Första avgångsklasen balunsad!

En halvtimme efter sin sista tenta NÅGONSIN – ja som undergraduates i alla fall – var det ett uppsluppet gäng som hade samlats utanför St Mary’s portar (om man nu kan benämna den hiskeligt fula ingången till institutionen för port, men det låter ju så mycket stiligare än dörr). De möttes upp av ett nästan lika uppsluppet gäng lektorer, och under ledning av Gordon bar det så av mot biskopshögen i Seaton Park och den hemlighetsfulla invigningsritualen – som utgjordes av edsvärande och whiskey på den igenvuxna högens topp. Som ritualskrivare blev jag också ritualleadare by default, de andra lektorernas uppgift var bara att se gravallvarliga ut, vilket några (Jeff och i synnerhet Kate) misslyckades kapitalt med. Studenterna verkade en aning… perplexa över det hela, men de tog det ändå på ganska fullkomligt allvar och svor snällt sin ed och tömde sina wiskeyglas på det rätta stället, och offrade gravallvarligt (?) en lite droppe whiskey åt ”those who went before us” (de som inte tömde glasen på första klunken (Jeff) vill säga).

Så stoltserade våra nyinvigda Aberdeen-arkeologer framför kameran, och vankade sedan iväg i riktning mot museet och fortsatta festligheter. Där inmundigades den alltför myckna grytan (jag har nu så mycket gryta i kylskåpet att jag inte vet vad jag ska ta mig till med den) och det alldeles lagom berget alkohol (det är ju studenter vi talar om), påhejade av blandade curiosities inifrån sina montrar. Den sorgligt nog frånvarande professor Price bidrog till högtidligheterna med ett lagom sentimentalt tal som lästes upp av Karen, samt en generöst tilltagen donation av champagne och annat drickbart, och det var snart full fart på de i början något blyga studenterna. Mycket lyckat baluns – tyckte i alla fall lektorerna (kanske var inte museipersonalen riktigt lika nöjd – men det går faktiskt att torka av både fingeravtryck och vinskvätt från montrar – och det gjorde vi också).

Efter att spåren efter festen röjts undan fortsatte de flesta av studenterna till stan för fortsatt firande, medan jag, Jeff och Gordon istället gick hem till mig där vi fortsatte festligheterna även vi – med vin, whiskey och – inspirerade av studenttemat – bra (och mindre bra) nostalgilåtar från vår egen ungdom på 80- och -90-talen 😉 Ujuj, vad gamla vi har blivit – men trevligt var det!

6 kommentarer

  1. Sara said,

    juni 1, 2011 den 9:12 e m

    Det hela verkar ju blivit mycket lyckat, grattis! Noterar dessutom den tunna klädsen på flera av studenterna, har det blivit varm?

  2. Sara said,

    juni 2, 2011 den 8:17 f m

    Äh! Skottland känns mer på riktigt i blåst och kyla.

  3. Axel said,

    juni 9, 2011 den 12:21 e m

    Att åka till Skottland och bara få sol är som att åka till Kanarieöarna och bara få regn. Det har jag hört! 🙂

    Jag tycker att vädret funkade utmärkt som det var! Hur coolt är Dunottar Castle i vänligt solsken, liksom?

  4. Axel said,

    juni 9, 2011 den 12:22 e m

    Vad tuff och seriös du ser ut när du läser eden, förresten! Det är så det ska vara!

    • lottahiller said,

      juni 9, 2011 den 1:01 e m

      Ja, jag var tvungen att vara extra seriös eftersom vissa andra lektorer inte alls förstod att ta ting och saker på allvar, utan höll på att skratta ihjäl sig…


Lämna ett svar till Sara Avbryt svar