hela kvällen.

Efter ceremonin skålades det i vanlig ordning i champagne och lyckönskningarna regnade över det redan så lyckliga brudparet. Efter sedvanlig fotografering i alla konstellationer så avklarats slog sig den svenska delen av bröllopet ner med en sällskaplig öl i den bulgariska sensommarsolen innan middagen tog vid.

Så startade kalaset – med ännu fler bulgariska seder och traditioner. Brudgummens far bjöd dem på brudvin (som jag inte riktigt vet vad det skulle symbolisera) och brudgummens mor bjöd dem på brudbröd (som jag inte heller är säker på vad det betydde). Efter att brödet avsmakas skulle det brytas – i två halvor – och den som fick största halvan kommer att vara familjens överhuvud. I den kampen avgick Loffe med segern, men när han triumferande visade upp sin största brödhalva var det plötsligt ingen som trodde på spådomen längre… Fast överhuvudet behöver ju inte vara den som bestämmer förstås ;). Men det var bara för Vicky att snabbt svälja besvikelsen över att inte bli familjens huvud, för att låta bröllopsmagin verka i ännu en spådom. Den här gången gällde det att få reda på av vilken sort brudparets första barn skulle bli. Det kunde kunde man få svar på genom att låta bruden sparka på en skål med en röd och en vit blomma. Om den röda blomman for längst blir det en flicka, och hamnar de tvärt om är det en pojke man får räkna med. Vickis skålsparkande skickade iväg den vita blomman före den röda – och det verkade brudparet nöjda med (men de hade kanske blivit lika nöjda med ett motsatt utfall). Sedan brudparets framtid sålunda avgjorts och bruden burits till bords, kunde gästerna bjudas brudbröd och middagen ta vid. Det var uppbullat en överdådig bulgarisk buffé och vad kvällen led dök det upp nya rätter lite då och då. (Min absoluta favorit var de krulliga små korvarna, men med alla grillade grönsaker, fantastiska ostar och olika små kötträtter var det inte lätt att välja ska jag säga). Till det serverades lagoma mängder vin eller öl efter behag – och de modigaste tömde också sina rejält tilltagna glas bulgariskt brännvin. (Majoriteten smuttade nog bara lite – trots svenskt påbrå).

Rätt när man satt där och smörjde kråset spelade musiken upp – och det var tid för det som bestmannen fruktat mest – den traditionella bulgariska dansen. Till Ralfs stora lättnad behövde han dock inte leda den som han blivit upplyst – Antonia, maid of honor – tog istället på sid det ansvaret, och Ralf fick bli nummer två i ormen. Enligt – vad man förstår – traditionen spelade musiken i snabbare och snabbare tempo och höll dessutom på i en halv evinnerlighet. De lite mindre uthålliga gav upp – men Ralf kämpade tappert på i sin roll av bestman :). Efter dansandet fortsatte middagen – med bara lite avbrott för discodans då och då – och lite av den traditionella svenska taltraditionen – med fäders och systrars tal till de unga tu, samt inte minst den traditionella Hillerdalska bröllopssången featuring kusinkören. Den här gången handlade sången mycket om cykling… (min bror har nämligen en historia av att cykla vart som När sedan alla njutit sin dryck och ätit tills magen stod i fyra hörn, stuffat loss lite lagom på dansgolvet och fyllt på med en extra korv fast man verkligen inte hade rum för den, kom tårtan fram. Och med tårtan kom de bulgariska tårttraditionerna. Alla ogifta par kallades upp ett och ett för att mata varandra med bröllopstårta – jag tror det skulle inspirera till fler giftermål. Som brudgummens äldsta ogifta syster (eller äldsta syster även inberäknat giftermål faktiskt) blev jag uppkallad nästan först, innan jag alls hunnit fatta vad saken gick ut på – och lyckades därför inte alls vara så underhållande som den yngre systern och hennes Alan. Al lyckades dessutom fånga strumpebandet – som slängdes ut bland de ogifta männen för att se vem stod näst på tur. (Som brudbuketten fast för män alltså. Brudbuketten var ju redan kastad – på bröllopet i Sverige – och fångades då av Antionia – huvudtärnan (som på rent filmmanér slängde sig framför Tina som egentligen var den buketten riktat in sig på. Kanske lika bra det, nitton är en ganska tidig ålder för att bli fru tycker jag..)) Alan påstod att han inte förstått varför man skulle fånga strumpebandet, men jag undrar det jag… Så blev det tårtätande, brudvals, lite mer ätande, lite mer dansande… Stora delar av kalaset gick ut i den svarta bulgariska varma sensommarnatten utanför festsalen och fortsatte festandet där istället. Till slut var delar av församlingen så trötta och hade så ont i fötterna av sina tjusiga högklackade skor att det kände sig tvungna att lämna partajet och gå och lägga sig som de tanter det är, men syskon och kusiner fortsatte till långt in på natten. Fast som Pär senare konstaterade – just när det blev dags att sätta slipsen på huvudet stängde de av musiken. Lika bra var kanske det. Man ska sluta när partyt är på topp! Grattis igen Loffe och Vicky, och tack för den fina bulgariska upplevelsen :)!

2 kommentarer

  1. lottahiller said,

    november 20, 2012 den 9:23 f m

    Och ja, Carin, Jag har snott av dina bilder 🙂

  2. november 20, 2012 den 11:11 f m

    Väldans tjusigt inlägg måste jag säga (och bilder, inga problem att du snodde)! Himla kul bröllop var det, Al konstaterade senast igår att det kanske är det roligaste bröllop han har varit på!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: