Fika!

Jag har hittat ett svenskt café i Stockbridge! Det heter Peter’s Yard och säljer rågbröd, kanelbullar, lingonglass och lunchmackor på hembakt bröd med svenskt utseende (alltså brie-salami och inte tonfisk-majonnäs & majsröra). Till och med kaffet smakar svenskt (jag vet inte om det är bra eller dåligt 😉 )! Jag räknar med att de kommer sälja lussekatter till jul! Tyvärr har de svenska priser också, men det får det vara värt. Nu tänker jag gå dit i förhoppning att jag kan läsa klart boken om Novgorod som jag ska recensera för Medieval Archaeology över en kopp kaffe och en kanelbulle, eller kanske en kardemummabulle, eller möjligtvis en sockerkringla…

Reasons to love Edinburgh II

Ibland när man nästan-bor i Edinburgh känns det som att man är i en film. Till exempel när man går ner till Stockbridge och den lokala slaktaren, där kaniner och fasaner hänger i fönstret, för att köpa vilt till sin viltgryta. Givetvis tilltalar slaktaren en genomgående som ”my lovely”. Sen fortsätter man på sina sina röda klackar förbi den franska delikatessbutiken, ostbutiken, grönsakshandlaren och den söta farbrorn som har antikvariatet trappan ovanför butiken med hund-delikatesser, man går över stenbron som är den som faktiskt givit namn åt området, och slinker in på cafét runt hörnet och plockar upp en cappuccino i pappmugg. Sen fortsätter man längs ån under de höstgula träden som nästan som formar en liten tunnel, fortsätter över ännu en stenbro fram till en svartmålad gallergrind där det hänger en skylt med orden ”private garden”. Väl där fiskar man upp en nyckel ur fickan på sin röda kappa, låser upp grinden och stänger sig noga efter den…

Dagens o-boktips: Pushing Daisies

Dagens o-boktips är alltså inte en bok utan en dvd; tv-serien Pushing Daisies. Om du inte har sett den rekommenderar jag den å de varmaste! Den handlar om Ned som har förmågan att väcka de döda till liv, men bara för en minut för annars kostar det någon annan livet. Rör han vid en död en gång – liv, rör han den nylevande igen – död. För alltid. Pajmakeren Ned slår sig ihop med privatdetektiven Emerson Cod, och tillsammans förhör de mordoffer efter döden, så som man gör… Men en dag är det hans barndomskärlek, Chuck, som ligger i likkistan. Och mer än så tänker jag inte berätta, för jag vill ju inte förstöra för er! Det är i alla fall den mest intagande, knasiga, gulliga, roliga serie jag sett tror jag. Allt är bra; storyn är orginell, karaktärerna underbara, dialogen underfundig, sceneriet, färgerna och hela bildspråket är fantastiskt. Dessutom skulle jag kunna dö ( 😉 ) för att få äga Chucks garderob! Serien sändes första gången 2007-2008, och sorgligt nog lade idioterna ner den efter den andra säsongen, innan storyn har hunnit bli färdigberättad ens. Det är det enda felet med den, man hade velat ha minst fem säsonger till att mysa framför. Se den!

Nya tider

Idag lämnade Scott in sin avskedsansökan till Headland Archaeology. Han har nämligen fått jobb på Orkney  (där han var på intervju för två veckor sen, och jag var med som bihang 🙂 ); på Orkney College – University of the Higlands and Islands närmare bestämt. Så efter jul, och åtta år i Edinburgh, flyttar han till Kirkwall och börjar på sin tvååriga forskningstjänst. Jättebra att han äntligen kommer kunna ägna sig åt sin forskning, som är det han egentligen vill! Men jag kommer att sakna Edinburgh…

Julibesök

Jo, men så här såg det alltså ut när Jonas, Ulrika och Miranda var på besök i Aberdeen i somras.

Men eftersom det var just innan jag var på väg till Alaska var jag en lite dålig värd och lät dem ta hand om sig själva största delen – vilket de i och för sig verkade klara av rätt bra (de lyckades till och med se en massa saker i Aberdeenshire som jag inte sett…). Man får ju hoppas att de kommer tillbaks igen så jag kan göra det bättre. 🙂

Köksgardin

Nu är klockan mitt i natten och jag ska snart krypa till kojs med en förnöjd känsla av tillfredsställelse efter avklarat dagsverke. För nu är det solkiga plastspetsgardinen i köket äntligen borta! Kanske kan det verka som en enkel sak, och det ska erkännas att det inte tog många timmar (kanske en) att sy den nya gardintrasan, men o vad nöjd jag är ändå! Dessutom har jag sytt den så att det med enkla medel ska gå att fixa om den till en sån där gammaldags rullgardin som jag egentligen vill ha – så snart jag har hittat en lämplig pinne! Fint alltså! Godnatt!

 

Höst II

Det kom ett uppmuntrande brev från Veronika med kloka små ord, små plastfickor för att organisera upp post-it-kaoset, ett tekoppsunderlägg som man blir glad av och lyxchoklad. Tillsammans med mitt goda svenska te som Jonas, Ulrika och Miranda skickade tidigare i höstas (som tack för husrum när de semestrade i Skottland – och som jag helt missade att skriva om eftersom det var bara någon vecka innan jag for till Alaska), och de äkta svenska handplockade och handtorkade trattkantarellerna som Johanna skickat mig – och den där boken som jag längtar efter att börja läsa, verkar ju hösten ändå rätt trevlig.

Och dessutom Veronika, så köpte jag just en hatt i helgen – vilket sammanträffande! 🙂

Hatten (man får ignorera bakgrunden)

Gardinvåndor

Ikväll bestämde jag mig för att sluta vara en slashas med ett ofärdigt hus – det var tid att (äntligen) sy klart gardinerna. När jag satte foten på symaskinspedalen slogs jag av hur bekant det kändes – ”det här kan jag” liksom. Sen började jag fundera över vad som har hänt med den där Lottan som alltid höll på med något pyssel och jämt hade något för-händerna-projekt på gång. Har hon helt ersatts av någon slags föreläsningsknåpande, artikelskrivande läs-typ? Men det är ju helt fel ju! Som att ersätta ett par gamla skor med en hatt ungefär. Mitt senaste pysselprojekt var en kofta som jag stickade till Alva när hon var nyfödd. Det är ju jättelängesen! Det måste få ett slut! Eller ny början alltså – jag måste börja pyssla igen! (Förslag på projekt mottages härmed tacksamt 😉 ).

En annan sak som jag kom på där framför symaskinen vad det där med gardiner. Jag har haft såna problem med hur jag ska få upp dem eftersom jag inte orkade sy några hällor. Trycka in gardinstången i en kanal kändes inte så snyggt liksom – funderade om jag skulle sy som en volang ovanför eller nåt – då det slog mig; det finns ju gardinringar! Alltså, jag måste ju ha blivit lite efterbliven på gamla dar, halva poängen med gardinstänger är ju just gardinringar!? Och efter ett snabbt googlande vet jag nu att man kan köpa tio små gardinringar för £2,50 på John Lewis.  Synd bara att jag sytt gardinerna en dm för långa om man ska hänga upp dem med ringar. Pucko!

Höst

  • Dörrkorv – check
  • Flanellpyjamas – check
  • Dunsockar – check
  • Duntäcke – check
  • Tjocktröja – check
  • Varmvattenflaska – check

Ja, det var väl höst då. Godnatt!

 

Woodland edition (müsli)

Ja, det var den där kategorin ”mat man kommer minnas” igen, för inte visste jag att limited edition var så limited. Innan jag hann tillbaks till sainsbury’s för att hamstra ett lager fläder och svartvinbärsmüsli hade den försvunnit från hyllorna. Istället har en ny limited edition müsli dykt upp – den här gången med woodland-smak – körsbär och bär (som krusbärskräm och kräm och annan kräm ungefär 😉 ). Jag förmodar att det ska vara mera höstligt. Får se om det stämmer vid frukost imorgon 🙂

« Older entries