Back in Anchorage

Så var man till Anchorage. Jag skäms nästan att säga det – men åh vad skönt att få bestämma över sig själv! Själv.

Väl kommen till hotellet tyckte jag att jag måste utnyttja deras jacuzzi och spa – med resultatet att jag missade hotellets complementary shuttle ner till centrum. Man kan ju alltid ta bussen tänkte jag. Hotellets healt club visade sig vara sunkigt på ett lite svårbegripligt sätt – man kom in i ett ganska litet mörkt rum med en massa träningmaskiner på brun heltäckningsmatta där en bubbelpool stod och bubblade för sig själv i ett hörn.  Damomklädningsrummet var igenbommat med hänglås, så man fick byta om på herrarnas, men det var oproblematiskt eftersom jag var den enda där. Jag lyckades identifiera lampknappen vilket gjorde ”healt cluben” marginellt mindre skum och hittade också dörren till bastun bakom en träningscykel. Men jacuzzi är ju alltid jacuzzi – så en halvtimme eller så senare lämnade jag sunkspat mycket välbubblad och pliktskyldigast bastad – och i alla fall mycket uppfriskad.

Min fina bussplan visade sig helt verklighetsfrämmande eftersom sista bussen gick vid sex – antagligen för att det är söndag i ett bilfrälst land. Jajaja, tänkte jag på typiskt Lottamanér – jag går väl en liten bit då, det är ju så fint väder…

Väldigt länge hade jag planen att bara gå en liten bit och sen vända tillbaks till hotellet för att äta middag där. Men ju längre jag gick, åt det som jag tyckte borde vara rätt håll, desto troligare blev det att jag, också det på vanligt Lottamanér, skulle envisas med att trava hela vägen ner till centrum. När man kommit så här långt kan man ju inte vända – undrar om det var planen hela tiden? Jag har inte riktigt genomskådat mig själv. När jag gått rätt så länge rakt fram tyckte jag – på känn – att jag borde svänga höger. Det verkade inte direkt rätt när jag hade halkat åt höger fram ganska långt på den frusna vägkanten. Vänster borde jag nog svänga, men var? Tillslut halade jag fram kartan (borde väl gjort det tidigare, men jag var ju bara ute och gick utan mål) – och egentligen var jag inte vidare värst fel – mitt ”på känn” hade nog fått mig till rätt ställe till slut ändå. Men med karta blir man ju lite säkrare på vad man håller på med och efter att ha hasat mig ner för en backe i en björkskog, skuttat över ett skidspår och beundrat solnedgången (ojdå hur länge har jag gått egentligen?) nådde jag slutligen mitt mål – centrum. Synd att klockan var ungefär söndagkväll och stan var stängd – inklusive flertalet restauranger. De jag hittade verkade dyra, trista och tomma – men tillslut hittade jag en pub som verkade rätt mysig – genuin visade det sig när man gick in och the locals (trust me, he was a local) satt och dunkade med sina tomma vodka- (eller whiskey kanske?) glas i bardisken. De serverade ju inte mat förstås – men den trevliga tjejen bakom bardisken tipsade mig om ett annat ställe, som visade sig vara odyrt, otrist, och otomt – och till rätt stor del fyllt av riktiga Anchordagebor av allt att döma. God halibut-burgare fick man i alla fall, och likaledes god Alaska Amber Ale. Bra avslut på promenerandet. Jag tog i alla fall en taxi hem – och taxichauffören (från Jamaica) ansåg mig för galen när jag berättade att jag hade gått ner på stan. Han erbjöd sig ändå att ända mitt sorgliga kärleksliv genom giftermål och lovade att aldrig lämna mig. Jo det låter ju bra, tyckte jag, bara det att jag bor i Skottland. Jaha, men det är ju knappast ett problem menade han, eftersom jag kommer att flytta till Alaska  – eftersom vi är gifta. Hm, jaha.

4 kommentarer

  1. mars 28, 2011 den 9:59 f m

    ha ha ha! Vem vet det kanske var din drömprins… men antagligen inte!

  2. Fingal said,

    mars 28, 2011 den 11:58 f m

    Bravo! Man kan nog finna, eller göra sig, ett litet äventyr var man än är.
    Bodde du på Millenium Hotel igen? I såna fall kunde du ju antagligen fått uppleva ännu större äventyr om du spenderat kvällen på Fancy Moose Lounge. Vilket underbart namn. Jag undrar om det är salongen eller älgen som är ”fancy”.

    • lottahiller said,

      mars 28, 2011 den 6:20 e m

      Jo, det är Millennium igen. Nästa gång måste det ju bli Fancy Moose Lounge dock!

  3. Lina said,

    mars 28, 2011 den 3:53 e m

    hahahahaha… undrar hur jamaicanen hamnade i en taxi i Anchorage?? Han kanske följde efter någon Alaska-turist från Jamaica och tänkte gifta sig med henne… Nåja, inte så illa att bli erbjuden giftermål efter några minuter i en taxi. Smickrande!

    🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: