Mormors trädgårdsdag

I söndags var vi alltså hos mormor och firade hennes födelsedag med trädgårdsröj, och lite inomhusröj också. Det är en årlig tradition och vår gemensamma födelsedagspresent till henne. Vädret var så långt ifrån idealiskt som man kan komma. Det spöregnade ju. Men framåt eftermiddagen började det lugna ner sig, och när vi kalasat färdigt på mormors goda smörgåsar och hembakata toscatårta hade det helt slutat regna. Efter att ha burit ner vinterdäcken i källaren klev man därför i sina stövlar och var redo att ta tag i trädgårdsarbetet – i en väldigt blöt trädgård. En väldigt blöt och väldigt frodig djungelliknande trädgårdsgrönska är inte helt lätt tuktad, men skam den som ger sig. Med spadar, hackor, sekatörer och sågar i högsta beredskap marscherade syskon, kusiner, mostrar och alla kanins släktingar och vänner ut att bemästra vildmarken.

   

Själv hade jag suttit och spänt ögonen i gräsmattan – eller ska vi kanske säga ängslyckan – under smörgåsätandet, så när regnet gav upp gick jag ner i källaren och rotade rätt på morfars lie. Det var åratal sen hanterade en lie, och jag har väl aldrig varit någon stjärna, men efter att ha slagit ogräs”buskaget” längs ned i trädgården tyckte jag ändå att jag fått in snitsen någorlunda och avancerade till det mer svårslagna gräset. Efter ett par timmars liande och räfsande låg ängen besegrad för mina fötter, och jag såg ut över den sorgligt ojämna stubben med dess omsorgsfullt uthuggna blomsteröar med en stor känsla av tillfredsställelse. Min farmor, som var den som lärde mig slå med lie en gång i tidernas begynnelse (en av de mest spännande saker man kunde göra på Brotorp var att dra slipstenen när farmor slipade sin lie. Jag tyckte det var så fint när vattnet på slipstenen gjorde små vågor över liebladet, och så spännande att höra ljudet av egg som mötte sten) skulle väl ha gråtit, eller antagligen skrattat, åt ängens ojämna tillstånd, men jag kände mig nöjd. Men just som jag stod där och beundrade mitt verk anlände morbrodern med en maskin, fusklie som mamma kallade den. På några minuter hade han jämnat min mödosamt åstadkomna stubb till något som nästan kunde kallas gräsmatta… maskiner! Jaja, vi säger att om jag inte gjort förarbetet hade det aldrig gått så lätt.

Man ska ändå inte gråta över spilld mjölk, och jag hade i alla fall fått mig en ordentlig work out (vilket mina ömma muskler vittnar om idag), så istället gick vi in och njöt av den jättegoda födelsedagsmiddagen som mamma hade kokat ihop. Grattis på födelsedagen mormor!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: