Teneriffa – sista dagen

Sista dagen på vår alldeles för korta Teneriffasemster hade vi inte tid för att vara någon annanstans än i stan. Därför tänkte vi att det arkeologiska museet skulle vara bra – dags att få lite riktig kunskap om guancherna. I Santa Cruz har de ett museum med stor guanche-utställning,  guanchiska mumier och annat, som vi hade tänkt titta på efter pyramiderna, men det var stängt på måndagar visade det sig – därav drakträdet. Puerto della Cruz arkeologiska museum var betydligt mindre, och mycket svårare att hitta. Vi gick förbi det två gånger innan Scott såg att det faktiskt satt en liten museiskylt på en av husväggarna. Arkeologiska museet verkar inte vara största attraktionen i Puerto… Det var litet men fint dock. Fast inte ens i arkeologiska museet, som bara handlade om guancher, kunde man köpa en bok om guanchisk historia på engelska. (Därför har jag nu beställt en från Amazon). Guancherna ska ha varit ljushyllta, blonda och blåögda. De tros ha kommit från Afrika (utan båt) någon gång runt 6000 f.Kr. När invasionen av Kanarieöarna började 1402 bjöd guancherna på Teneriffa först på stort motstånd, och flera slag utkämpades där spanjorerna inte alltid avgick men segern. Tillslut besegrades de helt av spanjorerna, och marginaliserades (som alla indigenous peoples som nåtts av kolonialismen), och ska numera vara helt utrotade (även om några Teneriffier visst hävdar guanchisk bakgrund, och det skulle väl vara det allra troligaste – att guancher och spanjorer blandbefolkade Teneriffa menar jag). Guancherna levde i grottor (i alla fall delvis). De begravde också sina balsamerade döda i grottor, och det torra klimatet har hjälpt till att bevara dem (varför man nu kan gå och titta på några av dem i mumieformat i Santa Cruz). De trodde på en solgud, och en modergud och några bergsgudar – och av vad jag läst har man allmänt ingen koll alls på Teneriffas förhistoria. Tur att jag har den där boken på väg…

Mitt (nästan) enda mål med semestern var att dricka mojito på stranden. Det kan ju låta som ett enkelt mål, men det var ändå något vi ditintills inte lyckats med. Det andra målet innan bussen tog oss tillbaks till flygplatsen var därför stranden. Väl där verkade dock sangria som en mycket bättre idé än mojito – och sangria på stranden måste ju vara det bästa för spansk semester! De sista timmarna på Teneriffa slängde vi alltså in den där sol-och-bad-semestern som de flesta väl åker till Kanarieöarna för. Det är inte en dålig idé kan jag säga – sol-och-bad på Kanarieöarna alltså. Bara tråkigt att det var så kort. Hela semestern var alldeles för kort för den delen, vi hann knappt komma på att vi faktiskt hade semester innan den var slut. Men härligt ändå. Mindre härligt att komma tillbaks till flygplatsen och mötas av den vänliga upplysningen att det var fyra grader i Edinburgh. Fyra grader och snöslask skulle det visa sig när vi landade. Med ens kändes semestern väldigt långt bort…

Uppdatering: Jag tror uttalandet om allmänt dålig koll på Teneriffas förhistoria kan stå fast. Boken om guancherna är 55 sidor lång…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: