GIS, kulturnatt, svamp och höstmiddag…

Som alltid när jag är i Uppsala var helgen intensiv och fullspäckad, men mycket trevlig. Den började på lördagmorgonen med att jag satte mig i skolbänken. Jo, för nu ska jag gå Daniels GIS-kurs äntligen (efter bara lite tjat). Det lovar att bli en intressant och rätt arbetskrävande kurs, men så kan man kanske lära sig lite GIS då äntligen (äntligen igen)! Dessutom var det en mycket skön känsla att sitta i en föreläsningssal och inte själv vara den som skulle föreläsa :). Tyvärr en engångsupplevelse, eftersom resten av kursen är på distans (varför såna som jag kan göra den), så hädanefter blir det nog många kvällars svärande framför kartbilder som hoppar runt på dataskärmen… Efter kursen försökte jag ställa mig in hos läraren genom att bjuda honom på en öl helt oetiskt. Jag tror inte det fungerade, för jag har för mig att jag blev bjuden tillbaks… Vi satt i septembersolen nere vid ån med våra (med skottlandspriser mätt extremt dyra) öl, och beundrade träden på andra sidan ån så smått börjat skifta i rött och den klarblå höga hösthimlen (och reccarna som badade i fyrisån i kalsonger och guldpapperskronor) och tänkte att Uppsala ändå är rätt fint. Någon öl senare kom Daniels besök från Stockholm, och vi tänkte att man nog skulle uppleva något av kulturnattens kultur. Det visade sig vara lite lättare sagt än gjort, eftersom kulturnattsprogrammet är uppställt på ett sånt sätt att det är nästintill omöjligt att ta till sig, och det mesta av natten egentligen verkade sluta vid nio. Efter att ha inmundigat lite kultur i form av en choritzo för femton kronor (eller två i Daniels fall), tagit en liten snurr i den skymningsupplysta Linnéträdgården, inte kommit in på bokläsning på The English Bookshop och varit för snåla för att betala för jazz på Norrlands strosade vi vidare till slottsbiografen och hamnade i kö för att se stumfilm med levande pianist. Så kvällen avslutades med Chaplin och skoskav (eftersom mina skor visst inte är tillräckligt sköna för att gå runt med en hel dag). På det stora hela en mycket trevlig dag, och jag undrar om jag inte ska börja med stumfilmslooken?

Söndag vaknade jag fövånande sent, och tänkte: ”Oj då, det var dumt”, eftersom jag och Kerstin hade pratat om att plocka svamp. Men hon tyckte det var värt att komma till Uppsala ändå, så vi fick med oss pappa, Carin och hunden, och for ut i svampskogen. Svampskogen var full av svamp, men inte så fasansfullt många som man hade lust att plocka. (Någon gång ska jag verkligen lära mig att plocka sillkrämlor, för de finns ju överallt – tillsammans med vinkrämlor, pepparkrämlor, grönkrämlor och jag-vet-inte-vad-för-någonting-krämlor. Och svampböckerna vägrar ge ordentlig vägledning. Sillkrämlor kan ha vilken röd, skär eller vinröd färg som helst, som olivgrön eller gulbrun. De känns igen på att de har lite skär fot, men ibland har de inte det alls – och dessutom finns andra krämlor med skär fot…. Hallå det går ju inte! Krämla – lätt att känna igen, men längre än så kommer man ju inte. Tacka vet jag gulkrämla – de små lysande solarna kan man inte missta sig på (om man inte råkar få en skarp gulkrämla då, håhå jaja)). Men vi hittade i alla fall tillräckligt för en härlig (jättestor i slutändan) blandsvampsgryta – blodriskor, citrongul slemskivling, björksopp, karl johan, taggsvamp, lite trattisar och en rynkig tofsskivling. Ja, pappa hittade några gula kantareller också. Så, en mycket lyckad svamtur på det stora hela, och dessutom fick man träffa Kerstin! Härligt!

Johanna påpekade att minsta sortens karl johan-sopp ju måste få vara med i tävligen Världens gulligaste svamp, och det kan man ju bara hålla med om – de är ju så fasligt bulligt gulliga, och dessutom, till skillnad från flugisarna, väldigt goda. Och även om jag personligen tycker flugsvampen är svårslagen, så måste jag slänga in de här små röksvamparna i tävlan också. Oooooh, så söta!

Eftersom vi nästan gick lite vilse på slutet fick pappa släppa av mig direkt hos Sara och höstmiddagen på vägen få svampskogen – i gummistövlar, leriga fuljeans, myggtröja och allt. Sara, Johanna och Axel var uppklädda och söta tillfället till ära – så det märktes mer än vanligt. Men vem kan vara självmedveten länge i sådant sällskap? Dessutom visade Idun mig genast sina nya fina röda gummistövlar med luddig insida – så efter det kändes det bättre :). Sara hade förberett en riktig höstfest med fläskfilégryta och äppelpaj. Barnaskaran var djupt engagerad i pärlplattor när jag kom, men så småningom byttes den pyssliga ådran ut mot en lite mer busig sådan, och pärlpillande övergick till trollerikonster och tjurfäktning. Sara, Johanna och Axel hade lagat till en utsökt höstgryta som avnjöts med ett vin ur Emils vinklubbsstinna vinförråd. Mot slutet av grytan dök också Emil och Hillevi upp, så skaran blev fulltalig. När grytan var färdigsmakad for barnen upp till övervåningen och en film så de stora kunde lägga den sista handen vid förfärdigandet av den mycket avancerade äppelpajen (och ta hand om disken), där undertecknad tillsammans med Sara tidigare hade rört till (jo just) pajdeg under överinseende av tårtexpertens kritiska öga. (Cylinder misslyckades vi helt med). Den här gången tog jag istället barnet som upptagit tårtexperten förra gången, så hon själv kunde lägga tassarna på pajen :). Och god blev den! Tårtmakarna själva var inte riktigt säkra på att den var värd alla extra moment, men vi bi-sittare tyckte nog att den var det ;).

Det är just kvällar som den här man saknar mest när man sitter i sitt lilla hus i Skottland. För hur trevligt det lilla huset än är, och hur trevliga kollegor och vänner man än har där på ön, så är det ju inte samma sak… Saknar er!

Annonser

6 kommentarer

  1. Kerstin said,

    september 13, 2011 den 9:11 f m

    Det var mycket värt att komma upp och plocka svamp! Härligt att komma ut, kul att träffa Carin och Gunnar, jättehärligt att hinna ses lite och till råga på allt kunde jag avnjuta en schysst svampsoppa igår!

  2. Johanna said,

    september 13, 2011 den 11:30 f m

    vilken fin svampkorg du hade!
    stumfilmslook – kan det bli bättre?

  3. Sara said,

    september 13, 2011 den 5:25 e m

    Och vi saknar dig Lotta när du är där borta på din ö. Fast snart ses vi ju igen för vi vet ju alla hur fort tiden går. Tills den 8:e ha det bäst!

    Stora höstkramen från Sara

  4. Malin Larsson said,

    mars 18, 2016 den 7:15 e m

    Är det viking gummistövlar ?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: