Sista dagen i Tjeckien

Sista dagen i Prag hade vi planerat som shoppingdag. Lustigt nog tröttnade vi på att shoppa nästan innan vi börjat, så därför travade vi istället iväg till de sista kända kvarteren som vi inte hunnit med – nämligen de judiska kvarteren. Här fann vi oss rätt snabbt på väg in på den judiska kyrkogården, men på vägen dit gick man igenom en liten synagoga som inte såg så mycket ut för världen utifrån. Denna synagoga var ägnad åt alla de Tjeckiska judar som fallit offer för nazisternas utrotningsprogram. Väggarna var täckta av namn, namn på alla de som dött i koncentrationsläger. Vägg upp och vägg ned, täta rader med namn skrivna i centimeterhöga bokstäver. Vad påtagligt det blir – den stora sorgen, det stora lidandet, det ofattbara utplånadent, den fullkomligt obegripliga mänskliga ondskan. Knappt så man klarar av att ta in det, speciellt när man kom till övervåningen och möts av lika fullskrivna väggar där. 80 000 namn finns skrivna på de väggarna. I rummet bredvid fanns en liten utställning av teckningar målade av barn i Theresienstadt, under lektioner givna av en envis teckninglärarinna, som 1944 skickades vidare till Auschwitz. Det nästan mest omskakande var måna teckningars vardaglighet, som målade av vilka barn som helst, hade det inte varit för att en och annan glad lägervakt dykt upp på teckningarna, färgglada fjärilar, en blomvas, en liten teckning på en sovsal med trasmatta, barn som leker på en äng. Så barnens namn på en liten skylt under teckningen, i den mån man visste vem den lilla konstnären var, och så sist året då de dog, -43, -43, -44, 43. Efter bara ett fåtal namn stod survived. Över 10 000 barn togs till Theresienstadt. 242 överlevde.

I det något omskakade emotionella tillstånd som mötet med alla dessa döda människor skapad klev man så ut på den judiska kyrkogården. Kyrkogården grundades på 1400-talet och användes fram till 1787. Nästan 12 000 gravstenar trängs innanför murarna, men trots det ganska väl tilltagna utrymmet räckte kyrkogården inte till, så jord har påförts flera gånger, så de döda ska ligga i flera lager på varandra, medan de äldre gravstenarna flyttades upp till lagret ovanför. Nu står alla gravstenarna där huller om buller, skeva och lutande, tätt, tätt intill varandra. En tät, märklig och lite skrämmande stämning vilar över kyrkogården, på samma gång övergiven, och bevarad, bortglömd och ihågkommen. Ett ganska så märkligt monument över den tid som flytt, färgad av en liten gnutta skräckromantik.

  

När man väl ramlade ut från kyrkogården kände man sig ännu mer emotionellt mör, dessutom aningen hungrig, så vi travade iväg till ett hak där de serverade lokal gulasch och lokal öl. Det är tur att man är ytlig, som Palle sa – för sol, och mat och öl gnuggade såsmåningom av den lätta förstämning som all död försatt en i – så vi lyckades ladda upp för lite eftermiddagsshopping innan det var dags att hoppa in i vår förbeställda taxi till flygplatsen. Så stoppade i oss varsin kryddig korv på det gamla torget, vinkade farväl till Prags marknadsstånd och kulturskatter och for hem till Sverige…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: