Att skutta från sten till sten…

De håller på att ta bort all sand mellan stenarna i stenläggningen på min gränd (och när man såg sandlådan innanför min dörr som detta hade resulterat i är det inte så svårt att förstå varför mitt hus blir kallt fem minuter efter att man slagit av värmen. Eller varför taxkorvar är en sån genial idé), så man får inte gå där. Om det nu inte är så att man råkar ha sitt hus längs gränden och därför måste gå på den om man vill komma in i sitt hus. Jag har varit väldigt frestad att skriva Lotta i den våta cementen någonstans där det inte syns så mycket (fast nära min dörr såklart), men eftersom jag är vuxen har jag låtit bli. Det är trist att vara vuxen. De två gubbarna (eller ja en gubbe och en yngre) utanför mitt fönster är vid det här laget bekanta med den där svenskan som med ett fånigt ursäktande leende tassar från sten till sten förbi dem, och farbrorn har alltid ett ord att komma med. Den yngre säger aldrig något, bara tittar under lugg. Följande scen utspelades när jag senast kom tillbaks från en morgonspringtur: Lotta kommer fram till avspärrningen (flåsande och illröd i ansiktet), där de två gubbarna står lutade mot väggen för en paus, suga-upp-sand-maskinen är fortfarande igång. Den äldre slår ut med händerna: It’s yourself! Yngre går fram och flyttar undan spärren så jag kan komma förbi. Äg: Out for a wee run, again? Lotta: One has to try… och springtassar upp längs gatan. Äg, till min rygg: My, you look so fit. Fast egentligen har jag alldeles slöslappat ihop, det ska bli bra att komma tillbaks från Sverige i september och börja dansa igen 🙂

2 kommentarer

  1. Veronika said,

    augusti 22, 2011 den 12:30 e m

    Jamen så trevligt att ha en egen liten hejaklack! Vill du få liv i den tystlåtne kanske du ska ge honom en grindslant (eller slängkyss, beroende på vilket intryck du vill ge 😉 nästa gång han öppnar upp för dig.. Jag har förresten sett taxkorvar nu jag med, på John Lewis i Cambridge. Det var nästan så att det var svårt att låt bli att inhandla en; den hade gjort sig fint i fönstret på jobbet och skulle kanske t om kunnat fungera som (en smula asketisk) kudde till skrivbordet.

  2. Rose-Marie said,

    augusti 22, 2011 den 6:31 e m

    Vissa har ju tur och ser vältränade ut även när de inte är det. 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: