Garn

Ja, nu är jag ju tillbaks i Skottland. Men förra veckan var jag i Sverige, och då passade jag på tisdagen på att lifta ut med den fd handledaren, som skulle ut och beundra den nuvarande doktorandens forskningsframgångar, till Kristins grävning på Garn, som var inne på sin sista grävvecka. Där ute stod också Daniel och grävde så svetten lackade (ja, det var nu inte så svårt att få svetten att lacka eftersom det var sommarens ungefär varmaste dag, men han ansträngde sig nog ändå ;)). När professorn såg Daniel gå loss med spaden kunde han till slut inte hålla sig, utan var tvungen att grabba en skärslev och göra honom sällskap. Men det är klart att det kliar i fingrarna på en som grävt ut hela Eketorp så snart han får se en avbanad jordplätt – ränderna går visst aldrig ur… Daniel verkade också ganska nöjd med att utmana epitetet skrivbordsarkeolog (även om det bara handlade om två gånger i veckan ;)), och gå loss på jorden med mankraft för första gången på… 10 år? Kan ju inte hjälpas att man känner sig mer som en riktig arkeolog när man har lite jord under naglarna…

Garn är en tjusig järnhanteringsplats med hamn (jag tror faktiskt inte ens Kristin kallar det landningsplats längre), och två användningsfaser – en som kan kopplas till Birkatid och en som sammanfaller med Sigtuna. Så lyckat av den!Då det begav sig låg Garn på en udde med milsvid utsikt åt alla håll (nu ligger den på en åkerholme med fortfarande ganska bra utsikt åt de flesta håll – om man står på rätt ställe), naturligt skyddad av ett klipputsprång som förstärkts av en rejäl försvarsvall. Grävningen var indelad i två huvuddelar; smedjedelen, som Annika basade över, och hamn, eller kaj-delen, som Kristin presiderade över. Men eftersom allt som man kan tänkas vilja veta om grävningen på Garn finns så utförligt skildrat på Garnbloggen avhåller jag mig från noggrannare beskrivningar. Jag nöjer mig med att konstatera att eftersom Garn är den är den utmärkta plats den är, har den också bjudit på allt vad Kristin hoppades på – och lite till… Veckan innan hade de gjort ett myntfynd i smedjedelen av gräningen, och nu var det därför dags för pressrelease. Till Kristins missnöje förekom i detta sammanhang orden ”unik” och ”sensationell” fler gånger än man orkade räkna, och som alltid när de orden skrivs ihop med ”fynd” försvann kontexten helt. Plötsligt var myntet svaret på alla frågor – och den enda anledningen till att man egentligen grävde på Garn. Men det är kanske så det måste vara om man ska synas i media. Vill man se resultatet kan man läsa om det unika myntet i flera olika versioner, tex här, eller här.

Men – man måste ju göra det mesta av musketörernas numera alltför sällsynta sammanstrålanden… vilket i det här fallet innebar att smuggla in aberdeenlektorn på Västgötas sommarpub för en (eller ett par) gammal hederlig nationsöl (till gammalt hederligt nationspris – som känns helt rimligt för någon som numera blivit van vid ölpriserna i UK) i den ljumma sommarkvällen (Ett av ölen som inmundigades var dessutom trashy blonde från det skotska mikrobryggeriet Brew Dog – som, som av en händelse, har sin första, och hitintills enda, pub här i Aberdeen…), nästan som på den gamla goda tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: