I’m dreaming in English, but speaking to dogs in Swedish…

Jo, för i natt drömde jag på engelska – första gången som jag är säker på att en konversation fördes på engelska i drömmen. Det är väl någon slags milstolpe antar jag. Det lustigaste är att det var jag som pratade med svenska vänner – men jag är helt säker på att det var på engelska. Jag börjar bli schizofren på andra punkter också; när folk frågar varifrån jag kommer, så vet jag inte vad jag ska svara – svarar jag Sverige blir det knäppt när de kommer med sina följdfrågor, och svarar jag Skottland så känns det fel, dessutom pratar jag så uppenbart bruten engelska så det känns som att jag försöker föra folk bakom ljuset med att svara UK…. vilket dilemma. En person har till och med frågat om jag pratar gaeliska…

Idag var dagen för den stora presentationen för alla pengar – native associations, rural developments etc., men innan dess skulle jag äntligen få prata med Warren. Jag hade försökt göra upp ett mycket tydligt tidsavtal med Terry, som liksom duckade och sa att han skulle ringa mig på kvällen och sen igen på morgonen för att fastställa schemat. Detta resulterade bara i att jag höll på att bli fullkomligt tokig på förmiddagen, för ingen Terry ringde, han gick inte att få tag på och jag hade inga adresser eller alternative nummer eller något. När jag väl svurit över honom på alla språk jag kan, varit nere och gnällt på receptionen och försökt ringa alla telefonnummer jag kunde få tag på till olika folk i Alaska som på något sätt kunde vara relaterade till honom (varav ingen svarade), ringde han vid 11.30 från receptionen och talade om att han och Warren var här nu (11 var den tid jag hade försökt sätta för mötet – och han skulle ringa mig så fort han hämtat upp Warren på flyget på kvällen). En ganska syrlig Lotta undrade vad det egentligen var frågan om och varför han varken hade ringt eller svarade på telefonen – varpå han tyckte att jag hade sagt 11, så det var det som var avtalat (även fast det var han som hävdat att man inte kunde bestämma en tid utan han måste ringa till hotellet – suck). Nåja, water under the bridge – äntligen fick jag prata direkt med Warren, vi kunde reda ut en del oklarheter och ta en del beslut, så nu känns allt mycket bättre.

Sen var det dags – möte på Calista Corporation med alla möjliga stake holders och potentiella bidragsgivare. Det gick bra. Riktigt bra faktiskt, och alla verkade tycka att det var ett mycket angeläget projekt, och många var dessutom rätt imponerade av den vetenskapliga expertis som är involverad i projektet via Aberdeen och våra kontakter. Det kändes också bra – lite av en bekräftelse faktiskt, och efteråt var Terry mycket imponerad och tyckte att det var en perfekt presentation och det var så bra att jag genomgående integrerat Quinhagak i presentationen. Lite förvånad kan man ju bli över det, eftersom det var i princip samma presentation som jag gjorde i Bethel, med den skillnaden att jag lagt till lite arkeologiska jämförelser för att visa hur unikt Nunalleq-materialet faktiskt är.

Efter mötet och lite lagom snack körde Terry och Warren mig till Native Healt Care – ett sjukhus här i Anchorage för Indigenos people (som har gratis sjukvård till skillnad från andra amerikaner) där de har en massa fina montrar med native art and material culture – det bästa alternativet på en vintermåndag när alla museer och culture heritage centres är stängda. Efter det blev jag avsläppt i centrum så jag kunde turistshoppa lite och än en gång äta middag på Humpy’s (har man hittat ett bra ställe är det lika bra att hålla fast vid det) – och nu sitter jag på Fancy Moose (för det sitter ju ihop med mitt hotell ju, kanske var det det du försökte säga Jonas (har dock ännu inte identifierat älgen)) med en öl och ser inte jättemycket fram emot att gå upp halv sex imorgon bitti för att släpa mig till flygplatsen… däremot ser jag mycket fram emot att komma tillbaks till Alaska i sommar – på det viset har idag varit en bra dag!

3 kommentarer

  1. Poff said,

    mars 29, 2011 den 6:05 f m

    Du kan ju alltid börja prata som den svenske kocken i Mupparna! Då kommer folk genast förstå var du kommer ifrån…

  2. Nageldraken said,

    mars 29, 2011 den 8:39 f m

    Fast å andra sidana skulle ingen förstå vad hon sa…

  3. Fingal said,

    mars 29, 2011 den 9:08 f m

    Nyfiken som jag är googlade jag på ditt hotell och slogs omedelbart av den flotta älgen. Skönt att höra att du inte missade den 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: