Retro tea…

I serien ”Mat vi minns” har vi nu kommit fram till makaronipudding. (Ja, jag erkänner att det här är första avsnittet, eftersom det aldrig blev någon ängamat – men tycker ni inte att låter som en bra serie?) Jag vet att många hyser någon slags barndomsbaserad skräckrelation till makaronipudding – förmodligen grundad i för intensiv exponering i skolmatsalarna (min kompis kräktes till och med i matan när vår lågstadiefröken tvingade henne att äta upp sin makaronipudding), men jag hade en känsla av att det nog måste vara gott i alla fall. Jag menar makaroner och skinka – hur fel kan det bli? Inte så fel kom jag fram till, och oj vad lätt det var att röra ihop (och billigt). Kanske inte världens godaste för all del, men inte var det äckligt heller. Dessutom skoj – för jösses vilken sjuttismat det kändes som när jag tog ut ”gratängen” ur ugnen! (Trots att mitt egentliga möte med makaronipuddingen skedde på 80-talet, men den hängde väl kvar…) Barnvänligt kändes det också (dessutom mycket föräldravänlig. Bara röra lite och skjuts in i ugnen och låta den sköta sig själv) – jag har lite svårt att förstå varför den blivit så avskydd.

Annonser

6 kommentarer

  1. april 22, 2012 den 9:40 e m

    För att skolmatan gjorde den absolut slemmig och vidrig, och man inte fick välja hur mycket man la upp och sen var man tvungen att äta upp allt.. jag får äckelrysningar bara jag tänker på makaronipudding (men din såg ju ganska god ut)

  2. Nageldraken said,

    april 23, 2012 den 9:02 f m

    Makaronipudding blir riktigt läbbig när den får stå och stelna. Liksom kompakt och slemmig på samma gång. Färsk är den helt ok, men hur ofta fick man färsk mat i skolmatsalen. Jag minns köttbullarna som var så gummiartade att de faktiskt studsade…

  3. Rose-Marie said,

    april 23, 2012 den 6:17 e m

    Skinka är ju typ alltid fel i min bok men jag gillade makaronipudding i skolan. Bättre än mycket annat…

  4. Sara said,

    april 23, 2012 den 8:20 e m

    Fast jag gillade när den var lite stel och torr på ytan. Pillade man dessutom bort de otäcka skinkbitarana var det ju riktigt gott. Fast jag tyckte annars att skolans ravioli var det godaste som fanns så min röst kanske inte räknas.

  5. Kerstin said,

    april 24, 2012 den 6:55 e m

    Vem var det som kräktes av makaronipudding? Jag minns inte ens att det var en rätt i skolan.

    Mammas makaronipudding var toppgod när jag var liten, särskilt den lite stela ytan.

  6. Johanna said,

    april 26, 2012 den 3:19 e m

    jag fick tjejen som skulle torka borden att äta opp min pudding så hon skulle få gå ut på rast nån gång…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: