Oulu – Nordic TAG

Jag ligger i under täcket i mitt hotellrum djupfryst som en fiskpinne och försöker tina. Jag har just varit på en stadsvandring i Oulu, som trots att vädret skulle beskrivas med ord rätt långt ifrån ”fint” tog sina, enligt schemat utlovade, två timmar. Två timmars stadsvandring i Oulu – det är ungefär som att göra en två timmars stadsvandring i Kalix – det GÅR inte. Inte ens om det är strålande vackert sommarväder och rundturen inkluderar ett glassstopp vid älven. Det var inte strålande fint sommarväder och inget galsstopp var inkluderat (tack och lov för det hade VERKLIGEN förvandlat mig till en ispinne). Bästa biten med rundvandringen var antagligen avslutningen (i en finsk bastu), jag vet inte för jag var inte med (eftersom jag aldrig i livet trodde att stadsvandringen faktiskt skulle ta två timmar och därför inte trodde att jag skulle vara vidare bastusugen utan mer cappuccinosugen vid turens slut och följaktligen inte hade tagit mer mig några bastuattiraljer. Det är också av den anledningen jag skippade cappuccinon och istället gick direkt tillbaks till hotellet för att bädda ner mig under ett täcke. Bastu hade suttit fint. (Cappuccino med). Enda anledningen till att jag inte smet från turen var att det skulle känts så oartigt mot studenterna som guidade oss, så grundligt, så grundligt. Olulu är fint för all del… (- men kom igen, två timmar! Inte ens den mest dedicerade Oulufanatiker skulle vilja titta på Oulu i tvågradigt spöregn i två timmar!).

Jag är på Nordic TAG (Theoretical Archaeology Group om det var någon som undrade). I Oulu om det inte framgått. Eller har varit – det är slut nu (utom för de där som sitter och dricker öl i finsk bastu kanske). För mig har det har varit en lite hastig konferensupplevelse kan man säga. Ungefär förra veckan kom jag på att det faktiskt var NU konferensen var, flygbiljetter och hotell råddades ihop under sverigestoppet och presentationen slängdes ihop på en höft. I onsdags natt kom jag hit, idag höll jag min presentation, imorgon åker jag hem. Trots den koncentrerade upplevelsen lyckades konferenstristessen infinna sig (men en del papper är ju bara så erbarmligt tråkiga. Det kan inte vara ett gott tecken att man använder hela presentationstiden till att kludda en hel sida full med ”What’s the point?”. (Ja, jag alltså – inte föredragshållaren. (Det skulle å andra sidan vara ett helt nytt grepp och en ganska intressant kommentar till det akademiska samtalets form. Kanske ska göra det nästa konferens?) Men jag fick också den vanliga ”hur kan folk vara så dumma det här måste jag verkligen skriva en artikel om”-upplevelsen, samt ”det här är jätteintressant och inspirerande”-upplevelsen. Min presentation gick dessutom bra (fast den var för lång, men det visste jag redan från början) och fick jättebra respons. (Dessutom fylldes rummet upp när min presentation började och jag väljer att inte se det som en tillfällighet). Alaska-projektet har fått lite större spridning, jag och C-G har bestämt oss för att försöka dra igång ett gemensamt projekt, jag har träffat ett par typer håller på med jätteintressanta saker som jag tänker hålla koll på i framtiden, och dessutom har vi grunden till ännu en Alaskaartikel – så det får väl anses vara värt det då. Även fast mina tår fortfarande inte tinat och den där cappuccinon börjar kännas som ett ouppnåeligt mål…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: