Prag dagen efter

Lördagen grydde relativt tidigt – nämligen vid niotiden, så man skulle hinna med frukost… den slutade dock gry mycket snart efter att frukosten avslutats, eftersom både jag och Palle (ja, har jag sagt att jag snyltade in mig i Palles rum? Ja, det var bestämt innan alltså, jag åkte inte på bröllop i Prag utan att ha någonstans att bo…) däckade i respektive säng och sen inte vaknade förrän tio i ett… Oops! Men vaddå) Vi var utarbetade och utbröllopade och hela poängen med semester är väl att man ska ta igen sig? – så inget dåligt samvete här inte. Några galningar hade hävdat att vi borde träffas halv elva för att ”göra Prag”, men vaddå tänkte vi, de får väl höra av sig när det hör av sig… dvs aldrig (visade det sig när efter att vi fullkomligt ostörda sovit oss förbi både halv elva och lunch). Halv elva var visst en glädjekalkyl för fler än oss. Istället skickade vi så småningom ett litet eftermiddags-sms till Lotta & Andreas och undrade om de inte ville äta frukost – vilket de ville eftersom deras dag just börjat den med. Prag är, som alla vet, känt för billig öl – vilket är mycket välförtjänt. Caféer är inte vad man tänker på när man tänker på Prag – vilket (kom vi fram till) helt enkelt beror på att det inte finns några caféer. Inte kaffe heller visade det sig när jag fick min cappuccino – eller ska vi kalla det mjölkoccino (som Palle snabbt döpte den till). Mitt idoga grävande i mjölkskummet visade sig fullkomligt fruktlöst – kaffet hittades aldrig…

Det föga tilfredsställande kaffet till trots bestämde vi oss i för att gå upp till slottet som duktiga turister. (På en veranda på vägen dit stötte vi på ett gäng andra bröllopsgäster – som visst skummat sig igenom slottet för att ha en ursäkt för att slå sig ned med den berömda Pragska ölen). Ihärdiga som vi (Andreas och Lotta (det är ju lite förvirrande med två Lottor i samma sällskap. I ”vanliga” fall brukar det ju av förklarliga skäl inte vara ett problem – men Pragbröllop är ju heller inte vanliga fall. Det slutade med att jag inte alls reagerade när Andreas sa Lotta – inte heller rätt ;)), Palle och jag) är valde vi att inte ansluta oss till dem, utan istället hurtigt knalla upp för slottsbacken.

Vid grindarna in till palatsdelen och katedralen hälsas man välkommen på ett alldeles speciellt sätt… lite komiskt är det allt (liiite övertydlig symbolik? Här har ni grinden för all del, men märk väl att vi har både pikar och påkar i beredskap för våra gäster om ni skulle misshaga oss…). Det mest dominerande byggnadsverket i hela Prag är utan tvekan katedralen, St Vitus katedral, som tronar över hela staden, och palatset med för den delen. Ingen tvekan vem som var den hösta makten där inte… Den är ganska imponerande även inifrån, katedralen, med sina höga valv och färgglada blyglasfönster. Allra finast var tveklöst Mucha-fönstret (men det fick jag ingen bra bild på (eftersom vi var för snåla för att betala för att se den delen av kyrkorummet som var bakom snöre blev det ganska snett beundrat…), så det får ändå inte vara med här – annat än i skrift). Kyrkor är säg ändå rätt lika vart man än kommer (bortsett Mucha då), så ganska snart tyckte vi ändå att vi sett vad vi måste och drog oss mot klocktornet, där man kunde gå upp 287 trappsteg (vi kontollräknade) för att se Prag breda ut sig under ens fötter.

   

När vi beundrat utsikten klart var det till vår förvåning nästan kväll (dagarna blir ganska korta när de börjar tio i ett), och eftersom vi skulle träffa Fredrik på en fredrik-bokad restaurang på kvällen tyckte både jag och Palle att dagen-efter-turist-paltorna måste bytas ut innan detta möte. Sorgfälligt tillfiffade satte vi så av mot gamla torget med mig i ledningen, eftersom jag trodde att jag visste hur man gick. Det hade jag vetat också, om det inte varit för att jag svängde höger på ett ställe för mycket och sen svängde lite hit och dit för att kompensera med slutresultatet att jag inte hade en aning om var jag var – och inte Palle heller (eftersom hon avsagt sig allt ansvar och bara följde efter mig). Jättesena var vi också – med jättedåligt samvete för stackars Fredriks skull – och inte kunde vi ringa honom heller eftersom alla telefonnummer försvann för mig i och med gamla telefonens död, och Palle inte hade hans nummer. Istället ringde vi Lotta, som till vår förvåning låg och sov (hallå vi är redan jättesena, varför sover ni för?) och inte riktigt hängde med i våra turer. Istället smsade hon Fredriks nummer, så att vi själva kunde ringa en mycket förvånad Fredrik och be så hemskt mycket om ursäkt för att vi var sena och undra var vi var och hur vi kom dit vi skulle. Något road, lät han enligt Palle, när han talade om för henne att vi inte alls var sena eftersom vi inte skulle träffas förrän om en halvtimme (vi hade tagit en timme fel på tiden) och dessutom talade om för oss den fantastiskt lätta vägen till det astronomiska uret och dess torg. Öhum. Hursomhaver, med instruktioner hittade vi lätt vår mötesplats och efter ett tag dök både Jon och Lotta & Andreas upp. Så bar det av till den lite dyrare och mycket godare (intressant dekorerade) restaurangen för trevlig middag. Man vet att man är på finrestaurang när damrummet har skålar med både bomullspads, tops och tamponger för den dam som skulle behöva…

Efter middagen tog Fredrik oss till en fin bar han hade hittat, men här tyckte några i sällskapet att hans förfinade europeiska leverne satt för stor prägel på barvalet och uttryckte istället en längtan efter det genuina Prag. Inte det för genuina visade det sig dock efter att två källarhål ratats. Ratandet fortsatte och fortsatte – tills vi hittade en synnerligen kitschig pub där de serverades grön öl. Den intressanta astronomisk-alkemistiska inredningen (nästan som om en pub hade flyttat in i en övergiven trollkarslya) tilltalade onekligen det här gänget (kändes på något vis hemtamt), även om tydliga klagomål framfördes på de rosa dukarna och de vita porslinsvaser med skära plastrosor som dekorerade borden. Här hade något gått tydligt fel! Den genuina(?) inredningen till trots måste det erkännas att grön öl är mer rolig än god (och vad gjorde den grön egentligen? Herbs hävdade servitrisen. Karamellfärg hävdade Lottan), så det gjorde inte så jättemycket när vi blev utslängda klockan elva för att de skulle stänga.

Istället snubblade vi in på en italiensk restaurang, där de hade köket öppet tio min till. Hurra efterrätt – tänkte de flesta – hurra riktig cappuccino tänkte Lottan (italienska restauranger måste ju kunna). Palle skrattade ganska mycket när jag serverades dagens andra mjölkoccino… När klockan var tolv och vi blivit utslängda från två krogar tyckte jag och Palle ändå att det var dags att gå hem. De andra tappra själarna stannade dock ett tag till och lyckade därmed med den imponerande prestationen att bli utslängda från tre krogar innan ett – i Prag – en lördagskväll!


Annonser

3 kommentarer

  1. Carin said,

    juni 23, 2011 den 11:16 f m

    Grön öl?? Absinth i ölen kanske…

  2. Nageldraken said,

    juni 24, 2011 den 12:57 e m

    Det finns visst kafeer i Prag! Vi hittade t ex ett jättemysigt sådär 50 meter från ditt hotell, alldeles vid kanalen! 😛 Det är bara det att de serverar öl också…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: