Midsommar

När man sitter och möglar under de evigt grå moln som betecknar den skotska högsommaren är det inte utan att man längtar efter lite riktig svensk sommar, och då kanske mest av allt midsommar. Tur då att den är så lätt att drömma sig tillbaks till, eftersom det ju bara var ett par veckor sen, och ännu mera tur att bästa familjen Burström som vanligt hade bjudit in mig (eller om jag nu bjöd in mig själv, jag vet aldrig hur det riktigt går till 😉 ) till sin sommaridyll. Hur som haver tog jag mitt pick och pack och satte mig på närmsta buss på torsdagskvällen innan midsommarafton – ja efter att ha gjort ett litet stopp i Stockholm för att träffa Kerstin alltså. Det var klart att sommaren låg lite efter i Sverige också, för jag har som vana att plocka en stor skål värmdösmultron runt midsommar, men i år var de bara kart. Det är en kall sommar vi har…

Midsommaraftonssolen grydde – som en mogen liten persika över nejden. Sol! För ovanlighetens skull var jag den enda midsommargästen hos värmdöfamiljerna, så sillunchen var liten och familjär, men inte desto mindre traditionell för det. Färskpotatis, sill ägghalvor, snaps och allt som en stackars svensk i exil kan längta efter en grå dag i Skottland. Efter lunch var det hög tid att förbereda sig för stången – alltså att göra kransarna – och när ska vi lära oss att man måste göra kransarna innan lunch? Kanske näst år… Bekransade och midsommarfina traskade tillslut hela konkarongen vägen ner mot midsommarstången bara lite sent. Vi hann till grodorna i alla fall ;). Virhammarpojkarna hade lyckats utverka att slippa de mjäkiga traditionerna (även fast delar av dem egentligen gillar att dansa runt stången), men Sara och Hillevi dansade sitt bästa (och mesta) för att deras frånvaro inte skulle vara för märkbar. Signe var som vanligt lite tveksam till festligheterna, men gav sig efter en stund in i dansen med liv och lust, medan Idun valde att observera dumheterna på avstånd. Små grodorna är ett lustigt fenomen – antagligen det mest svenska man kan ägna sig åt – inberäknat kräfthattar och julskinka. Carin har lärt barn över halva Afrika små grodorna, och den är visst alltid uppskattad.

    

Sedan midsommar firats rejält med såväl grodor som stövelkastning vandrade vi tillbaks till ängen där det vankades bullkalas (med de svenskaste kanelbullar, vad annars ;). Så fortsatte midsommar firas såsom dem borde – med somriga drinkar och grillning med Burstömmar och Virhammare på ängen – tills man blir bortdriven därifrån av blodlystna mygg och sätter sig med sitt vinglas framför brasan istället. Tills man såsmåningom känner tröttheten komma krypande och tar tillflykt till sin säng – under det att alla småknytt och storknytt fortsätter festen under den ljusa midsommarnattshimlen 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: