Kutná Hora

Det här inslaget kommer också att uppdateras med fina bilder på dödskallar, så snart jag fått lägga vantarna på de bilderna 😉 – under tiden får ni hålla till godo med de här:

Efter att ha vigt lördagen åt varandra tyckte Lina och K-E visst att de måste ägna sig lite åt sina gäster, och hade därför arrangerat en utflykt på söndagen för de som hade lust att följa med. Färden gick till den lilla staden Kutná Hora några mil öst om Prag.

Kutná Hora stoltserar med flertalet sevärdheter, däribland två  världsarv, men de flesta lockas dit av benhuset i Sedlec; ett kapell där inredningen till största delen består av människoben. Den nuvarande ”benkonsten” gjordes 1870, men platsen har en betydligt längre historia än så. Någon gång på 1100-talet grundades här ett kloster, och från mitten av 1200-talet finns en större kyrkogård dokumenterad. Efter att abboten varit i Jersualem och tagit med sig en handfull jord från Kristi grav, som han strödde över kyrkogården när han kom hem, blev den helig och följaktligen mycket populär som begravningsplats, och lockade folk från när och fjärran, långt utanför byns gränser. 30 000 personer  ska ha begravts här under pestens härjningar 1318, antalet skelett ökades sedan på betydligt under hussit-krigen. 1421brände sen hussiterna ner hela klostret. Vid återuppbyggandet av kloster och kyrkor påbörjades också byggnationen av ett kapell på kyrkogården. De många ben som man grävda fram under konstruktionsarbetet staplades först runt kapellet, men 1511 började en halvblind (fråga mig inte varför det är viktigt för historien att han är halvblind, men det är det tydligen), stapla benen i tjusiga pyramider. Detta inspirerade visst till fortsatta benkonstverk, och 1611 restaurerades kapellet och benen flyttade upp på väggarna och in i kandelabrarna. Spår av detta ser man tex i de mycket tjusiga barocka dödskallekandelabrarna, där rosiga och feta små änglar med trumpeter stoltserar högst upp på benpyramiden… 1784 stängdes klostret  – benhuset restaurerades och antog så småningom sin nuvarande form. Man tror att benen från ca 40 000 individer har bidragit till kapellets nuvarande charm.


Efter att ha överdoserat lite lätt på ben gick vi vidare till vårt första världsarv; Jungfru Maria kyrka på andra sidan vägen. Grunden till kyrkan var från slutet av 1200-talet, men den nu stående kyrkobyggnaden uppfördes på 1700-talet. En mycket vacker, rymlig, ljus, avskalad, barock (ja, jag inser att det kan låta som en motsägelse, men dock) byggnad. Kontrasten till benkyrkan kunde knappast ha varit större. Som tur var hade de ett par relikskrin i glas med några romartida martyrer, klädda i sammetsdräkt och vilande på sammetskuddar, framme vid altaret. Ja även här hade benkonstnärerna varit framme, på sammeten, sammanfogade med ädelstenar, låg de heliges ben till allmänhetens beskådan…

Efter att ha skådat så många ben hade det börjat knorra betydligt i ett flertal magar. Nästa givna mål måste därför bli att hitta en restaurang i Kutná Horas gamla stadskärna, som också låg betydligt närmre resterande sevärdheter. Jag vet inte hur det kom sig (kanske för att jag tyckte att det räckte med en titt på kartan vid tågstationen för att bli på det klara med hur man skulle gå i Kutná, kanske för att jag får krulliga tår av att stå och diskutera vägar när det redan är klart hur man ska gå, kanske för att jag är för otålig att vänta in att alla ska förstå kartan), men ganska snart fann jag mig, tillsammans med Fredrik, vara expeditionsledare och stigfinnare, vilket faktiskt på det hela avlöpte väl eftersom vi faktiskt lyckades hamna precis där vi skulle – vilket var på en ganska genuin och billig liten restaurang någonstans i centrum. Snabbt gick det i och för sig inte, men det gör ju inte det så ofta i Tjeckien heller har man lärt sig, men maten var god och riklig. (Palle höll sin vanliga utläggning över hur skandalöst det är att öl är hälften så dyrt som läsk och en fjärdedel så dyrt som kaffe, men det flesta av oss tyckte inte att denna balans var något att klaga över ;))

Med välfyllda magar stuttade vi några timmar senare iväg att beskåda vårt sista världsarv; St Barbora Cathedral med sin illustra nygotiska fasad, imponerande innertak och tjusiga blyglasfönster. Katedralen grundades 1388 som sista ordet i en pagående kamp om religiös autonomitet som utspelats mellan klosterorden i Sedlec och gruvägarna i Kutná Hora i århundraden (ja, det var gruvägarnas tro som stod på spel alltså). Eftersom katerdralen till stor del bekostades av gruvarbetarna ägnades den till deras skyddshelgon, Jungfru Barbora. Kyrkobygget pågick i över 500 år, och katedralen stod fullt färdig först 1905. Under årens lopp ändrade sluvisionen form många gånger, och de många olika århundradenas idéer har satt sina spår i arkitekturen och dekoren. Medeltida fresker flankerar 1800-talsfönster och barockänglar trängs med renässansljusstakar…

När vi tittat klart och strosat runt lite extra här och var tyckte jag och Fredrik att vi hade tid nog att tillbaks till järnvägsstationen (istället för att åka buss som resten av gänget ämnade göra). Det, visade det sig, var inte riktigt sant, när vi hade nio minuter kvar och bara befann oss vid benkyrkan. Men sprang man därifrån så hann man – kan intygas – med flera minuter till godo. (Även om Fredrik tyckte att det var lite väl mycket att kräva av en brysselbyråkrat ;)). Vi hann med tåget, Fredrik hann med sitt plan och jag och Palle hann med att träffa Anna & Peter (och Jorun), för middag på restaurangen Švejk (mycket nära vårt hotell), där maten kändes mer tysk än god. Men trevligt hade vi i alla fall. Tanter som vi är stod vi emot Lotta och Andreas återfunna nostalgipub i gamla stan (trots ihärdig övertalningskampanj), och avslutade istället kvällen nedstoppade i våra stenhårda hotellsängar. Tappert.

Annonser

1 kommentar

  1. Nageldraken said,

    juni 27, 2011 den 10:41 e m

    Pft, ni skulle ha hängt på till Gamla stan-pubben, den var rolig! Fler uppstoppade djur (känns som ett tema det där) och ett galet tjeckiskt ompaompaband. Det var en mycket trevlig kväll! Och de stenhårda sängarna var ju ändå inte så roliga att vara i…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: