De här kom just till min dörr…

Tulpaner som är mina favoriter också 🙂

Alla hjärtans dag

Eller Valentine’s Day som det heter i det här landet – där man har lite mer kontakt med sitt katolska förflutna. St Valentin var egentligen en tidig kristen martyr som fick sin dag i Rom redan på 400-talet. Sedan medeltiden har dagen förknippats med kärlek – så den kanske inte är helt så nykommersiell som vi tror. Men om man nu ska fundera på det där med kärlek, så finns det alltid någon som gjort det bättre:

York

För ett par helger sen for jag och Scott till York för att hälsa på Daniel som var där några veckor och byggde på sitt rykte som internationellt erkänd forskare. En weekend i York medan han var där sågs som ett måste, och blev inte mindre lockande av att Daniel lyckats fixa sig en lägenhet mitt i Yorks centrum. Planen var att hoppa på tåget i Aberdeen någon gång vid tre, få sällskap av Scott i Edinburgh någon gång vid sex och sen komma fram till York i lagom tid för middag och en pint på trevlig pub. Planen ja, verkligheten blev en annan. Tre timmar på ett tåg som stod still ungefär fem minuters färdväg från York (blev vi varse när tågeländet äntligen började rulla igen). Puben byttes mot toast and guinness (Daniel hade varit förutseende) i Daniels kök innan vi dök i säng. Trevligt det också för all del, men inte riktigt vad vi tänkt oss som fredagsnöje.

    

Lördagen väckte oss med bästa tänkbara sightseeingväder – strålande sol från klarblå himmel. Utmärkt eftersom vi bestämt oss för ägna dagen till att ”se York” – inte mer bestämt än så egentligen; bara två fasta punkter fanns på agendan – York Minister och Daniels favorit House of Trembling Madness (ja, man kan ju förstå varför det är populärt ;)). York är så mycket medeltida stad som det kan bli – här trängs allas historia om utrymmet, romare, saxare, normander, vikingar (ja, alla vet ju att det egentligen heter Yorvik ;), vita och röda rosor (Houses of Lancaster and York – vars konflikt symboliskt ändades av Henry VII som förenade de båda husens rosor i den välkönda tudorrosen), katoliker, papister, judar och antisemiter, arch bishops, högmedeltid, katedraler (drakar), och jag vet inte vad – säkert lite kelter också om man gräver tillräckligt djupt… Kvar finns i alla fall stadsmur (som varje ”tid” med självaktning byggt på – från romersk tid och framåt), ett par romerska paradgator och en medeltida stadskärna – bland annat, och så det mest påtagliga av allt; York Minister – Nordeuropas största gotiska katedral (har jag för mig att den hävdade sig vara).

  

York Minister – säte för ärkebiskopen av York – Nordeuropas största gotiska katedral, heart of York, med romersk källare och nygotiskt torn. Ja vi var ju tvungna att ta en guidad tur genom härligheten, efter den var vi ju tvungna att gå runt själva och se om allt – och dessutom gå upp i tornet och titta på utsikten. Daniel, som redan sett utsikten, gav upp efter guidturen och lämnade oss att upptäcka katerdralen på egen hand medan han gick hem och vilade ut. Det tog några timmar  att titta ordentligt. Man hade utan problem kunnat ägna hela dagen åt York Minister – men såna extravaganser har man ju inte tid för när man bara har en ynka helg i York. Efter att ha tittat ordentligt på takstolar, blyglasfönster, kryptor och skulpturer, räknat drakar, beundrat Jesus fötter, funderat över vilken legendarisk medeltida engelsk kung som egentligen såg knäppast ut, och letat astronauter i taket, avslutade vi hela härligheten med att klättra några hundra steg upp i himlen för att kunna se York (och Yorkshire) breda ut sig för våra fötter –  och gick sen för att leta rätt på Daniel och en väldigt sen lunch.

   

  

Efter det intensiva tittandet på York Minister hade vi liksom tappat initiativförmågan när det kom till tittande – så eftermiddagen upptogs mest av planlöst strosande på Yorks centrala gator. Nu är detta inte en sysselsättning som ska underskattas. Mer tilltalande gytter av centrala gator får man leta efter, och överallt finns saker att se och upptäcka. Det gör inte ens någonting att man redan råkat gå på samma gata sex gånger tidigare, för den är lika tilltalande för det. Gatorna i York heter just det förresten – gates, vilket ska vara ett minne från Yorvik. Så småningom började tiden bli mogen för ett besök på det omtalade, lovprisade, mytomspunna House of Trembling Madness. Det visade sig vara ett just så fantastiskt ställe som Daniel utmålat. Hade man inte vetat att det var där hade man nog aldrig hittat det, förklätt som det är till en lite bättre off licence-butik. Men man ska en trappa upp – det är där galenskapen börjar. Någonstans hävdades det att Trembling Madness var Yorks enda äkta medeltida pub. Påståeendet betvivlas å de grövsta. Jag skulle nog istället påstå att det är Yorks enda excentrisk-viktoriansk-jaktgalning-och-samlare-pub. En vägg dekorerades av jakttroféer – huvuden av uppstoppade bestar såsaom jaguar, björn, gäss, tamgris, terrier, och mullvad. Ja, galenskapen stoppar inte där – där fanns också en katt, en mus, en känguru… Hade det inte varit så in i vassen tokigt hade det varit otäckt. Man undrar om de köpt hela samlingen i ett svep, eller om de sökt runt över världen efter uppstoppade vad-som-helster-och-ju bisarrare-desto-bättre-jakt-troféer. Originellt är nog det mildaste man kan säga. Men ölen var god och maten doftade utmärkt – vi smakade den aldrig efter som Daniel blev så pizzasugen att vi var tvungna att hitta oss en nästan autentisk italiensk pizzeria att avsluta kvällen på.

På söndagen var vädret nästan skotskt, vilket inte inbjöd till en vidare tidig start på dagen. Tillslut kom vi oss i alla fall ut för att göra en liten vandring längs den romersk-medeltida stadsmuren innan det var dags att sätta sig på tåget norrut. (Det var ganska skönt att vädra huvudet också, efter föregående kvälls madness…). Det var ganska intressant att se in i folks bakgårdar och trädgårdar från sin upphöjda murposition. Lite arkeologi lyckades vi spana in också, och snödroppsängar (om man nu kan kalla det äng när det inte finns något gräs? Antagligen inte. Snödroppssängar – men det var ju inga trädgårdsland heller, då det blir också fel. Massvis med snödroppar då. Duger det?). Alltför snart var vi dock tvungna att lämna dessa lustvandringar bakom oss och knalla iväg till tågstationen och färden tillbaks till allvaret, och trots två dagars ganska intensivt turistande känns det inte som man fått mer än en försmak av York. Jag måste absolut tillbaks! Kanske nästa gång Daniel är där? Tack D för en jättetrevlig weekend i vårt södra grannland!

collecting I recollecting

Jag kommer just från invigningen av den nya utställningen på King’s Museum: collecting / recollecting Greenland and the North. Det var en ganska sparsmakad utställning tyckte jag. Men fin för all del. Så här säger utställningskatalogen om den: An exhibition of artistic and anthropological engagement with place, past and present, based on field research, artistic response and museum collections at the university of Aberdeen. Aberdeens universitetsmuseum är Skottlands äldsta museum och har enorma samlingar av allting – från paleolitiska handyxor till svenska bärplockare från 1800-talet (redskapet alltså, inte personerna) och inlagda hajbebisar. King’s museum öppnade förra våren på High street, mitt emot Kings College med utställningen 100 curiosities där 100 personer hade fått välja ett föremål som de ville se utställt ur denna enorma samling. Trots sin litenhet har museet ambitionen att tillgängliggöra så mycket som möjligt universitets samlingar, och har redan haft flera olika utställningar sen det öppnade. De samarbetar också aktivt med de olika institutionerna, och är måna om att vara tillgängliga för hela universitet och integrera både lokaler och samlingar i undervisningen. En fantastisk tillgång för oss dammiga lektorer helt enkelt 🙂

Dickens födelsedag

Om ni har varit ute och googlat idag så har ni kanske lagt märke till vilken fin startbild google har lagt sig till med. Anledningen är att det idag är tvåhundra år sedan Charles Dickens föddes. Dickens var ju 1800-talsenglands starkast lysande stjärna, och hans berömmelse har bara fortsatt sedan dess. Vad skulle väl en engelsk jul vara utan Dickens julsaga, till exempel? Givetvis firas hans 200-årsdag på olika sätt över hela det förenade konungariket, men jag hade tänkt att jag skulle fira honom lite privat genom att titta på BBC-nyfilmatiseringen av Lysande utsikter. Det gick nu inte alls som planerat eftersom jag inte hann till videobutiken innan de stängde. Jag får väl beställa den från Amazon istället och fira i efterhand. Filmatisering förresten – varför läser jag den inte istället? Jag har ju ändå mitt lagom ambitiösa klassikerprojekt som jag startade förra hösten – så det vore väl en lämplig lunta att lägga till listan. Jag får väl medge att det inte alls gått så bra med det projektet – jag stupade på Virgina Wolfs The Waves någon gång ganska i början, och nu läser jag bara Game of Thrones (har kommit till bok tre). Den är ju så klart inte på något vis jämförbar med Virginia Wolf – men The Waves är verkligen inte en bok man slöläser lite i när man har tid över. Nej, för att ta sig igenom denna bedrägligt tunna tegelsten skulle man behöva en hel helg av bara ostört läsande (helst under en yllefilt framför en öppen spis med en katt i knät). Tills jag hittar en sådan helg är det här jag:

Sápmis nationaldag

Idag är samernas nationaldag (blev jag upplyst om när jag läste DN – skämsigt). Det borde alla svenskar (inklusive jag) veta, så för att fira detta faktum samt upplysa mig själv och andra flaggar vi lite 🙂

Med 4000 kondomer i bagaget…

Idag åker min globetrotter-syster till Laos med 4000 kondomer i bagaget. Där ska hon göra fältarbete för sin mastersuppsats i Global health och intervjua prostituerade om kondomanvändning – eller snarare bristen på kondomanvändning. (Därav kondomerna som de fått från rfsu). Hur det går för henne kommer man förhoppningsvis kunna läsa om här. Lycka till Carin!

Äntligen fredag!

Ja, äntligen, för jag är trött som en sill. Idag hade jag både första Current Issues-seminariet (med start klockan nio), och föreläsning på vikingakursen om ”Scandinavia before the Vikings”. Och igår kväll var det storpartaj med institutionen för att avtacka Beth som har fått ett nytt jobb i Durham och slutar hos oss. Till och med Neil var med! Och Keith hade bidragit med en massa flaskor champagne som han generöst serverade i alla glas så snart det började se lite halvtomma ut. Det var lite segt att komma ur sängen i morse kan jag säga, och det känns som en mycket rättvis sak att veckans sista arbetsdag nu är över!

Newer entries »