Grytor och eder…

Idag ska vi fira vår första avgångklass med en liten fest, och när man har sin första avgångsklass så måste man ju ha en ceremoni – tyckte Lotta, och sa att hon kunde skriva den, och dessutom laga lite gryta, det är ju ingen konst (känns nästan som lie déjà vu på något sätt). Men eftersom jag tog halvt ledig torsdag och helt ledig fredag och var i Edinburgh hela resten av helgen hade jag ju massor med ännu viktigare saker att göra på jobbet – uppsatser, möten, viktiga mail och annat studentrelaterat skräp, så därför satt jag där och knåpade på min ed klockan halv två i går natt med mina grytor puttrande på spisen i det alldeles igensopprotade stackars köket (ännu mer déjà vu ju – och helt hemtamt). Blir kul att försöka få rent den spisen… fast för en gångs skull vet jag vad jag håller på med 😉

OATH OF THE TROWEL (nej, jag är inte nördig!)

X(staff): So swear the oath of the trowel – lift your trowels and repeat after me:

X(staff), followed by students: I do solemnly swear

To the utmost of my ability defend the innocent ancient, and not so ancient, remains left to the arbitrariness of modern society, to mind the material, to defy decay, to document the disappearing, to protect the past left in the present, and to remember the bygone in the future.

I pledge to use my trowel in commemoration of that which is gone, to reveal the hidden, to uncover truths, to observe the obscure and to accept the arbitrary.

I vow to follow my own academic convictions, to dear to dispute, to perceive my persuasions, but let my fallacies fade.

I hereby swear to serve history from the edge of my trowel with a persistent and open mind.

Staff: And we hereby hear your oath – and we shall never forget – From now on you protect the past, find the forgotten, and publish the perished.

We hereby declare you full fledged archaeologists (of the University of Aberdeen) – please raise your glasses with us, and in the name of Clio, Urd & Sedna and their high priests Binford and Hodder, drink to the future of the past.

Vulkandamm, damm och annat damm

Johanna, Axel, Sara och lilla Alvaskrutten kom i alla fall tillrätta igår. Vid sextiden blev de avsläppta på High Street av en redig tysk-skotsk dam från Stonehaven, som nosat rätt på dem redan i Sverige. Hon ville ha några som skulle till Aberdeen att dela hyrbil med – tänka sig vad lyckat. Speciellt lyckat blev då eftersom flygplanet i slutändan lämpade av hela gänget i Newcastle istället för i Edinburgh – och på sånt vis lade tre extra timmar till färden. Men man ska väl inte vara otacksam – de befann sig ju på rätt sida havet i alla fall, vilket är mer än man kan säga om stackars mamma som blev tvungen att övernatta i Edinburgh och sen ta ett skrämmande tidigt tåg till London och Gatwick för att därifrån flyga hem till gamla Svedala.

Gruppens reseledare har sammanställt en fint resedokument (och Idun har bättrat på titeln) där all nödvändig information finns med – som de tydliga mailinstruktionerna om hur man tar sig från flygplatsen i Edinburgh till Aberdeen (som ju inte alls kom till användning) och femdygnsprognosen för den kommande veckan (som fick Sara att packa om väskan). Mycket ambitiösa resenärer!

Idag har de gjort Aberdeen (shoppat), medan jag har suttit och frusit på institutionen över min välkända hög med uppsatser. Men nu är även den här högen genomrättad – och två tidigare högar tillbakalämnade – bara en uppsatshög till att ta sig an innan stora tentahögen landar på mitt bord den 31a maj. Hurra… Neverending Story. Men några dagar hit eller dit – imorgon tänker jag i alla fall smita från jobbet tidigt och på fredag skulle jag inte tro att jag går dit alls… Jag menar, hur ofta har man små Alvor på besök, jag bara undrar? Alva har för den delen också shoppat idag – skotska tossor.

Vulkaner – Vad ska man ha dem till?

Mamma är fast i Edinburgh och Sara, Johanna, Axel och lilla Alva är någonstans i närheten av Newcastle – Happy days 😦

Iona & Oban

Jag for ju till Iona i över helgen; efter tåg och tåg och båt och buss och båt möttes jag av mamma i Ionas hamn.

Men eftersom min kamera visst inte tålde så bra att landa med objektivet före i asfalten måste jag försöka rädda mina bilder medelst fippling – så jag hann inte skriva något inlägg – det kommer…

Rent hus

Det är visst en energy fair i Aberdeen. Det märker man för all del inte mycket av förutom det faktum att hotellet ringde och hävdade att de var fullbokade (fast bokningen hade gjorts en vecka tidigare) och därför inte kunde ge vår gästande NARSS-föreläsare något rum. Vår sekreterare ringde runt överallt – och allt var fullt. Lösningen blev att professor Andrén fick huseras i mitt hem, medan jag själv packade en övernattningsväska och flyttade till Kate. Som tur var åkte mamma till Iona igår morse, så han fick plats. Han kom dessutom lagom till att mina fina nyinramade tavlor hade kommit upp på väggen och hemmat nästan antagit färdig form – så jag behövde inte skämmas i alla fall. Och jag hade städat och städat – det luktar fortfarande rengöringsmedel i hela huset. Tvivlar på att han uppskattade det till fullo – men det är ju bra om gästande Sverigeprofessorer tror att jag har så här fint och städat jämt – vem vet, det kanske kan bli sant också ;).

Nu har jag fått huset tillbaks, och det är fortfarande njutbart och fint – men det har jag inte mycket glädje av, för jag ska åka till Iona och turista med mamman över helgen. Tillsammans med en jättehög uppsatser – Oh joy! Tur att jag inte behöver bli uttråkad på den långa tågresan…

Ny mobil..

Igårkväll dog min telefon. Tvärdog. Inte minsta lilla livsgnista kvar. Så idag har jag införskaffat en ny. Fint illrosa – som ser mycket livskraftig ut. Nu måste jag bara lära mig den också… tjipp.

På begäran kommer här en bild på den illrosa:

Aldrig mer nylon!

Som de flesta vet är nylon ett material helt utan existensberättigande – om man nu inte råkar vara en stumpbyxa. Detta obestridliga faktum till trots måste vita nylonslinkar vara en av storsäljarna i Aberdeens gardinaffärer. Det övergår mitt förstånd hur man kan tycka att vit nylon skulle vara en fin sak att hänga för sitt fönster – men mitt hem var ju inget undantag. De trasor som ”prydde” mina fönster åkte dock ner relativt snabbt, förutom i två fönster- för trots den extrema avsky jag hyser för nylontrasor förstår jag ändå poängen med att vilja skärma av sig från yttervärlden något på de ställen där det är direkt insyn – speciellt när avståndet mellan fönstret och gatan är ca en mm – ja, så att man kan slippa känslan av att äta sin middag tillsammans med slumpartat valda förbipasserande. Två äckliga nylontrasor har därför fått hänga uppe i väntan på bättre tider. Idag var det dags för de bättre tiderna – jag kom mig äntligen för att sy gardiner av den tunna bomullsvoilen som i månader legat i min sänglåda. Detta företag underlättades betydligt av symaskinen som jag i veckan fick låna av Gordon. Hurra, ingen mer äcklig nylon i mina fönster!

 

Kanske ni inte ser någon skillnad – men den är där jag lovar – och mycket påtaglig!

Sovrum

På allmän begäran kommer här en bild på mitt tillfiffade sovrum:



Kulturfredag

Idag har jag återigen varit imponerade kulturell. Idag inleddes  Word festival på King’s College med Margaret Atwood – och vi var där – jag, Kate, Ana och Jeff, som delar av en månghundrahövdad publik, och en starstruck Kate fick till och med fråga sin stora idol en fråga – en av tre som fick. Hon svävade fram på små moln flera timmar efter det. Men jag förstår henne – Margaret Atwood var mycket spirituell, vass och se(hör)värd i verkligheten. Hon läste ur flera av sina böcker – och jag köpte två av dem också. Jeff var flera gånger tvungen att påpeka att hon är kanadensiska (ja, Jeff vi vet), så även han var väl lite starstruck, även om han försökte verka rätt road och oberörd 😉

I kvällningen togs den kulturella facklan upp igen – denna gång av mig mamma och Karen och i form av Scottish Ballet och den nyproducerade föreställningen Alice i en fullsatt His Majesty’s Theatre.

Den var helt fantastisk faktiskt – underbar koreografi som passade ensemblen perfekt, de mest fantastiska kostymer man kan tänka sig, som helt matchade storyn uttänkt av en av de mest skruvade hjärnor man kan tänka sig… Lewis Carol – vilken knasboll! Allt var med, den vattenpiperökande larven, spelkorten, teapartyt, sovmusen – till och med flamingosarna – illrosa och fina – och allt var fantastiskt välgenomtänkt och välgjort – och trots alla knasigheter, eller kanske just därför (den där mörka, skrämmande lite sjuka sidan av berättelsen), en mycket vuxen föreställning (men också full av humor). Småflickorna på bänken framför oss blev rädda och kröp upp i knä – och det moderna är tydligtvis inte för alla – tanten och farbrorn framför mig kom inte tillbaks efter pausen. Men vi andra gillar det – skarpt!

Mammabesök

Igår kom mamma, och hon hade med sig ost och te (britterna är fortfarande förstummade och djupt förolämpade över att jag beställer dessa saker från Sverige – men bara för att man tror att man är bra på något betyder det inte att man är det), trasmattor och gardiner. Hela kvällen ägnade vi åt att fålla gardiner, hänga tavlor, byta gardinstänger och ta ner äckeljalusier, så nu är mitt sovrum helt transformerat – ljust och luftig och jättefint. Ett helt nytt hus börjar ta form 🙂

« Older entries