Vasaloppor

Igår körde Sara och Lena, tjejvasan, hela vägen i mål. Vilka tjejer! Och idag kör systern och svågern öppet spår. Heja Lina & Pär! Kör så det ryker (lite lagom)!

Annonser

Slutet-av-februari-blomster

Om det var så att man för några veckor sen kände sig tveksam till om det faktiskt var vår har det verkligen ändrat sig nu. För ett par dagar sen blev det varmt – och igår sken till och med solen, så jag smet en stund från jobbet och gick till botaniska med min kamera. För oss nordbor är det ju lite svårt att tro på – att det här ska vara slutet av februari…

Nu undrar jag bara när min egen trädgård tänker blomma på det där vårliga viset som den borde, men en hel del krokusknoppar har i alla fall krupit fram…

Klättermus!

Det har visat sig att man inte behövde någon Mounteneering Club för att klättra – för Ana klättrar också, men slutade med det efter flytten till Aberdeen eftersom att hon inte hade någon att klättra med. Det är perfekt, för vi är ungefär lika stora, ungefär på samma nivå (mediokra) och båda rätt så (underdrift) ringrostiga – vilket sammanträffande! I kväll lyckades vi äntligen få ändan ur och åkte iväg till Transition Extreme – där ”extremsporterna” samlats ihop – klättring, skateboarding, bmx, martial arts… Klätterhallen var stor – massa, massa leder på massa, massa nivåer. Lite nervös var jag allt, nästan så man började undra hur bra idé det egentligen varit att åka dit – för det var väldigt länge sen jag klättrade sist och ännu längre sen jag klättrade lite mer regelbundet – och jag var aldrig vidare bra. Men det visade sig att det var en bra idé! Väldigt bra idé! Och det gick ju rätt så bra också. Istället för att hänga utmattad och i ilsketårar halvvägs upp en trea – som jag hade förväntat mig – klättrade vi konstant i två timmar – upp till 4+, utan ett enda fall. Inte något att skryta med direkt – men jag har vida överträffat mina förväntningar på mig själv – och vi planerar avancemang! Inte för att egentligen hade tid för någon klättring ikväll – uppsatserna ligger fortfarande orättade på soffbordet – så sömn får skjutas på framtiden ännu ett tag. Men whatever –  det var det värt!!! 🙂

Mitt liv som lektor

Klockan är fem i sex och äntligen har jag satt mig ner för att börja ordentligt med föreläsningen som jag ska hålla imorgon – efter en dag av representation, kursadmin, seminarieserieadmin, allmänt ”ordna upp” och slutligen ännu ett av de så uppmuntrande vi-utvärderar-dig-för-din-egen-skull-och-vill-du-inte-så-behöver-du-inte-men-då-kan-du-lika-gärna-sluta-innan-du-får-sparken-mötena, denna gång med hela School of Geosciences om ett nytt system instigerat av rektor själv. Någon föreläsning har jag inte lyckats koncentrera mig på. Nattjobb alltså. Och på soffbordet ligger en hög med uppsatser som ska vara betygsatta på fredag. Nattjobb imorgon också alltså. Är det mitt eget fel? Ja absolut. Kunde jag ha börjat tidigare? Utan tvekan. Men jag tycker att jag jobbar. Det känns som att jag jobbar. Det förstås, jag hade kunnat göra något nyttigt i lördags också. Kanske inte gått på yoga i måndags. Hoppat över dansen.

Nog med gnäll – nu är det dags att svänga ihop en föreläsning – Materiality – here I come!

Bland det skönaste som finns är att vakna av sig själv fram på morgonkvisten – jättetrött – titta på klockan och inse att man får sova en timme till. Bland det värsta är att inte kunna somna om efter det…

Faces of Climate Change

Lördagsnöje

Vår i Skottland – grått, regnigt och blåsigt. Det gör sig väl mot Aberdeens grå granitväggar och vägar – en grå konstans – Different shades of grey – Kanske är det meningen? – Vackert? – På något vis poetiskt?

Det enda som verkar skilja tidig vår i Skottland från sen höst i Skottland är snödroppar och krokus. Vinter i Skottland, som då enligt konstens alla regler infaller mellan sen höst och tidig vår – och på ett ungefär sammanfaller med december och januari, skiljer sig inte vidare mycket från vare sig den föregående eller den efterföljande årstiden temperaturmässigt (förutom den där veckan då det är snö), men bjuder istället på sol, hög luft och klarblå himmel – dag efter dag.

Jag är därför inte helt övertygad om att man kan vara nöjd över att våren kommit…. men det var ju de där snödropparna förstås.

Idag har jag och Kate haft shoppingdag. Båda tyckte vi att vi faktiskt hade saker som vi behövde införskaffa, men när man ser på vad vi sen kom hem med, kan man fråga sig om det verkligen var just vad vi behövde (= en grå hatt i 30-talsmodell, ett par mycket söta, mycket röda och mycket högklackade skor som jag inte har en aning om när jag ska använda och en dyr tulpanbladsgrön vårkjol med fåglar – passar utmärkt för regnstormar? Kates inköp var i alla fall lite mer rimliga, fast hon lyckades inte få tag på ett par ”formal” jobbbyxor, som var själva grundanledningen till själva shoppingturen). Efter timmar av klädprovning (och lokaliserade av Lottas kort som hon lämnat på affären där hon köpt kjolen – bra jobbat!), höll vi formligen på att svälta ihjäl och tog oss därför till en av Aberdeens få sushi-returanger (sushi – hurra!!) – där sushi och andra japanska läckerheter åkte runt på ”rullband” framför näsan på en i färgkodade tallrikar – redo att bli suktade efter och hopplockade av frestade lunch(middags)gäster. Jätteskoj ju!

The world is supposed to be full of possibilities, but they narrow down to pretty few, in most personal experience. There’s lot of good fish in the sea – maybe! But the vast masses seem to be mackerel or herring, and if you’re not mackerel or herring yourself, you are inclined to find very few good fish in the sea. 

D.H. Lawrence. Lady Chatterly’s Lover.

Ett pepparkakshus sorgliga öde

Lite trött…

« Older entries