Världens bästa stuga!

Efter att ha rest i tusen år är jag nu äntligen framme i världens bästa stuga. Eftersom de tydligen ändrat bussrutterna sen förförra året blev jag avsläppt i byn istället för i Wiklunds vägskäl. Bittert ångrade jag den snålhet som fick mig att inte köpa 200-kronorsryggsäcken, som jag funderade på som matbärare när jag var på Coop och köpte sik, när jag släpade min resväska och mina matkassar kilometrarna fram längs Ryssbältsvägen. Evighetskilometrarna som aldrig tycktes ta slut… Tillslut dök den äntligen upp bakom en vägkrök – lyktstolpen vid Wiklunds avtagsväg. Lika magisk som lyktstolpen i Narnia.

Eller, ja, ok, kanske inte riktigt lika magisk, men en välkommen syn likafullt. När jag skumpat grusvägen fram till det päronglassgröna huset satt Harry på trappan och tyckte det var synd att han inte vetat att jag skulle komma för då hade han hämtat mig i byn. Fast om jag såg det från den ljusa sidan hade jag i alla fall fått träning, tyckte han. Och det hade han ju rätt i :). Harry lånade mig en cykelkärra för de sista metrarna till skogsbrynet, och hej vad lätt det gick helt plötsligt. I ett huj var jag framme i skogsbrynet, och så var det bara några ynka stockochstenhoppningar genom storskogen innan man äntligen fick se den lilla stugan igen.

Och just precis i det ögonblicket är det värt alla sjutton timmar, värkande armar och trasiga matkassar, för man är ju faktiskt framme och lugnet liksom bara kryper in i en från tårna. Så, när man efter att ha släpat all packning genom skogen, lämnat tillbaks kärran till Harry, hämtat vatten, burit ut cyklar och utebord från stugan, sitter där på stranden vid sin eld och ser skymningen sakta falla, och de enda ljud som hörs är havets stilla kluckande, vinden som ibland ruskar om i albältet och eldens lugna knastrande, och hela världen är så rofylld, ja då finns det ingen plats i världen där man hellre skulle vilja vara.

Det är visst dåligt med bär, säger de, de har torkat bort, men svamp verkar det finnas gott om. Till och med från bussfönstret såg man det.


Ja, men ok, lite fusk var det kanske, kantarellerna kan ju möjligen vara köpta. Men de fina små smörsopparna har jag plockat själv i alla fall, de är räddade undan Harrys cykelkärras skoningslösa hjul… Ortens sik hade de på Coop, och sparris och färskpotatis fick jag också inhandlat, så första stuganmiddagen blev en lyxmåltid i äkta stugananda – med bottenvikssik halstrad på stranden och smörstekt bottenvikssvamp. Nu ska jag göra upp en brasa i sovrummet och krypa ner under täcket med en god bok. Bättre kan man ju knappast ha det!

Annonser

3 kommentarer

  1. augusti 31, 2011 den 10:14 e m

    åh vad avundsjuk jag blir! Jag vill också åka till världens bästa stuga 😦

  2. Kerstin said,

    september 1, 2011 den 7:05 f m

    Det låter helt fantastiskt! Lycka till med svampplockande och sikätande!

  3. Rose-Marie said,

    september 3, 2011 den 2:06 e m

    Jag önskar att jag var med dig nu istället för i ett stressigt Uppsala!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: