Scottish Isles (Iona)

Det är nästan precis ett år sen jag och mamma var på Iona, men jag skrev aldrig något inlägg om det eftersom jag hade pajat kameran så hälften av mina bilder var förstörda. Med anledning av att jag ju var på en annan skotsk västkustö nu i helgen tänkte jag  att det kunde passa med lite Iona som komplement och jämförelse :). Jag hade med mig två kameror, men om färgerna är lite konstiga på en del av bilderna är det antagligen för att de är den av de extremt överexponerade bilder som jag försökt rädda från nästan ingenting… Mamma hade några tantkompisar som skulle till Iona samma vecka som hon var i Skottland och hälsade på mig, så hon åkte till Iona några dagar före för att umgås med dem och den ekumeniska communityn som finns där. Till helgen åkte jag också dit. För att ta sig från Aberdeen till Iona åker man tåg över hela Skottland, och den tågvägen är bland den vackraste man kan göra. Ner till Edinburgh åker man längs den fantastiskt vackra vilda östkusten och från Edinburgh åker man rätt över berg och dalar tills man kommer till Oban. Det är på den sträckan – mellan Edinburgh och Oban – som Hogwarths express åker (i filmerna alltså). Från Oban tar man färja, sen buss, och sen färja igen och så är man framme på Iona. Det tar ungefär en hel dag att åka dit, men färden är som sagt otroligt vacker, så man kan roa sig genom att bara titta ut genom fönster. Det var fantastiskt vackert väder när jag satt där på tåget också, så landskapet såg så inbjudande ut som bara skotskt landskap i solljus kan, och jag såg massa ställen som jag hade lust att hoppa av tåget i bara för att upptäcka lite. Det gjorde jag inte eftersom jag bara hade en ynka helg på mig i Iona, men det finns ju kvar fortfarande…

Iona är en helig ö. På 500-talet kom den irländske munken Columba på kant med den Iriska kungen och satte sig i självvald exil så långt bort från honom som han kunde komma, vilket var Iona. 563 grundade han ett kloster på ön och härifrån började han sen sin gärning att kristna pikterna. Sen dess har Iona varit en av de viktigaste monastiska platserna i Skottland, och ett viktigt centrum för kristendomen i Storbritannien. Man tror att Iona är platsen där Book of Kells börjar skrivas någon gång i slutet av 700-talet. På Iona fanns också det största (och de finaste) antalet keltiska kors (har Sally berättat för mig – hon forskar på såna) i Skottland. Dem, eller Ionas enligt utsago fantastiska natur, såg jag dock inte mycket av eftersom Iona från ungefär den stund jag satte min fot på dess mark drabbade av nästan episkt dåligt väder. Det sämsta på hela året tydligen. Kanske var det en protest över att återigen ha en hednisk skandinav lös på ön, för 794 plundrade vikingarna klostret på Iona, och efter det var vikingaräder ett återkommande inslag i livet på Iona. 849 övergavs klostret, men behöll sin centrala roll som andligt centrum för kungadömet Alba som upprättades vid 800-talets slut. Albas kungaätt ansåg sig härstamma från Iona, och många av de tidiga kungarna är därför begravda på ön. På 1200-talet kom benediktinerorden till ön och etablerade ett kloster.På 1200-talet etablerades också Augustinerorden på ön. Klosterväsendet var starkt på ön fram till den skotska reformationen, då orden klostret löstes upp och klosterbyggnaderna förstördes tillsammans med de flesta av de keltiska korsen på ön. 1899 gav hertigen av Argyll ruinerna i gåva till Church of Scotland, som genast började restaurera dem. 1938 grundade pastor George MacLeod Iona Community och återuppbyggde klostret. Iona cummunity är en kristen ekumenisk församling med en verksamhet som centreras kring klostret i Iona. Iona har nu blivit någon slags modern vallfärdsort, och folk kommer från hela världen för att delta i verksamheten som volontärer, eller bara vara där och delta i gudstjänster och allmän andlighet. En enda stor kristen gemenskap som välkomnar alla vem de en är. Det är en väldigt trevlig tanke, och jag tror det fungerar precis som det är tänkt, som en slags kontemplativ, andlig och inkluderande plats för gemenskap och eftertanke… om man nu inte är en inbiten hedning förstås. Då tycker man mest det är konstigt och också lite lätt obehagligt att delta i den där gemenskapen. Inte för alla som är där alltså, utan för en själv. Men ens mamma tyckte att man borde vara öppen för att uppleva den lokala kulturen, och det måste man ju hålla med om att man borde, så man gjorde sitt bästa för att smälta in (eller i alla fall inte protestera). Två dagars helighet kan man ju stå ut med, och när det inte är episkt dåligt väder finns det massor av arkeologi och natur att upptäcka på ön när det två dagarna har gått till ända och heligheten har runnit av en. I mitt fall var det inte ett problem eftersom två
dagar på Iona var allt som hanns med. Och på grund av det episkt dåliga vädret har jag ungefär allt utom communityn och klostret kvar att se. Klostret var ju byggt, eller återuppbyggt – hur man nu väljer att se på det, på 30-talet. Av gamla stenar enligt gammal plan till största delen, och till största delen skulle man inte kunna ana att man egentligen står i en art déco-byggnad – ja om det inte var för klostergången skulle man nog aldrig listat ut det. Men den är mycket 30-tal och mycket fin (jag tog så mycket kort av den att mamma skrattade åt mig), helt klart min favoritbit av hela klostret.

Nu var det ju inte bara klostret vi upplevde på Iona. Även fast vädret lade sordin på upptäckarlustan gick vi på promenader i och utanför byn, och tittade på gravar och gamla kapell. Vi hade på oss alla kläder vi hade med oss samtidigt, men det var ganska kallt ändå. Inomhus var det också kallt. Stället vi bodde på var väldigt trevligt, med miljövänlig profil och jättegod, ekologisk och lokal mat, men varmt blev det inte riktigt. Bästa sättet att värma upp sig var genom varmt bad. Då fick man använda en emaljkanna som dusch för att skölja ur håret. Mycket genuint.  Eftersom Iona är en Inre Hebrid betyder lokal mat så klart seafood – och då speciellt musslor. Jättegoda färska blåmusslor. Värt att åka till Iona nästan bara för dem :). Nu är i och för fisk och skaldjur gott nästan överallt i Skottland – i alla fall i kustlandet där jag brukar hålla till… men jag tror musslorna är lite extra goda på Iona.

När vi vaknade på morgonen då vi skulle åka hem började jag nästan tro på min teori att ön vill avskräcka den hedniska nordbon från att vistas där, eller kanske hämnas tidigare oförrätter. Det var strålande sol. Alla bilder med strålande sol på kommer från jogging-promenaden jag tog innan båten kom. Bara för att hinna se något av den där fantastiska ön som mamma pratade om. Strålande vackert väder på vägen till Iona, strålande sol när jag åkte därifrån – århundradets sämsta medan jag var där. Inte så konstigt om man inte kände sig helt välkommen…

Efter färja, buss och färja kommer man till Oban, som oftast bara ses som hamnen ut mot västkustöärna, men faktiskt är värd ett besök i sig. Tågstationen ligger mitt emot förjestaden, så man behöver knappt sätta sin fot i Oban innan man åker vidare, men skulle ni hamna där råder jag er att ta er en titta. Det är en mycket pittoresk liten kuststad – typisk skotsk med sina granithus och små trädgårdsplättar. Mamma hade ätit någon fantastiskt god grillad fisksak (jag har glömt vad det var) på stranden, när hon varit i Oban en gång tidigare, så vi försökte lokalisera ståndet som sålde det. Det gjorde vi inte, men vi hittade någon annan kiosk som sålde färskfiskmackor, så vi kunde stärka oss för lite sight seeing (under tunga regnmoln – för strålande sol-vädret hade så klart försvunnit. Jag vet inte om Oban någon gång blivit plundrat av vikingar – men man kan ju börja misstänka…). Efter att ha tittat på hamn, hus och kyrka avslutade vi Ionaturen med att gå till en pub med utsikt över hela hamnen (om man satt på deras övervåning, men det gjorde inte vi för den var stängd) och äta grillade ostron och ett glas vin innan vi tog tåget tillbaks till Aberdeen.

4 kommentarer

  1. augusti 1, 2014 den 12:52 e m

    fick plötsligt lust att åka till Iona så jag gick in på nätet och hittade din sida 🙂 hur är det med boende där på ön,kan man bo på klostret eller hur funkar det,måste man boka innan?

    • lottahiller said,

      augusti 1, 2014 den 6:57 e m

      Det finns både vandarhem & B&B, Man kan bo på klostret också, men jag tror att det bara är för de som ansluter till ‘communitiy’n’. Jag skulle tro att det går att få boende utan att boka i förväg, men åker man i turisttider kan det ändå vara en god idé att boka.

  2. annmarie daire said,

    september 9, 2015 den 6:35 e m

    Tack för fin text. Har du någon erfarenhet att åka från Edinburgh till Iona? Jag kan inte finna någon bra information om hur man gör, hur lång tid det tar? Min tanke är att åka i mitten på oktober.

    • lottahiller said,

      oktober 1, 2015 den 9:31 f m

      Man kan åka tåg från Edinburgh till Oban som är en liten kuststad. Det är en otroligt vacker tågresa, som jag verkligen rekommenderar. Från Oban tal man färjan till ön Mull, och sen får man ta en buss tvärs över ön till Fionnphort, där man tar en sista färja till Iona. Det tar lite tid, men är egentligen inte krångligt alls. Man kan ju köra också för all del, men vilka bilar som helst (alltså turisters) är inte tillåtna på Iona, så då får man lämna bilen på Mull någonstans innan man tar sista färjan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: