Teneriffa

I början av april infann sig äntligen spring break, och jag och Scott firade detta faktum genom att åka till Teneriffa – ja det var dit vi hittade det mest tilltalande sista-minutenerbjudandet.  Sista minuten tog oss till Puerto de la Cruz och ett lite gammeldags (på ett bra sätt) nästan kolonialt (skam till sägandes också på ett bra sätt) hotell precis i kanten av gamla stan och bara ett par kvarter från hamnen, med litet pentry och egen balkong. Efter att vi efter mycket letande hittat polen på taket bestämde vi oss för att vi hade haft riktig tur med hotellet – och tyckte synd om de stackarna som hamnat uppe i de stora turistkomplexen i utkanten av stan. Lite synd tyckte vi om oss själva också, för omständigheterna tillät inte så lång semester (trots att det var första riktiga semestern Scott hade haft på tre år), så vi hade bara fyra nätter på Teneriffa – knappt nog för att komma på att vi hade semester ens. Men semester hade vi! Det firade vi med att efter incheckningen (ganska så hungriga) sätta oss på första bästa torghak för ett efterlängtat mål mat. Framgången hos detta val kan diskuteras, för medan Scott tillslut lyckades få den helt och endast spansktalande kyparen att förstå att han faktiskt ville ha både hamburgare och pommes frites missförstod jag och menyn varandra totalt. När mina grillade fiskar kom in visade de sig ha tentakler. Bläckfisk! Det är ungefär det enda vattenlevande djur jag inte gillar (ja förutom maneter och sjögurka då, men såna äcklisar är det bara kineser som äter). (Vår inte så framgångsrika relation med Puerto Cruziska restauranger höll tyvärr i sig – inte förrän sista kvällen hittade vi ett ställe som faktiskt serverade god mat). Vi bestämde oss för att spendera en dag Puerto de la Cruz innan vi hyrde en bil för två dagars ö-påseende. Puerto visade sig vara en trevlig, lugn och förvånansvärt oturistig (ja allt är ju relativt, men i förhållande till vad vi väntat oss. Man såg faktiskt fler lokalinvånare än turister när man gick runt i staden på dagen) liten stad. Här
finns massor av fina gamla hus i olika klara färger, små torg med blommande buskar och knotiga träd och lite oväntade konstinstallationer som dyker upp här och var. Dessutom finns det en jättefin strandpromenad, som i och för sig delvis är mycket turistisk (fast på en del andra ställen helt tom). En mycket konstig sak var att nästan ingen pratade engelska, inte ens folk som arbetade på restauranger eller andra turistinriktade företag pratade engelska. Man tänker ju att folk som arbetar inom turistindustrin (eller turistrelaterad egen industri) ska vara rätt vana vid utlänningar som inte pratar spanska på ett sånt ställe som kanarieöarna. Men det kanske går lika bra med teckenspråk – i alla fall så länge som turisterna snällt tuggar sig igenom sina bläckfiskar…

En annan bra sak med Puerto de la Cruz är stranden och den svarta sanden (även fast den blir så varm i den gassande solen att man bränner fötterna när man försöker gå barfota på den. Scott gillar inte att simma så mycket, och jag gillar inte fotboll så mycket (även fast man blir tvungen att lära sig), så därför var det väl ganska bra att jag kunde lägga mig på den svarta stranden medan han sprang iväg för att hitta en pub som visade engelsk fotboll. Ja, för Man City spelade ju, och ju längre in i säsongen man kommer desto viktigare är det ju att se – begriper man ju. Som tur var hittade han – men City vann inte i all fall :(.

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: