Dagens boktips: Wolf Hall av Hilary Mantel

Ny kategori – Dagens boktips. Ja, det lär väl inte bli så många inlägg i den eftersom jag knappt läser något nuförtiden, trots fantastiskt goda föresatser, och mitt klassikerprojekt stupade ju i larv-stadiet (ni fattar, det hann inte ens bli en puppa) på Virginia Wolf. Men nu håller jag på att försöka städa upp mitt sjöslag till hus, och då snubblade jag över den här boken och tänkte att jag måste dela med mig!

Wolf  Hall av Hilary Mantel är nog den bästa bok jag läst på flera år och jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om att läsa historiska romaner. Själv kunde jag knappt lägga den ifrån mig när jag läste den! Jag har ju haft mina perioder av besatthet i mitt liv, och en av dessa besattheter var Tudor-eran, och närmare bestämt Lady Jane Grey, som var drottning i nio dagar innan Henry’s dotter Mary (Bloody Mary) tog över tronen. Jag läste allt jag kunde hitta om henne, och såg filmen varje kväll periodvis. Lady Jane finns inte med i Wolf Hall, den utspelar sig flera decennier tidigare, men det gör den inte sämre för det. Boken följer Thomas Cromwell och hans klättring till en maktposition med ett ständigt stigande inflytande vid Henrik VIIIs hov. Den är fantastiskt välskriven och Mantel har gjort grundliga efterforskningar när hon skrev den – historien känns väldigt autentisk och fullt trovärdig. Intressant nog vänder den också upp och ner på den gängse historieskrivningen, Thomas Cromwell är bokens stora hjälte, och man har full sympati med honom, medan Thomas More är en småsint, puritistisk torrboll. Min enda invändning mot boken är att den trots sitt digra sidantal tar slut alldeles för fort. På kungens order hjälper Cromwell Anne Boleyn till kronan, och Anne lever ännu när boken tar slut på sidan 640, och man som läsare biter på naglarna av spänning (trots att man vet hur det kommer att gå). Till min förtjusning har Mantel dock skrivit en fortsättning; Bring up the bodies, som nyss kommit ut. Jag har den liggande – oläst – i min fönstersmyg (eftersom jag fastanat i den oändliga Games of Thrones, men endera dagen ska jag fortsätta äventyret med Thomas.

Annonser

Skum storm…

Skottland, eller speciellt Aberdeen kan man säga, har idag drabbats av en ovanligt skum storm, eller en skumstorm faktiskt. Ingen har riktigt sett något liknande. Footdee ar dränkt i skum :), men här i Old Aberdeen har jag inte sett till något skum, bara regn…

Så här såg Footdee ut idag och bilden har jag snott från nätet 🙂

Uppdatering: Här kan man se stormen sammanfattad. Jag känner nästan att jag borde gått och tittat på Footdee idag. Hur ofta ser man en by täckt av skum? (SJÖSKUM nota bene, undrar just hur många små sjöjungfrur som gått åt….)

Met the Queen…

Igår var drottning Elisabeth II här på universitetet för att inviga det nya fina biblioteket (byggt av en dansk arkitekt och ganska likt ett visst musikhus). Givetvis var arkeologiinstitutionen där för att hälsa henne välkommen. Eftersom det var universitetsbiblioteket som skulle invigas hade man gjort sitt bästa för att minimera antalet universitetsanställda bland de inbjudna, på nåder fick bibliotekspersonalen vara där. Vi var mycket förväntansfulla bakom kravallstaketet. Vädret var genomskotskt, men drottningen älskar ju sitt Balmoral Castle, så hon var nog nöjd med det. Tillslut kom hon i alla fall farande i sin svarta bil iklädd blå hatt. Hon hälsade på oss med drottningvinken och speedade vidare till biblioteket som hon lite kvickt döpte om från Queen Mother Library till Sir Duncan Rice Library. Och så var det med den saken.

Jordanien igen…

Min, Annas och C-Gs (f.d. doktorandkollegor i Uppsala) session Archaeologies of ‘us’ and ‘them’ – debating the ethics and politics of ethnicity and indigeneity in archaeology and heritage discourse har blivit accepterad till WAC, World Archaeological Congress, som hålls i Jordanien i januari. Tillbaks till Jordanien alltså 🙂

Carin i Uganda

I tisdags flyttade Carin och hennes Allan till Uganda där de ska bo i två år. Al har fått jobb som ingenjör vid ett vattenprojekt, och Carin blev så snart hon hörde sig för på institutionen på Karolinska rekryterad som KI-spion* – eller forskningsassistent som en del kallar det. Hon har kommit upp sig i världen min syster, från kondomsmugglare till spion… Hur det går för henne och Al kommer man kunna följa på hennes blogg.

*Spion därför att KI bett henne ”infiltrera” forskningscentret genom ett annat projekt innan hon styr upp forskningsmetoderna generellt och implementerar de förändringar hon blivit anställd att göra. 

Mitt dåliga trädgårdssamvete…

Idag tog jag äntligen tjuren vid hornen (eller gräsklipparen vid handtagen) och gav mig i kast med mitt dåliga samvete – gräsmattan. Gräsmattan har varit gräslig, ja faktiskt skulle hela trädgårdens utseende kunna sammanfattas med det ordet. Den har lämnats helt orörd sedan innan jag åkte till Alaska, och den har utnyttjat sin frihet till fullo! Gräsklippningen var ett riktigt fyspass, och hade mina grannar varit intresserade hade de vid det här laget varit fulllärda när det kommer till svenska svordommar, så mycket som jag skällde på min stackars oskyldiga gräsklippare och dess oförmåga att kapa det närapå meterhöga gräset. Slutresultatet är knappt mödan värd. Färglös och tufsig med enstaka leriga sår där gräsklipparhjulen körde ned sig i den blöta marken och skavde bort allt gräs stirrar den stackars mattan anklagande på sin ”välgörare”, som istället fokuserade sin ilska på ogräsen. Jag ställer mig frågande till den där idéen att trädgårdsarbete skulle fungera som kontemplativ avslappningsövning. Min trädgård är mer som en boxboll…

Efter två timmars rensande var bara ett land rensat. Jag gav upp (nej, sparade resten till senare menar jag) och konstaterande följande: På våren är min trädgård fin, på sommaren är den bedrövlig, men som höstträdgård kan den bara beskrivas som katastrofal. Det här beror inte bara på att växtligheten har fått härja fritt i närapå två månader – det rensade landet är nästintill lika fult det. Ingenting av det jag vill ska växa växer, och allt det som inte ska växa växer så det knakar. De enstaka senblommande blommor som följer reglerna och blommar är antingen små ynkliga spret, eller oregerliga slynglar som vräker sig åt alla håll. Just nu tänker jag att räddningen måste ligga hos tantblommorna – nästa år ska jag satsa allt på dhalior, astrar och luktärter.

Dr Ilves, Lecturer, University of Aberdeen

Jag vet att en del av er undrat över saken, och här kommer nu det slutgiltiga beviset:

 

Dr Ilves är ankommen till Aberdeen och väl installerad framför datorn i sitt fina gula kontor med utsikt över en tegelvägg. Universitetet må skaka i sin grundvalar – it will never be the same again! (Nu, D, är det bara dig vi väntar på!)

Fläder och svartvinbärsmüsli

Jag har gjort värsta fyndet: svarta vinbärs och flädermüsli, det är som att det skulle vara gjort för mig ju! Tyvärr är det ”limited edition” (limited edition müsli, hahaha – undrar om jag kan sälja det vidare på samlarmarknaden?) men man får väl njuta så länge det varar… (Det här inlägget blir därför rubricerat under ”Mat man minns” såsom varande ”mat man kommer minnas”. Jag expanderar kategorin :))

Bästa boken snart som film!

Äntligen!

Trots att de har stoppat in FEL alver i historien 😦

Onsdagar 7.30 verkar vara en populär träningstid. På morgonens joggingrunda sprang jag förbi tre andra joggare och en tai chi-kines. Sen blev jag utskälld av en arg liten hund.

« Older entries