Carin Hillerdal, MSc in Global Health

I torsdags tog Carin sin mastersexamen i global health vid en högtidlig ceremoni på Karolinska institutet. Jag och mamma var där och beundrade och firade :). Carin har ju gjort sitt examensarbete i Laos. Med 4000 rfsu-kondomer i bagaget for hon dit för att under ett par månaders tid intervjua female sex workers om deras kondomanvändningsvanor och orsakerna till varför de inte använder kondom. Resultatet, fick vi höra från en säker källa, var en av de bästa uppsatserna bland årets global health-mastrar. Det blev vi inte ett dugg förvånade, men väldigt stolta, av att höra. Global health-kursen på Karolinska rekryterar över hela världen, halva intaget är svenska och andra halvan internationellt. Carins klass har därför varit väldigt internationell, och av den anledningen kändes det väl lite extra högtidligt och sorgligt med kursavslutning. De har visst haft ganska mycket sammanhållning också, så en och annan tår dök upp under ceremonin. Fast mest var det ju glädje och gamman. Efter ceremonin bjöds de nya mastrarna och deras gäster på champagne och snittar, och det skålades och hyllades av alla krafter. Kramkalaset pågick ett par timmar, men allteftersom började folk troppa av. Carin, jag och mamma tog bussen tillbaks in till centrum för att fortsätta firandet på en restaurang. Carin hade en favorit som vi tänkte gå på, men konstigt nog var den fullbokad (trots att det var torsdag och vi var där så tidigt på kvällen). Efter att även nästa restaurang var fullbokad började vi undra om vi missat något och det var något speciellt med den här torsdagen – bortsett från att det var examensdag då. Tredje restaurangen vi försökte oss på hade så många lediga bord, att vi i ljuset av tidigare erfarenheter började undra om det istället var något fel på den. Men stället var trevlig och maten var god, så vi tror att det var bra i alla fall 🙂

När vi hade firat Carin klart träffade jag Rickard för en öl. Rickard är en kompis från Kanada-tiden, som jag inte träffat sen jag bodde i Kanada, vilket väl är sex år sen eller så vid det här laget (usch vad tiden går). Han är (egentligen svensk, men har bott i Kanada i över ett decennium) i Stockholm som gästforskare några månader. Eftersom Carin, som egentligen skulle fortsatt fira sig själv, hade tappat bort sina kursare, följde hon med till gamla stan där vi hamnade på medeltids- eller vikinga-krogen, eller vad det ska vara, Sjätte tunnan. Där har jag bara gått förbi förut, och aldrig gått in, men det var riktigt trevligt. Ja, krogen alltså – sällskapet var så klart mycket trevligt ;), och kul att se Rickard igen efter så många år. Så trevligt att det var på håret att jag hann med elva-tåget, men jag kom på med 30 sekunders marginal efter en liten springtur på slutet (i Carins högklackade träskor eftersom hon fått så ont i fötterna att vi bytte skor, så att hon skulle klara av att dansa hela natten med sina ex-kursare, som återfanns någon gång vid tiotiden).

Tåget var fullt, och ju längre fram man kom desto fullare var det. Det var dock ganska många väskor som hade fått egna sittplatser. Trots att det var flera människor som inte hittade någonstans att vila sin rumpa visade inte väskorna några tendenser att flytta sig. Tillslut vände jag mig till en gubbe med ett trevligt ”Ursäkta, är platsen bredvid dig ledig?” På platsen ifråga hade gubben brett ut några papper . Han tittade upp; ”Är tåget fullt, eller?”. ”Ja, ganska fullt” log jag (”Har du betalt för två platser, eller?”, tänkte jag), varpå gubben suckande långsamt flyttade på sina papper. När jag med ett tack seglade ned på platsen mumlade gubben mellan tänderna ”Jag hade tänkt jobba lite”. Jag låtsades som jag inte hört, men kunde inte låta bli att snegla på gubbens… adresslistor över någon förening. Som hämnd plockade jag upp min dator och skrev på min artikel. Gubben bläddrade lite i sina listor för syns skull och jobbade sen med att titta på morgonnyheterna på svt play i sin telefon…

För övrigt kan noteras att högklackade träskor, knälång snäv kjol och något för hög herrcykel är en lite lätt livsfarlig kombination… men det går.

Annonser

1 kommentar

  1. juni 2, 2012 den 10:59 f m

    Tack för lånet av skorna, det räddade min kväll! Och tack for supporten på min graduation 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: