GIS, kulturnatt, svamp och höstmiddag…

Som alltid när jag är i Uppsala var helgen intensiv och fullspäckad, men mycket trevlig. Den började på lördagmorgonen med att jag satte mig i skolbänken. Jo, för nu ska jag gå Daniels GIS-kurs äntligen (efter bara lite tjat). Det lovar att bli en intressant och rätt arbetskrävande kurs, men så kan man kanske lära sig lite GIS då äntligen (äntligen igen)! Dessutom var det en mycket skön känsla att sitta i en föreläsningssal och inte själv vara den som skulle föreläsa :). Tyvärr en engångsupplevelse, eftersom resten av kursen är på distans (varför såna som jag kan göra den), så hädanefter blir det nog många kvällars svärande framför kartbilder som hoppar runt på dataskärmen… Efter kursen försökte jag ställa mig in hos läraren genom att bjuda honom på en öl helt oetiskt. Jag tror inte det fungerade, för jag har för mig att jag blev bjuden tillbaks… Vi satt i septembersolen nere vid ån med våra (med skottlandspriser mätt extremt dyra) öl, och beundrade träden på andra sidan ån så smått börjat skifta i rött och den klarblå höga hösthimlen (och reccarna som badade i fyrisån i kalsonger och guldpapperskronor) och tänkte att Uppsala ändå är rätt fint. Någon öl senare kom Daniels besök från Stockholm, och vi tänkte att man nog skulle uppleva något av kulturnattens kultur. Det visade sig vara lite lättare sagt än gjort, eftersom kulturnattsprogrammet är uppställt på ett sånt sätt att det är nästintill omöjligt att ta till sig, och det mesta av natten egentligen verkade sluta vid nio. Efter att ha inmundigat lite kultur i form av en choritzo för femton kronor (eller två i Daniels fall), tagit en liten snurr i den skymningsupplysta Linnéträdgården, inte kommit in på bokläsning på The English Bookshop och varit för snåla för att betala för jazz på Norrlands strosade vi vidare till slottsbiografen och hamnade i kö för att se stumfilm med levande pianist. Så kvällen avslutades med Chaplin och skoskav (eftersom mina skor visst inte är tillräckligt sköna för att gå runt med en hel dag). På det stora hela en mycket trevlig dag, och jag undrar om jag inte ska börja med stumfilmslooken?

Söndag vaknade jag fövånande sent, och tänkte: ”Oj då, det var dumt”, eftersom jag och Kerstin hade pratat om att plocka svamp. Men hon tyckte det var värt att komma till Uppsala ändå, så vi fick med oss pappa, Carin och hunden, och for ut i svampskogen. Svampskogen var full av svamp, men inte så fasansfullt många som man hade lust att plocka. (Någon gång ska jag verkligen lära mig att plocka sillkrämlor, för de finns ju överallt – tillsammans med vinkrämlor, pepparkrämlor, grönkrämlor och jag-vet-inte-vad-för-någonting-krämlor. Och svampböckerna vägrar ge ordentlig vägledning. Sillkrämlor kan ha vilken röd, skär eller vinröd färg som helst, som olivgrön eller gulbrun. De känns igen på att de har lite skär fot, men ibland har de inte det alls – och dessutom finns andra krämlor med skär fot…. Hallå det går ju inte! Krämla – lätt att känna igen, men längre än så kommer man ju inte. Tacka vet jag gulkrämla – de små lysande solarna kan man inte missta sig på (om man inte råkar få en skarp gulkrämla då, håhå jaja)). Men vi hittade i alla fall tillräckligt för en härlig (jättestor i slutändan) blandsvampsgryta – blodriskor, citrongul slemskivling, björksopp, karl johan, taggsvamp, lite trattisar och en rynkig tofsskivling. Ja, pappa hittade några gula kantareller också. Så, en mycket lyckad svamtur på det stora hela, och dessutom fick man träffa Kerstin! Härligt!

Johanna påpekade att minsta sortens karl johan-sopp ju måste få vara med i tävligen Världens gulligaste svamp, och det kan man ju bara hålla med om – de är ju så fasligt bulligt gulliga, och dessutom, till skillnad från flugisarna, väldigt goda. Och även om jag personligen tycker flugsvampen är svårslagen, så måste jag slänga in de här små röksvamparna i tävlan också. Oooooh, så söta!

Eftersom vi nästan gick lite vilse på slutet fick pappa släppa av mig direkt hos Sara och höstmiddagen på vägen få svampskogen – i gummistövlar, leriga fuljeans, myggtröja och allt. Sara, Johanna och Axel var uppklädda och söta tillfället till ära – så det märktes mer än vanligt. Men vem kan vara självmedveten länge i sådant sällskap? Dessutom visade Idun mig genast sina nya fina röda gummistövlar med luddig insida – så efter det kändes det bättre :). Sara hade förberett en riktig höstfest med fläskfilégryta och äppelpaj. Barnaskaran var djupt engagerad i pärlplattor när jag kom, men så småningom byttes den pyssliga ådran ut mot en lite mer busig sådan, och pärlpillande övergick till trollerikonster och tjurfäktning. Sara, Johanna och Axel hade lagat till en utsökt höstgryta som avnjöts med ett vin ur Emils vinklubbsstinna vinförråd. Mot slutet av grytan dök också Emil och Hillevi upp, så skaran blev fulltalig. När grytan var färdigsmakad for barnen upp till övervåningen och en film så de stora kunde lägga den sista handen vid förfärdigandet av den mycket avancerade äppelpajen (och ta hand om disken), där undertecknad tillsammans med Sara tidigare hade rört till (jo just) pajdeg under överinseende av tårtexpertens kritiska öga. (Cylinder misslyckades vi helt med). Den här gången tog jag istället barnet som upptagit tårtexperten förra gången, så hon själv kunde lägga tassarna på pajen :). Och god blev den! Tårtmakarna själva var inte riktigt säkra på att den var värd alla extra moment, men vi bi-sittare tyckte nog att den var det ;).

Det är just kvällar som den här man saknar mest när man sitter i sitt lilla hus i Skottland. För hur trevligt det lilla huset än är, och hur trevliga kollegor och vänner man än har där på ön, så är det ju inte samma sak… Saknar er!

Annonser

Tina på äventyr

Just nu är mamma och pappa på Arlanda för att vinka av Tina som ska åka till Bolivia och jobba som volontär med gatubarn i nio månader. Spännande och lite nervöst. Hon åker med sin kompis Vendela, som ska volontära på ett barnhem, men jag tyckte det var bäst att förse henne med ännu en reskamrat. Han fick namnet Steve och hittade sig snabbt en ryggsäcksficka att krypa ner i. Nu sitter de väl båda två på i tryggt förvar på flygplanet på väg till förta anhalten Frankfurt. Lycka till Tina!

Hej då stugan!

Nu har jag lämnat min kära lilla stuga bakom mig och sitter på flygplatsen i Luleå och väntar på mitt flyg. Ja, bokstavligen, för det finns uppenbarligen inte vid gaten. Jag hoppas att jag inte har eldat upp stugan, för det for iväg en liten glödbit i vinden när jag rakade ur den sista askan ur spisen. Jag hade glömt att man skulle vrida nyckeln åt fel håll för att öppna bodan, så jag kom inte åt askhinken. Man behöver inte oroa sig för att den ska bli blöt i alla fall (varken askhinken eller själva bodan), för pappa har lagt ett nytt och mycket imponerande tak. Det lyser trävitt långa vägar genom skogen när man närmar sig. Själv har jag inte gjort någon nytta alls i år, bara eldat upp all pappas nyhuggna ved. Jag har inte sågat ner ett enda litet träd ens. Men nästa år måste det röjas på baksidan, snart ser man inte havet åt det hållet längre. Igår var det riktig storm, träden vek sig och vattnet dränkte hela stranden, men på kvällen klarnade det upp och blev först sol, sen solnedgång, efter det stör röd nästan-augusti-måne, och slutligen stjärnhimmel. Det var som att vädret skärpte till sig lite, så att man skulle komma ihåg hur härligt det kan vara i stugan – så att man säkert kommer tillbaks nästa år. Jag hade tänkt gå till harren och plocka lingon – men trots att regnet blåst bort kändes det inte så jättelockande att gå någon längre tur, om man inte ville blåsa bort. Men landhöjningen har sett till att det numera är skogsmark kring stugan, så jag fick tillräckligt med lingon för en härlig rårörd efterrätt genom att bara gå kring knuten. Så efter att en sista natt somnat till havets brus och kvällsbrasans glöd, är det nu dags att börja vänja sig vid civilisationen igen. Det ska bli skönt att tvätta håret i alla fall….

Mushus

Det råder delade meningar om vem som egentligen är inkräktaren här. För en stund sen stack musen ut nosen från bakom öppna spisen, sprang en liten bit ut i rummet, fick syn på mig, blängde ilsket några sekunder, vände om och stack tillbaks in bakom spisen. En liten stund senare hörde jag hans förorättade små tassar krafsa iväg genom musgången som tydligtvis finns i väggen (mellan yttervägg och innervägg). Nåja, snart nog har han huset för sig själv igen. Musskrutt!

Husmus

Musen har börjat ta sig friheter. I natt hörde jag hur den hoppade runt bland disken i diskbänken och när jag kom ut i köket såg jag hur en liten luddig grå pil rann iväg längs väggen. Önskar att jag hade haft med Katten…

Stormosvamp

Idag är det nästan lite storm. Jag var tvungen att gå ut tidigt i morse och häkta av fönsterluckorna för de slog så i vinden. Ett tag var det nästan lite sol också, men det gick snabbt över. Det blåser från det havet. Ja, det öppna havet alltså, den biten som inte är inom en skyddad liten vik. Det betyder att vattnet om möjligt blivit ännu kallare än det var förut. Inte mycket att göra åt eftersom jag var dum nog att ta en springtur och Östersjön är den enda duschmöjlighet som erbjuds. Brr, nej fy, vad det var kallt… Annars är stugantillvaron rätt muminsk på andra sätt också (förutom att man är ensam med havet och försöker skriva sitt epos då, menar jag), för alla möjliga små knytt har börjat flytta in i (mumin)huset undan kylan. En sorts knytt i alla fall. Eller inte knytt då, mus. Jag har hört den rumstera om i väggarna tidigare, men när jag kom in i sovrummet idag sprang den runt på golvet. I princip tycker jag det är trevligt med husdjur, men inte vilka husdjur som helst. Jag stampade lite åt den för att den skulle springa ut ur stugan. Det gjorde den inte. Istället sprang den in bakom den öppna spisen och gömde sig där. Så nu har jag någon boende bakom kakelugnen också, fast någon förfader är det då inte! Förutom en liten försmak av höststorm (väldigt liten försmak, det är inte som att den kommer att orsaka några trappor i skogsbrynet inte), grå himmel och gula löv som faller från björkarna, finns det andra rätt övertygande hösttecken också – nämligen svampar överallt. Och även om de flesta av dem kanske inte är sådana man äter, finns det i alla fall tillräckligt med björksoppar för varma svampmackor till lunch. Sen är det ju ett faktum att små flugsvampar är det gulligaste som finns i svampväg – även om de nu råkar vara giftiga.

Höst

Det är tydligt att vädret vill understryka att vi passerat en gräns – september är höst! Genast igårkväll märkte man skillnad. Det var kallt. Väldigt kallt. Inte stugankallt – höstkallt. Bara så man skulle komma ihåg. Och idag morse regnade det – bara lite. Så där för att påminna en om att det faktiskt är höst, inte för att man ska bli blöt direkt, bara lite uppmärksam. Resten av dagen har varit grå. Så grå att man gjorde upp en brasa när man vaknade, och stannade i sängen några timmar. Det går ju lika bra att läsa i sängen. Tyvärr, visade det sig, är Game of Thrones lite mer spännande än Latour, så på det stora hela har det varit en ganska slö dag. Dumma Lotta! Fast om man nu ska ha det grått finns det ju sämre ställen än stugan att ha det på… 😉

September

September har invigts med ett (mycket) kvickt dopp i Bottenviken. Hu, det var kallt!

Newer entries »