Påskafton

Har jag någon gång nämnt bluebells? En liten besatthet som jag utvecklat bara… Jag måste se ett bluebell-hav! Bara man kommer ut till ett managed woodland, så måste de ju finnas, tänkte jag, och managed woodlands finns ju runt vartenda slott (och slott finns det gott om i den här delen av Skottland). Vilket slott som helst alltså! Jag nämnde denna min helgplan för Karen i fredags, och hon tyckte idén lät mesmerising (ja, det är Karen alltså), och föreslog att vi skulle göra en bluebell-utflykt tillsammans på lördagen. Vilket slott som helst blev Crathes Castle, som är det som är allra lättast att komma till med buss. Dessutom identifierade jag en massa små lökplantor i bokskogen när jag och Kerstin var där i februari – som kanske kunde ha varit bluebells (ja, detta är ingen ny besatthet som ni kanske märker, det är bara så att den intensifierats på sistone, med största sannolikhet därför att blubellsen nu faktiskt blommar…).

Sagt och gjort. På lördagsförmiddagen tog vi bussen till Crathes Castle, med dess trädgård, slottspark, lövskog och…. bluebells? Nej, var svaret. Inte en enda liten bluebell någonstans. Jo, förresten, det var en patetisk liten klunga (halvutslagna) klockor i slottsträdgården.

Nå, det var en väldigt trevlig utflykt ändå. Vi strosade runt i den fantastiskt blommande slottsträdgården (som också kryllade av glada små barn på easter egg hunt), picknickade under en majestätisk bok, och gick den sex kilometer långa woodland walken genom slottets (helt bluebellsfria) vackra woodland. Men blubell-besattheten är ju inte botad. På lördag ska jag göra ett nytt, mer seriöst, försök (för det var visst inte så att bluebells växte i varenda lövskog i hela Storbritannien, som jag trodde). Den här gången har jag googlat – på bleubell woods.

Jag vet inte ens vad bluebells heter på svenska. Inte blåklockor i alla fall. Men jag har slagit upp dem i min nyinköpta flora (det blev för irriterande att veta alla blomnamn på svenska och inget på engelska (förutom bluebell då), och Karen – hur rar hon än är – är helt menlös när det kommer till blomsterbesatthet. Hon vet inte ens vad vitsippa heter på engelska (wood anemone)). Enligt floran heter de i alla fall Hyacinthoides non-scripta på latin. Fint ju! Non-scripta – nu tycker jag ännu mer om dem!

Annonser

1 kommentar

  1. Johanna said,

    april 28, 2011 den 10:10 e m

    = engelsk klockhyacint

    (surftips: ”Den virtuella floran”)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: